De dödas närvaro

9789127134775Läser vidare i denna bok och har funderat vidare på det där påståendet att ”det brukar sägas att det är svårare att förlora en person man inte har älskat än en man har älskat, och för mig har det stämt.”

Tanken som utvecklas i texten bygger på att de som vi verkligen har älskat på något vis alltid lever kvar med oss, finns inom oss, att kärleken på så sätt är evig, övervinner döden, lever kvar i känslo- och kroppsminnen som stundtals kan bli så påtagliga att det är som om den döde lever kvar hos oss. Jag känner inte så många döda människor men kan till viss del känna igen mig i ovanstående. Samtidigt vet jag inte om den upplevelsen på något vis egentligen gör det lättare att acceptera förlusten. Så har det nog inte varit för mig. Tänker också på hur döden gör oss fattigare i bemärkelsen förkrymper oss, vi förlorar en relation och med det också en del av oss själva, blir mindre. När min mor gick bort blev det påtagligt – att jag är inte längre var någons dotter, ett barn – inte i denna värld i alla fall.

Titeln på Åsas bok kommer förresten från kejsar Kangxis avskedsord i textsamlingen Shangshu: ‘Det första är ett långt liv, det andra är rikedom, det tredje är hälsa, det fjärde är att älska dygd, det femte är en passande avslutning på livet. Av dessa fem välsignelser är en passande avslutning av livet placerad sist. Anledningen är att det är den svåraste att uppnå.’

Det där kan man också fundera vidare kring. Att älska dygd – de filosofiska dygderna och de teologiska – det tar nog också ett liv att uppnå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s