Upp 2:4

Hade ett samtal idag som inte, men ändå, kom att kretsa kring överlåtelse. Det skar rakt in i en text jag skriver på och som jag försöker vara i av lust, i glädje, inte på uppdrag. Det är svårt det där. Att tro sig vara behövd, att vilja besvara något, kontra att bli till svar. Hur går det till? Att bli till svar? Kan detta vara en nyckel:

”Och Han sade: ‘Men detta har jag emot dig, att du övergivit din första kärlek.’ (Upp 2:4).”

Uppfodrande eller befriande? Man kan bara vara där man befinner sig. Man kan stanna där. Detta manar mig vidare:

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen var borta, och havet fanns inte mer (21:1). ”Och han sade till mig: Detta har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med Livets vatten (21:6).”

En dag sker det. Det har redan skett. Det är allas vår möjlighet. Överlåtelsens möjlighet är inte några få förunnade, den är vår, den har redan skett. Låt oss dricka.

2 comments

  1. Min erfarenhet är att begreppet ”överlåtelse” ofta behandlas för ytligt och lättvindigt inom kyrkan idag.
    Den juridiska termen är glasklar: ”en övergång av äganderätt eller nyttjanderätt”.
    Teologiskt handlar det väl om att lägga sitt liv i Guds händer i förtröstan på
    hans totala kärlek och nåd.
    Jean-Pierre Caussade skriver:
    « Det kristna livet handlar inte om att förstå teologin utan om att överlämna sig åt Guds försyn – att älska det närvarande ögonblicket och ta emot det som ett uttryck för Guds vilja, med allt vad det innehåller av känslor, tankar och praktiskt arbete. Ingen behöver ta efter den andre. Var och en kan i trohet och kärlek möta Guds vilja genom alla de vardagliga händelserna i det egna livet. Det närvarande ögonblicket, i vilken skepnad det än visar sig, bär med sig vår helighet”.
    Jag tänker att bön om överlåtelse behöver vi be oavlåtligen, för vi slirar ju ständigt åt fel håll s.a.s.
    Jag kan ibland i gudstjänster som ersatt syndabekännelsen med överlåtelsebön ha svårt att be med, för det går för snabbt och oreflekterat.
    Tror det skulle vara bra med ”Beredelseord” även för överlåtelsebön.

    1. Det är jätteintressant det där och visst är det bara att hålla med Caussade, och att varje dag påminna sig om att den möjligheten också finns. Det är, som du säger, så lätt hänt att man slirar åt andra håll – men det är väl just i det som den kristna gemenskapen behövs, som en påminnelse. Ske din vilja Gud, inte min.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s