13 eft 3: Att se, att älska, att följa

Du ska älska din nästa som dig själv. Ska man ta in vad den uppmaningen kan betyda måste man kanske göra lite förarbete. Vad är det att leva i kärlek? Att älska? Vad är kärlek? Vad innebär det att försöka ha som förebild Jesus på korset, att lyssna in orden: Du ska vara med mig i himmelriket. Du är med mig i himmelriket.

Har läst klart James Freys Sista Testamentet. Det är verkligen inte en okomplicerad bok och jag kan se viljan att avfärda den som ren smörja. Många har gjort det. Delar av den är, jag instämmer, ren smörja. Men, den är inte bara det. Det är nog en av de mer underhållande böcker jag läst på väldigt länge, och tankeväckande.

Det hör till historien att James Frey för några år sedan gav ut boken A million little pieces som på svenska fick den något reducerande titeln: Tusen små bitar. Boken utgav sig för att vara självbiografisk och handlar om missbruk, crack och alkohol, polisomhändertaganden, och om kampen för att bli frisk. Det visade sig dock i efterhand att Frey när han berättade sin historia överdrev rätt grovt – rätt mycket av det som berättades om i boken hade aldrig hänt, missbruket var inte så djupt. Jag vet inte, jag tillhör väl de som kanske tycker att man ska bedöma en bok utifrån sig själv, låta texten tala, men många blev otroligt besvikna på Frey, han kallades för USA:s främste lögnare och det startades rättsliga processer där läsare krävde pengarna tillbaka baserat på någon sorts tanke om falsk marknadsföring.

Nåväl. Att ur det läget – med epitetet landets största lögnare klistrat på sig – ge sig på att skriva en roman i dokumentär form om Messias ankomst, Kristi återkomst – finner jag uppfriskande. Och, till stor del tycker jag om boken. Det gjorde även den recensent jag fann på svenska. SvD. ‘Freys testamente för läsaren genom ljuset. Läs här.

Man kan tycka att det är ohyggligt pretentiöst att använda sig av en mängd vittnen med namn som Esther, Ruth, Jeremiah, Adam, Matthew, John, Luke och Mariaangeles och att ge boken en Biblisk kapitelindelning. Man kan också vända sig mot, speciellt i dess sista del, den något schablonmässiga och upprepande beskrivningen av religion och kyrkokristna som svavelosande galningar som vill inget hellre än fördöma Ben Zion Avrohom (eller Ben Jones som han föredrar att kalla sig), som vill döda honom – jag känner inte heller riktigt igen mig i bilden av kyrkokristna. Man kan också ha invändningar mot hur Bens följeslagare, och de blir snart ganska många, tycks ägna en rätt stor del av sin tid åt rätt utflippade orgier.

Men, man kan också fascineras av, och det gör jag, denna berättelse som till stor del bygger på vittnesmål. Det är som Svenskans recensent skriver – mycket skickligt gjort. Ben är aldrig bokens ‘jag’ – han säger över huvudtaget ganska lite – man lär känna honom genom de vittnesbörd som avläggs av de människor som möter honom och som förändras i det mötet. Kirurgen som opererar honom. FBI agenten. Den prostituerade. De som bor i tunnlarna under New York, mullvadsfolket. Hans bror och hans syster. Att möta kärleken – det är inte okomplicerat. Ett steg i kärlek är på sitt sätt ett mirakel. Kärlek som skapar något som inte finns. Kärlek som en sekund utan rädsla. Som räddar liv. Om vi tror på den, om vi vågar följa den. Kärlek inte som ett verb utan som något som mötet med Gud föder i oss, ger oss, om vi så väljer att tro.

En av de mer rörande berättelserna i boken är Judiths – den vita, feta kvinnan som står i snabbköpskassan på dagarna och äter i chips på kvällarna. Hon säger:

”Jag visste att jag aldrig skulle se honom igen om han gick. Det ville jag inte. Jag kunde inte ens tänka på det. Så jag sa rent ut vad jag tänkte. För första gången i mitt liv. Ett liv som jag tillbringat med att vara rädd och ensam. Han fick bort mig från det, så jag sa vad jag tänkte.

‘Jag vill följa med dig.’

Han log.

‘Okey.’

Kom med och se. Följ mig. Älska din nästa. Vackert. Ja, jag kan rekommendera denna bok och skulle vara riktigt intresserad av hur andra läser den, både de som ser sig som troende och andra.

4 comments

  1. Ja, nu har du gjort mig riktigt nyfiken och intresserad, kommer att läsa så snart jag fått tag i den.
    Tack för läsinspiration!

  2. Återkommer med mina tankar när jag har läst boken – förhoppningsvis blir det under hösten. Jag förstår inte riktigt varför Frey blev utnämnd till lögnare p g a ”A Million Little Pieces”, för det är ju trots allt en roman. Inte en självbiografi.

    1. Jag har inte följt det i detalj – men det var väldigt stort i USA och vet att han blev stämd. Tror att boken efter det gavs ut igen som roman, men att den första upplagan gavs ut som direkt biografi. Kan inte detaljerna – men noterade att i en del recensioner av Sista Testamentet kunde recencenten inte komma ifrån att han var en lögnare, och recenserade boken utifrån det istället för att ge boken en chans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s