Hat, fruktan och tillbedjan

”Jesus frammanade huvudsakligen tre reaktioner: hat – fruktan – tillbedjan. Man ser inga spår av att folk gav uttryck för milt godkännande.”

Läser Stefan Gustavsson denna morgon efter att ha läst igenom hela Kyrkans tidnings sammanställning av inlägg i Jesusdebatten. Funderar på ytterligare reaktioner. Och på motsägelsefulla reaktioner. Förundran OCH Bävan, samtidigt. Finner även detta tänkvärt:

”Vår samtids terapeutiska budskap om bekräftelse – att vi är bra som vi är – lyser med sin frånvaro i Nya testamentet. Jesus stryker aldrig medhårs och låter sig inte reduceras till vår coach. I evangelierna finns inget utrymme för humanism med en andlig touch. Situationen är mycket mer dramatisk än så; vi ställs inför den levande Gudens Son. Jesus – inte vi vilsna människor – är i centrum som frälsare och Herre.”

Läs hela texten här.

För övrigt tänker jag mig att ja, Guds kärlek omsluter oss förvisso precis där vi är, som vi är, men den är inte statisk, den vill något med oss, vill älska fram oss till de som vi är ämnade att vara, till de som vi innerst inne redan bär möjlighet att vara. Gud viskar denna morgon: ‘Nöj dig inte med den som du är. Jag älskar dig, och därmed ser jag mycket mer i dig än du någonstans kan ana. Så låt mig ske.’

Och se, så blir allt ting nytt.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s