Läs detta

Ett av de mest konstruktiva tipsen när man petar i sina egna texter är att skriva ut texten på papper, lämna datorskärmen, sätta sig bekvämt, andas djupt och läsa texten högt. Att lyssna till orden istället för att läsa dem. Att låta lyssnandet ta över. Någonting sker i det. Man hör det som man inte kunde läsa sig fram till. Var det skevar. Den övergången fungerar inte. Här tappar texten tempo. Här finns energi. Fel ord.

Vi hör innan vi kan läsa. Kan det hänga samman med det? Att låta texten tala?

Jag har anammat det i mitt kyrkoårsläsande. Det går i perioder det där. Att nalka sig Ordet. Jag äger rätt många bibelkommentarer och under vissa perioder ägnar jag rätt mycket tid åt dem, ibland behöver man stöd, att slå upp, fundera på orden, hur andra funderat kring Ordet, översättningsdilemman. Det är intressant, sår nya tankar. Att jag skaffade mig en prenumeration på SPT hängde delvis samman med det, där finns för varje vecka, längst bak, predikomaterial som ofta tillför.

Just nu gör jag inte så. Tvärtom, jag vill bara lyssna till hur texten talar. Så, jag läser dem högt. Sedan i torsdags har jag funderat på veckans texter eller snarare den där diskrepansen mellan Petrus fråga ‘Hur många gånger?’ och Jesu svar. Den tar mig in i den där avgrunden mellan att leva i förlåtelse, i kärlek, Guds perspektiv, Guds verkan, kontra att ifrågasätta den. De talar inte samma språk, Jesus och Petrus. Jag hamnar här: Gud är svaret på frågan som inte behöver ställas. Så länge som vi behöver ställa frågan är vi inte där.

Mitt inlägg apropå morgondagens tema – Nådens Gåvor – skevar markant. Jag ska inte plåga er med det. Ska skriva om. Fann istället detta, i dagens utgåva av SvD. Apropå nådens gåvor. Det blir inte mycket bättre än så här. En hemlig grundton. Kristian Lundberg. Läs.

Jag läste denna ‘predikan’ tyst på buss 839 imorse på väg till vänner på Små-Dalarö. Väl framme, när jag såg att dom hade SvD slog jag genast upp texten, men läs detta!. Vilken missionär han, i sin ensamhet och i sin längtan efter trovärdighet. Så, just så.

2 comments

  1. Jag blev så glad när Kristians Lundbergs tankar kring Petter Bergmans Tilltal och dikten Spegelvänt. Jag återkommer ofta till diktsamlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s