Tack Gud för de som inte kompromissar

Genom Facebookgruppen om den nya kyrkohandboken fann jag en text. Den börjar så här: ”I simply cannot understand this – in two churches in Växjö the congregation has opted for having the main worship service at 17h00 in the afternoon. This you will find in the Church of Sweden congregations in Sandsbro and Teleborg.

When asking why this is so – I took for granted that there was some practical reason, availability of a priest or something – I got a firm answer from a lady, active in the congregation.
– No, we have decided in the council that this was the best time of the day. Now I can see my children and be away for the week-end and still come back in time for church in the afternoon, still before it is evening.” Läs hela texten här.

Nu kan man ju naturligtvis invända att Gudstjänstens tidpunkt är oväsentlig, att det lätt blir som navelskåderi att sitta och diskutera tidpunkter, men jag ger honom rätt, prästen Hans Engdahl (och jag har lagt till honom till min feedly bloggläslista). Vad prioriterar vi? Vad kommer först? Vad är viktigt i våra liv? Vad sker med oss som individer när det normaliserade tillståndet är att kyrkan ska anpassa sig till våra scheman? Vad sker när en kyrka då hänger på, uppmuntrar det? Ja, då deltar den till sekularisering, den gör sig själv underordnad det världsliga, det får konsekvenser.

Jag tycker om det han skriver: ”Thirdly, moving around times for worship more or less as you like is not as innocent as it might look. In fact, the Sunday morning is the crucial movement for a Christian and has so been since the early church; we worship, and the earlier the better, on a Sunday morning to commemorate the resurrection of Jesus Christ on the third day.”

Den där paragrafen födde längtan i mig, fick mig att fundera kring varför inte detta tydliggörs tydligare i Söndagens Gudstjänster – längtan efter den uppståndne – det är ju, trots allt, detta som vi alla längtar efter: Det Eviga Livet, Här och Nu. Det kräver sina prioriteringar, det går inte att kompromissa kring.

Jag är nyss hemkommen från Göteborg och Bokmässan. Jag hade tänkt att ta med datorn och blogga därifrån men ändrade mig i sista stund. På en Bokmässa ska man läsa. Jag har läst, jag har framträtt, och tidigare ikväll hade jag som avrundning en föreläsning i en församling i Göteborg på temat ‘att ge plats för Gud i ett liv.´ Detta gladde mig enormt – att två Klaradalssystrar var bland åhörarna. Jag är inte där, det är som det är, men deras närvaro var viktig för mig, och i det ber jag en stilla bön i tacksamhet: ‘Tack Gud, för de människor som inte kompromissar.’

6 comments

  1. Sedan barndomen är julottan den bästa gudstjänst jag vet. Man går upp i mörkret, efter att ha sovit alldeles för kort stund, men man gör det med glädje. Frukosten får vänta till efteråt, då vinner man lite sovtid. Julgröten efteråt smakar ljuvligt.
    Framme vid kyrkan, fortfarande mörkt kommer människor samman från olika håll till den upplysta kyrkan och våra hjärtan gläds när vi tillsammans sjunger: ”Var hälsad sköna morgonstund……”
    Samma sak med midnattsmässan på påsknatten, vi kan inte vänta på dagens ljus, kristusljuset leder oss.
    Vi borde absolut fira söndagsmässa tidigare, kl 09.00 kanske och äta gemensam frukost efteråt. (En enkel kvällsmässa kunde också erbjudas för den som inte har möjlighet på morgonen).
    Det här med kl 11.00 har väl sitt ursprung i bondesamhällets behov och har inget med kyrkans tradition att göra.

    1. Läser just Eskil Francks bok och när han växte upp, på 50-talet, firades mässan 09:00. Håller med om att morgonmässa är speciellt – att starta dagen så – fastande och så frukost efteråt. Det sätter en bra ton för dagens övriga sysslor. Men, du har säkert rätt i att tiden hänger samman med sin samtid, eller har anpassats för att passa sin samtid.

    1. Jag tycker det låter bra. När jag pluggade i USA hade campuskyrkan fem mässor på Söndagen – inklusive en klockan 22:00 på kvällen som annonserades som: Last Chance Mass – så att alla skulle hitta en tid som passade. Det kan jag tycka är bra. Detta sagt, jag fick mig en funderare av det där blogginlägget – om min egen inkonsevens i sådana frågor. Jag tror att han har rätt många poänger.

  2. Jag tycker tidegärdens tider känns naturliga för min egen gudstjänst och är själv extrem morgonmänniska, men missar inte completorium vid 20/21 på kvällen om det erbjuds. Nu bor jag i glesbygd så gles att gudstjänsten firas i kyrkan en gång i månaden klockan 14 och lite när som helst i frikyrkokapellet i grannbyn 18 km bort men ibland har vi egna gudstjänster utan präst 18.00 på söndagkvällen. Jag ledde också förut påskottor för det känns väldigt naturligt med midnattsmässa och påskotta precis som vid jul. men till slut blev det ingen som kom pga att påsken blivit mer av en utflyktshelg än kyrkhelg också för kristna. Trist, man hinner lätt ut på fjället efter en härlig påskotta när man fått se själva solen dansa av glädje över skapelsens återlösning i uppståndelsen. Inne i stan (Kiruna) firas dock påsknattsmässan med emfas pga alla kristna från Mellanöstern och Afrika, så det festas tills solen går upp. Det är välsignat! Den fruktansvärda utrotningen av kristna leder till gott för oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s