12 eft 3: Friheten och flykten från den

Ibland faller texterna på plats som i ett radband. Meningarna interagerar med varandra, blir dialog. Så var det här om veckan, apropå Andlig klarsyn. ”Förlita er inte på lögnaktigt tal, när man säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Ok, så vad ska man förlita sig på? Läste vidare: ”Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar.” Ok, hur gör man då? Läste vidare, Jesusorden, evangeliet: ”Gå in genom den trånga porten (…) den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

Det strålade samman, som en diamant. Ja, just så.

Ibland när man läser texterna står enskilda ord ut för att de inte vill bli till plats i ett radband. De vill inte interagera, i alla fall inte i det som är. De manar till något annat. Veckans texter går mig helt förbi, det är inte den röda tråden jag ska se, ett enda ord fastnar, dröjer sig kvar: Födslovåndor.

Födslovåndor. Hela skapelsen ropar som i födslovåndor: Låt mig ske! Jag har hört en präst predika kring just detta på ett ohyggligt vackert sätt, som om hela skapelsen stod på tå, som om den bara väntade på att ske. Det var jättevackert, hoppa och hoppas att det bär, men ändå så uppenbart att prästen inte vågat språnget. Vad är det som håller tillbaka?

Man kan tala om födslovåndor i ord som hoppa och hoppas/tro att det bär. Min bild av det ordet är annorlunda. Alla dessa tyglar.

den metafysiska process som människan dras till
som vill vända oss ut och in
föda oss på nytt
utan bojor, utan restriktioner, fria oss
om vi nu givits möjligheten att leva i himmelriket, varför skapar vi oss då små helveten på jorden?

Vi vill vår frihet i Kristus. Vi vågar den inte. Erich Fromm skriver om detta med frihetens paradox i Escape from Freedom – jag tror han har en poäng här: Människan må vilja sin frihet men ägnar sitt liv åt att undvika den till varje pris. Att vilja sin frihet innebär att ta konsekvenserna av den, att ta ansvar, då kan vi inte längre skylla ifrån oss. Det är jättesvårt. Det gör ont att föda fram, det gör ont att födas fram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s