Advent dag 3: I väntan på

‘Why are we here, that is the question. And we are blessed in this, that we happen to know the answer. Yes, in this immense confusion one thing alone is clear. We are waiting for Godot to come.’

Vet inte var den kom ifrån men drabbades av en längtan att läsa om Waiting for Godot. Det är Adventstid. Väntans tid. Tog den ur bokhyllan. Det är en ytterst avskalad text – bara det väsentliga finns kvar – tar under en timme att läsa. Vad gör vi medan vi väntar?

Googlade efter läsningen på I väntan på Godot och fann detta citat: ‘Beckett har lyckats med en teoretisk omöjlighet, skriva ett stycke där inget händer, ändå sitter publiken klistrad vid sina stolar. Dessutom, eftersom andra akten nästan är en repris av den första, har han lyckats skriva en pjäs där inget händer, två gånger.’ (Teaterkritikern Vivian Mercier på 50-talet när pjäsen först sattes upp).

Jag vet inte. Det händer förvisso rätt lite på scenen, i texten, desto mer i läsaren, det var väl därför han fick Nobelpris, för förmågan att beröra. Ett av mina favoritcitat, och det hade kunnat vara riktat till recensenten: ”Där har du mänskligheten helt och hållet, skyller på sina kängor när hans fötter felar.”

Det finns en annan passage i pjäsen som slog an i mig när jag läste om, och hittade på nätet en svensk översättning.

VLADIMIR:Och ändå . . . (paus) . . . hur kommer det sig – det här tråkar inte ut dig hoppas jag – hur kommer det sig att av de fyra Evangelisterna talar bara en om en tjuv som frälstes. Alla fyra var där – eller däromkring – och blott en enda talar om en tjuv som frälstes. (Paus.) Kom igen nu, Gogo, slå tillbaka bollen, kan du inte det, någon enstaka gång?
ESTRAGON:(med överdriven entusiasm) Jag finner detta högst extraordinärt intressant.
VLADIMIR:En av de fyra. Av de andra tre, nämner två inga tjuvar alls och den tredje säger att bägge hade skymfat honom.
ESTRAGON:Vem då?
VLADIMIR:Vad då?
ESTRAGON:Vad är allt detta om? Skymfat vem då?
VLADIMIR:Frälsaren.
ESTRAGON:Varför då?
VLADIMIR:För att han inte frälste dem.
ESTRAGON:Från helvetet?
VLADIMIR:Imbecill! Från döden.
ESTRAGON:Jag tyckte att du sa helvetet.
VLADIMIR:Från döden, från döden.
ESTRAGON:Vad är det med det nu då?
VLADIMIR:Då måste bägge två ha varit fördömda.
ESTRAGON:Och varför inte?
VLADIMIR:Men en av de fyra säger att en av de bägge frälstes.
ESTRAGON:Nå? De kan inte enas och så var det inte mer med den saken.
VLADIMIR:Men alla fyra var ju där. Och bara en talar om en tjuv som frälstes. Varför tro på honom mer än de andra?
ESTRAGON:Vem tror på honom?
VLADIMIR:Alla. Det är den enda versionen de vet om.

Så får man i bön lite trotsigt upprepa för sig själv: (And we are blessed in this, that we happen to know the answer.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s