Advent dag 10: Vägledning

Googlar man ordet andlig vägledare får man 18,700 träffar – många av dem, i alla fall de som ryms på de första sidorna – härrör till mediala kontakter, det vill säga människor som erbjuder sig att förmedla kontakt med ‘andra sidan’. Jag har ibland funderat på det där med andlig vägledning, eller på tanken att ha en ‘biktperson’ som man med en viss regelbundenhet besöker för att söka reda i sitt andliga liv. Det har inte blivit så. Men i den mån andlig vägledning förekommit i min egen tro finns det ett råd som återkommer: vikten av att ha en helig ordning.

Helig ordning kanske låter lite högstyltande men vad det handlar om är väl egentligen bara att avsätta tid för sin relation till Gud och att hålla fast vid den tiden. Om Gud nu vill lära känna oss, och vi Gud, måste vi på något vis odla den vänskapen. Det är samma i det vanliga livet – människor som vi aldrig träffar eller inte pratar med försvinner förr eller senare ut i periferin.

Ändå är det lätt att förflackas. Om jag varit på retreat till exempel kan jag uppleva att det gör mig gott med det där inrutade bönelivet – morgonbön, middagsbön och kvällsbön – men det är svårt att hålla fast vid när vardagen tränger sig på. Ändå har jag föresatt mig nu i detta nya kyrkoår att skapa en tydligare helig ordning och att hålla fast vid den. Som del av detta läser jag varje morgon ur Trons vittnen som jag skrev om för några dagar sedan. Jag har boken på kontoret och det första jag gör, innan jag slår på datorn, är att sätta mig ned med en kopp te och söka inspiration i dagens vittne. Idag, den 10 december, handlar det om Thomas Merton som dog just denna dag i en olycka. Han blev 53 år (1915-1968).

Jag har inte läst honom alls men vet att han tillhör de kristna författare som i sina texter lyckas förmedla trons allmängiltighet och därmed en sorts längtan efter ett annat liv. Många, även de som inte skulle kalla sig troende, finner inspiration i hans liv. Kunde inte låta bli att Googla honom när jag väl satte på datorn och ett av de första citaten som kom upp var följande. Lite strävt, kanske, men sant, tror jag. Man får arbeta på sin feghet.

‘Lättjan och fegheten är det andliga livets två största fiender. (…) Lättjan och fegheten sätter sin nuvarande bekvämlighet framför kärleken till Gud. (…) Lättjan flyr från alla risker. (…) Fegheten gör att man fortsätter vara kluven, att man tvekar mellan världen och Gud. I en sådan tvekan finns det ingen äkta tro – tron förblir bara en åsikt.’

4 comments

      1. Jonastecknet rekommenderar jag
        gärna. Dagbok från klostret, osminkat och utan någon from förställning, men vissa partier djupt uppbyggliga. Men se upp, fläckvis är han dråplig så det stänker om det.
        Daniel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s