Advent dag 12: Huggormsyngel

‘Vad skall vi då göra?’ är kanske den viktigare frågan som ställs på söndag, tredje Advent, på temat Bana väg för Herren, men jag fastnar i ett helt annat ord: Huggormsyngel.

‘När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ‘Huggormsyngel, vem har sagt till er att ni kan slippa undan den kommande vreden? … Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas bort och kastas i elden.”

Huggormsyngel, om man nu skulle läsa texten helt bokstavligt, finns egentligen inte. Huggormar bär sin avkomma inom sig och föder sina ormbarn. Det finns ormar som lägger ägg men yngel, eller yngelstadiet, är väl snarast förknippat med fiskar, eller groddjur, rent biologiskt syftande till det stadium i utvecklingen efter ägget kläcks, innan avkomman utvecklats. Larver kallas det ibland med. Efter äggkläckning, innan utvecklingen av de färdiga karaktärerna. Det finns något hoppfullt i det, ett sorts övergående stadium.

Nu är det väl knappast så Johannes menar, huggormsyngel snarare som refererande till ondskans avkomma, eller kanske skenhelighetens, den inneboende mänskliga tron på att man själv är något annat än andra. Dubbla standard. Att tro sig godare än andra, att rationalisera bort sina egna tendenser till ondska medan man ser andras. Lite som bjälken och flisan. Men också, man slipper inte undan genom dopet, det är en början, men man måste bära god frukt. Frälsning (dopet) inte som en magiskt engångsföreteelse utan som en kompass för ett liv (att leva i sitt dop).

Alla människor bär väl på något vis ett huggormsyngel inom sig, det som lägger sig i vägen när vi söker bana vår stig mot Gud, som villar oss fel. Men det är ju inte allt som gör upp en människa. Vi kan ju röja, bana väg med. Vi har ett val där. ‘Vad skall vi då göra?’ frågar folket. Ja, det kan man fundera på inför helgen. Även över vilka grenar av en själv som bör huggas bort och kastas i elden, vad som ska vara kvar.

En röst ropar i öknen. Gud är som en sandpapper. Som filar runt inom oss, slipar rent och bort utom oss. Gör oss mindre så att vi kan bli större.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s