De hopplösas helgon

IMG_1684Det var väldigt länge sedan som jag upptäckte St Jude. Omständigheterna är inte helt klara förutom att jag vid en punkt i mitt liv gick in i en kyrka och vandrade runt i den för att längst inne i ett hörn finna en viss förtröstan. St Jude. I efterhand har jag ibland undrat om han verkligen fanns där, och om jag verkligen minns det hela korrekt. Patron Saint of Impossible Causes – tyckte om det, det slog an i något, långt innan jag kom att beteckna mig som religiös, eller kristen. Han har följt mig, genom åren. Det var så oemotståndligt – ett skyddshelgon för det omöjliga. Så blir det omöjliga det enda möjliga.

Nu hade jag möjlighet att igen besöka St Patrick’s Cathedral på femte avenyn i New York och jag ville dit för att se hur det verkligen var, om man nu någonsin kan se något som det verkligen var. Katedralen undergår en omfattande renovering både invändigt och utvändigt så det mesta var inklätt i plast men jag försökte återskapa mina steg. Visste ungefär var han stod. Och ja, fann honom. Minnet sviktade något – eller så har de ansvariga ändrat själva ordalydelsen för nu stod det: ”St. Jude is the Patron of Hopeless Causes” vilket i och för sig är rätt likt Impossible Causes bara en nivå djupare. De hopplösas Helgon.

På sätt och viss är det en oxymoron – en självmotsägelse – ett trots – med ett helgon för det som är hopplöst. Ergo: I samma stund som vi ber för vår hopplöshet föds ett hopp. Det är inte hopplöst.

Hur lockar St Patrick’s människor in i kyrkan? På stora affischer utanför står (och jag tar detta från minnet nu men något som detta) ”A city that never sleeps needs a quiet room for prayer. We are open. Welcome in.” Jag tyckte om det med. Ett bönens rum.

IMG_1683

Läs mer om St Patrick’s Här.

Prayer to St. Jude

Most Holy Apostle, St. Jude Thaddeus, faithful servant and friend of Jesus, the name of the traitor who delivered your beloved Master into the hands of his enemies has caused you to be forgotten by many. But the true Church honors you as the Patron of Things Despaired Of; pray for me, that finally I may receive the consolations and the succor of Heaven in all my necessities, tribulations and sufferings, particularly (here name your petition) and that I may praise God with you and all the saints throughout Eternity.

O Holy St. Jude, Apostle and Martyr, great in virtue and rich in miracles, kinsman of Jesus Christ, faithful intercessor of all who invoke your special patronage in time of need, to you I have recourse from the depth of my heart and humbly beg to who God has given such great power to come to my assistance. Help me in my present and urgent petition. In return I promise to make known your name and cause you to be invoked. St. Jude pray for us and all who invoke your aid.

2 comments

  1. Skyddshelgon ska man vara rädd om, själv lärde jag känna Antonius av Padua för många år sedan på min första Italienresa. När jag skulle packa för att åka hem kunde jag inte hitta mitt pass, det var helt enkelt borta.
    Går ut en stund och sätter mig på altanen, två Birgittasystrar arbetar i trädgården, efter en stund kommer de fram till mig och frågar om något är på tok. Jag berättar om mitt pass som är borta. ”Får vi hjälpa dig att leta?”
    Javisst, men först måste vi be till San Antonio för han är skyddshelgon för borttappade saker. Vi sätter oss på muren, en syster på var sida om mig och de ber ”allt vad de orkar” på italienska och engelska.
    Därefter går vi till mitt rum och letar tillsammans, och i en ficka i fodret till resväskan hittar en av systrarna mitt pass. Stor glädje och tacksamma böner till San Antonio. Efter detta har han alltid varit min medvandrare och desutom ett av de mest älskade franciskanska helgonen. Skyddshelgon för ”lost objects and missing people”, vad kan man mer begära?

    1. Fin berättelse. Ja, det finns en djup poäng i det där med skyddshelgon – minns en berättelse som jag tror det var Anton Geels som beskrev om hur han gick på en klosterskola som barn där man innan maten, när det vankades fisk, bad till ett specifikt helgon som var just skyddshelgon för när man satte fiskben i halsen (eller satte i halsen). Det finns något väldigt konkret i det där med att be genom de heliga – evighetsperspektivet blir väldigt närvarande i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s