Dödsklockan

Har inte införskaffat men funderat kring det där med dödsklockan som omskrevs tidigare i veckan. Det är helt enkelt en nedräkningsmekanism som man programmerar med lite livsfakta och som sedan dagligen påminner om: Så här många dagar har du kvar. Läs om den Här. Inte helt övertygad om denna uppfinnings affärsmässiga potential, men, den som lever får se, om man säger så.

Läste i helgen Karin Alvtegens Fjärilseffekten och har nu påbörjat Åsa Nilsonnes En passande död . Böckerna har den gemensamma utgångspunkten i att de skildrar en medelålders kvinna som får reda på att hon lider av en dödlig sjukdom och kretsar kring, lite slarvigt sammanfattat: Hur lever man ett liv när det plötsligt blir begränsat (kroppar som bryts ned) och med insikten om en nära förestående död (kroppens inneboende ändlighet)?

Frågorna är intressanta, men jag fick svårt med Karins bok för att jag fick problem med att förstå personerna däri och deras val, de kändes inte speciellt trovärdiga. Varför gör hon så? Men, sedan när jag började fundera på hur det ser ut i verkligheten insåg jag att de flesta personer i någon mån utgör mysterium. Varför gör han/hon så? Människan är på intet vis rationell, sällan förutsägbar, de flesta jag känner, och i den mån jag känner mig själv, säger en sak och gör något annat. I vissa är det mer uttalat än hos andra. Det är väl det som gör mänskliga relationer på en gång intressanta och utmanande – men alltid kan man lära sig.

Men, nu var det en mening i Åsa Nilsonnes bok som jag fastnat för och funderar kring. Om man nu ska minnas de döda en vecka som denna. Så här menar hennes huvudrollsinnehavare: ‘Det brukar sägas att det är svårare att förlora en person man inte har älskat än en en man älskat, och för mig har det stämt.’

Vet inte om det brukar sägas så, men, är det sant?

Vad tror ni? (Och det handlar om att älska och kärlek i ett bredare perspektiv än den närmaste livspartnern).

9 comments

    1. Alma-Lena,

      Blir lite ordlös. Jag vill säga, och jag säger, även om det bara är ord, men ord kan bli verklighet – stackars dig, må Gud vara med dig – att förlora en förälder är inget lite att gå igenom. Det tar tid. Jag har dig med i namn i min bön – 22:00 och 08:00. Ses.

      Och så det andra. Jag vet inte om jag är ledd av den helige Ande men på den helige Ande vill jag tro – och din kommentar stärker mig i den tron. Gud är en väv, som korsstygn, ande talar till ande, genom oss, trots oss, trots allt. Tack!

  1. Jag har gjort något som jag sällan gör och det är att jag har rensat och tagit bort kommentarer. Inte för att de på något vis innehöll något negativt, tvärtom, men de var i svar på någonting som jag skrev om som gjort mig väldigt ledsen men som jag i efterhand inte vill gå vidare in i och därför inte skulle ha nämnt. Så, har tagit bort de ursprungliga textraderna och de kommentarer som refererade till dem. Har dock sparat era kommentarer för mig själv och det jag vill säga som svar är bara: Tack!

  2. OK, tror jag förstår.
    Läser just nu Luthers stora katekes om de tre första bönerna i ”Fader vår”, delar gärna en kommentar ur den, det är kraft i hans ord:
    Sådan bön skall nu vara vårt värn och skydd och skall tillbakaslå och fälla till marken allt, som djävulen, påven, tyranner, biskopar och kättare kunna föra fram mot vårt evangelium. Låt dem då alla rasa och försöka sitt yttersta, låt dem rådslå och besluta, huru de skola undertrycka och utrota oss, så att deras vilja och råd må vinna varaktig framgång. Häremot skall en eller två kristna i kraft av denna enda bön vara den mur omkring oss, mot vilken fiendernas alla anlopp skola krossas. 70] Den förtröstan och djärva tillförsikten hava vi, att djävulen och alla våra fienders planer och förehavanden äro bestämda att gå under och varda till intet, huru stolta, säkra och mäktiga de än tycka sig vara. Ty om deras vilja icke bleve bruten och förhindrad, så kunde Guds rike icke hava bestånd på jorden, ej heller hans namn varda helgat.

  3. Min första tanke var att den där meningen inte stämmer, men lite kan det nog ligga i den ändå. Fast jag skulle nog i så fall vilja ändra ”svårare” till ”lika svårt”. Jag miste min älskade pappa för fyra år sedan och sörjer honom verkligen fortfarande, men minst lika mycket sörjer jag min särbos alltför tidigt bortgångna dotter som jag aldrig hann lära känna så mycket. Det som är svårare kan jag känna är att det är svårare att sörja en människa som man inte har känt så väl, för då finns det inget påtagligt att sörja liksom. Annat än förlusten av just lära-kännandet. Och det är svårt.

  4. Jag hade svårt att få den att stämma och fascinerades av hur hon skrev ‘man brukar säga’ ungefär som om det vore en vedertagen sanning. sedan har jag funderat kring den. Hennes tanke i boken är och citerar: ”När min far dog var sorgen överväldigande. Jag förlorade min viktigaste supporter, den person i världen som alltid såg på mig med kärleksfull blick. Smärtan var intensiv, men ren från skuld, ånger eller ilska. Snart upptäckte jag att han finns kvar inom mig. Jag kan fortfarande be honom om råd, jag kan fortfarande höra hans ironiska kommentarer och skratta åt dem, jag kan fortfarande känna hans hand på min axel när jag behöver hjälp att hitta balansen. Min mor lämnade mycket svårare känslor efter sig.”

    Så, om jag tolkar det korrekt menar hon någonstans att har man älskat en människa så stannar den personen kvar, kärleken är evig och den sätter spår som trotsar döden, är levande trots död. Till viss del kan jag köpa det men ändå inte. Jag tänker på min mamma, nu fyra år död, och kan till viss del förstå den där känslan av att hon är närvarande trots sin död, men det gör någonstans inte sorgen mindre. Så, jag vet inte om jag håller med författarinnan men det var en mening som stod ut och som på något vis utmanande – och sådana meningar är bra.

    1. Jag håller absolut med dig om att vetskapen – och upplevelsen av – att kärleken är evig och att den man älskat i livet fortsätter att finnas med en inte på något sätt gör sorgen mindre. Man sörjer och saknar ju den fysiska personen som man kunde se och ta på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s