Kyrkotillhörighet

Det är många som funderar över kyrkotillhörighet och det är väl på sätt och vis bra att göra mellan varven. Varför vara medlem av en kyrka? Vad är viktigt i det? Svaren är olika. Hittade en blogg idag som jag fann riktigt bra på det temat. Kyrkan är större, skulle man kunna säga. Länkar bara vidare.

”Därför flyttar jag inte på mig oavsett vad som händer i Svenska kyrkan i övrigt. Biskoparna kan få hitta på vilka knasigheter de vill. Jag bryr mig inte heller om dem som kallar mig för fundamentalist, bokstavstroende, mörkerman eller vad det nu kan vara. Den typen av argument har ingen seriös mening. Så jag kommer att sitta där och tro att jungfrufödseln är ett historiskt faktum, även om något annat sägs från predikstolen. Det enda sättet att bli av med mig är vänta ut mig tills jag dör.

Det är så jag tänker förvalta min lott. Jag vet att flera av biskoparna inte tror på jungfrufödelsen, att de inte tror att Jesus verkligen gick på vattnet, att han inte alls botade sjuka. Men kyrkan tror det, och kyrkan är större än biskoparna, och jag kommer att vara kvar i kyrkan av just den anledningen. Jag tillhör motståndsrörelsen i det här fallet, och jag kommer att vara precis så jobbig som motståndsrörelser brukar vara. Jag tänker inte ändra uppfattning och jag tänker inte flytta på mig.”

Läs hela Här.

4 comments

  1. Tack för tipset, gillar hans slutsats och motståndsrörelsens motto tänker jag måste vara: ”Besegra det onda med det goda!”
    Det goda, med denna debatt i vår kyrka, är att vi som känner oss tillhöra motståndsrörelsen, alltmer hittar varandra.

  2. Jag tyckte också att han skrev bra – eller kanske skrev något som var bra för mig att läsa – kul att du gillade. Det som gör mig mest ledsen om man nu ska använda det ordet är hur människor i kyrkan använder de där orden som han gör i texten – som att de som undrar eller ställer frågor – oavsett om det är Lena Andersson, eller Dagen, eller i Kyrkans tidning så blir – per automatik utmålas som en liten stockfundamental minoritet, vilket jag då inte känner igen mig i. Men, det är som det är. Och, ja, det är intressant att följa det som skrivs och positivt, tror jag, på sikt att frågorna kommer i luften. Så får man be och se var de landar…

  3. vänta och be är en bra metod, funkar varje gång. Jag ska också försöka minnas Antje Jackelén i mina böner. Hon kan behöva det och Gud kan nog rusta henne till ledare. Tänk på Kajafas som talade profetikst eftersom han var överstepräst det året. För till skillnad från Jackelén tror jag att absolut inget är omöjligt för Gud.

    1. Bönen kan få omfatta hela kyrkan – och instämmer till fullo – Inget är omöjligt för Gud. Jag brukar ibland, som morgonbön när man kommit ut från duschen står framför spegeln och känner sig seg se in i mina egna ögon och påminna mig själv: Carolina, det finns inga omöjligheter för Gud är allting möjligt. Det är en bra start på dagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s