Advent dag 20: Den enda synden

‘Kanske var den enda skillnaden mellan mig och andra att jag alltid har krävt lite mer av soluppgången. Mer spektakulära färger när solen når horisonten. Det är kanske min enda synd.’

Att kräva lite mer av soluppgången. Orden kommer från en trailer till Lars von Triers Nymphomaniac. De stannade kvar. Visst kan det vara en synd att kräva lite mer av soluppgången – att inte nöja sig med det som är en givet – speciellt om det leder till ett liv präglat av missnöje. Att sakna det man aldrig fick så till den grad att det skymmer det som man faktiskt har. Ändå fann jag det vackert – tanken att kräva lite mer av soluppgången att tro att det finns något mer, något bortom det som ligger inför en. Att gräva runt lite i det, se vad man hittar.

Är det en synd? Att kräva lite mer? Mer och mer tänker jag mig att människans största synd, kardinalsynden, den som hindrar livet, Gud, egentligen inte handlar alls om vad vi gör eller längtar efter, mer om detta: Att vi avvisar Kärleken (Guds då) när den kommer till oss. Att vi inte tar emot, låter oss fyllas, svämma över. Eller något sådant.

9 comments

  1. Jag brukar tänka att omedvetenheten är den största synden, och när jag tänker på det nu så är det ju faktiskt samma sak som det du skriver om att avvisa Kärleken. Tack för din fina, tänkbara blogg!

    1. Fast omedvetenheten är nästan bättre – avvisa blir ju ändå något som man aktivt gör, vilket jag egentligen inte tror är sant. Man avvisar nog mest omedvetet – det svåraste är ju också att faktiskt få syn på det och inse att det är det som man gör. Tack för dina vänliga ord med!

      1. Men precis! Det är ju först när man blir medveten som man kan släppa in Kärleken. Så omedvetenheten är nog det man bör rikta in sig på, tänker jag.

  2. Jo. men också detta ”sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida.”
    Kungar och präster ett heligt folk!

    1. Håller med. Men om man ser det tvärtom – pärlan söker oss. Ibland kanske vårt sökande lägger hinder för Guds finnande. Vår aktivitet kontra Guds och att det är Guds aktivitet som vi måste bli passiva inför. Vet inte. Tyckte om de där orden – att kräva något mer av soluppgången – och läste det inte som en synd (=ngt som hindrar Gud) utan som en maning. Att vilja något mer. Att tro på något mer. Att aktivt söka pärlan. Men, jag vet inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s