Förväntningar på kyrkan, för väntan

’Vad förväntar jag mig av kyrkan?’

Frågan ställdes inför en dag kring Gudstjänst och kyrka i aKF:s regi där jag var en av sex inbjudna kyrkovana som ombads formulera ett svar, eller en fundering kring, ovanstående frågeställning i ett anförande på cirka 10 minuter. I efterhand ombads vi att skriva ned våra anföranden vilket i mitt fall inte var helt lätt eftersom jag bara hade lite blyertsanteckningar, men så här börjar det (det skrivna då, osäker om detta verkligen var vad jag sa men andemeningen är samma).

‘Vad förväntar jag mig av kyrkan? Vid första anblick är det där en fråga som kan resultera i en sorts inre kravlista – det här vill jag att kyrkan ska vara – men när jag tänkte mig djupare ned i de orden kom andra funderingar fram. Är mina förväntningar, i det stora hela, alls viktiga? Är det inte just mina förväntningar som Gud vill att jag ska komma bort ifrån? Jag är dessutom en sådan där människa som kan störa mig på när kyrkan i allt för hög utsträckning anpassar sig efter medlemmarnas önskemål. Det kan inte vara rätt väg.’

Någonstans i mitten:

‘Två frågor drev mig till kyrkan. Sökandet på svaren till:

a) Vad vill du Gud?
b) Hur gör man?

Förväntade jag mig att få svar på de frågorna? Jag vet inte. Tror knappast det. När jag formulerar och ser på de frågorna så här i efterhand är det två saker som står ut. Till kyrkan kom jag av nöd, för förvandling. Så här gick det till:’

Och så slutklämmen:

‘Vad förväntar jag mig av kyrkan? Är det intressant? Kanske är det fel perspektiv. Det intressanta är kanske det omvända – att vi kristna högt och frimodigt talar mer om: Vad förväntar sig Kyrkan (Jesus Kristus) av oss? Vad skulle hända om vi talade mer om den oändliga, eviga möjlighet som Gud lagt ned i oss? Det handlar inte om oss. Det handlar om Gud.

Ibland hamnar man i diket – det är lätt att fastna i det som man uppfattar att kyrkan gör fel, i det som gör ont, tokerierna som ibland tycks ske. Den pågående sekulariseringen av det heliga, den avmystifiering som många av oss upplever som smärtsam. Ibland kommer jag på mig själv med att låta som en gnällkäring. Ibland är jag en gnällkäring. När jag ombads formulera detta och i och med det funderade kring min egen kyrklighet så kunde jag inte låta bli att även fyllas, förvånas, och förundras över den kärlek som jag trots allt känner inför kyrkan, som jag är så oändligt tacksam för.

Amen.’

Hela texten finns här Vad förväntar jag mig av Kyrkan (2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s