Ett decennium senare

unnamedFunderar över det där med marknadsföringsstrategier men också på hur lättillgänglig personlig information är. Som frilans är jag egenföretagare, dvs jag fakturerar mina kunder och har F-skatt, men jag tänker inte på det i termer som att jag driver företag. Det är ett sätt att fakturera. Jag har inte ens varit så fantasirik att jag kommit upp med ett namn på mitt företag, jag använder mitt namn, organisationsnumret är lika med mitt personnummer, men det hindrar inte att det ibland kommer post adresserad till Inköpsansvarig, IT-ansvarig eller som idag till: Marknadschefen. Som vore man en koncern. Man tackar.

Brevet till marknadschefen innehöll en bläckpenna och en förfrågan om jag ville inhandla 50 pennor för endast 12,90 per styck – alla ingraverade med företagets namn – för att fira mitt 10-årsjubileum. ‘Tänk bara hur imponerad dina kunder kommer att känna som får denna fräcka och moderna penna med polerad krom trim. (…) De kommer att påminnas om din omtanke varje gång som de plockar upp detta fina skrivinstrument, och tänka på dig först av alla varje gång som de är i behov av din produkt eller tjänst.’ Förutom att det är ruskigt dåligt rent språkligt så, tja, funderar på hur mina uppdragsgivare skulle reagera om jag gav dem en sådan penna. Inhandlade 50 pennor och skickade ut tillsammans med ett litet brev – Fira mina 10 första år med mig! Imponerade? Tror inte det. Det skulle nog snarast uppfattas som ett skämt. Antar att pennfirman i fråga har efterfrågat information om alla som registrerade företag 2004 – och kanske är det billigare med massutskick än att studera sina targets. I min bransch gäller det omvända – känn din kund – det är det enda som genererar uppdrag.

Jag vet inte om 10 år som frilans är något att fira men brevet fick mig att tänka på något som Är värt att fira – och som på sitt sätt är nära förknippat med mitt frilanseri. Den 10 februari fyller jag 10 år som Kristen, som döpt. Ett årtionde. Går in i den dubbla tidsåldern nu. Det kommer att bli bra. Det förpliktigar. Guds Uppenbarelse var på sitt sätt det som föranledde mitt frilanseri, eller anledningen till att jag sade upp mig från en fast tjänst som på den tiden krävde mycket av min tid och energi (barnen var dessutom mindre då). Jag behövde av ren nödvändighet skapa en annan form av tillvaro som medgav utrymme – rent konkret då: tid – att försöka förstå vad det var som hade skett. Gud kräver sin tid, och sin plats. Ger man Gud den tiden, tja, då kan vad som helst ske. Min dopdag, min 10-års-dag, infaller i år på en måndag – i skuggan av den femte söndagen efter 13-dagen, Sådd och Skörd, första dagen i vandringen genom en vecka som mynnar ut i Septuagesima, Nåd och Tjänst. Det finns en mening i det. Gud är övertydlig. Som alltid. På det vill jag tro. Gud, hjälp mig att tro.

Hemkommen nu från Israel och ska skriva mer om den resan som var kort, intensiv och tankeväckande. Det var mitt andra besök i Jerusalem – första gången var 1979 då jag hade den stora äran att vara med i det lag som representerade Sverige i VM för Skolbasket. Jag gick i 9:an då. Basket var stort. Tävlingarna hölls i trakterna kring Tel Aviv och vi bodde i den lilla kustorten Hadera norr om Tel Aviv. Jag värmde mest bänken och vi vann endast en match – mot Danmark – men det var ett äventyr och minnen kom tillbaka. Finalen stod mellan USA och Israel – dock minns jag inte vem som vann.

En annan sak som jag funderat kring och som inte släpper, tänker formulera mig om den, är den replik i Kyrkans tidning som Hans-Erik Nordin, Biskop, skrivit med anledning av ‘Höga Löner.’ Läs den repliken här. Jag blev illa berörd av det inlägget. Av tre anledningar. Återkommer med dem. In the meantime, finn tre fel!

Och så. Pennan: Eva Carolina 10. Man kanske skulle beställa ett gäng, trots allt, så har man skrivdon så att det räcker livet ut – en penna som var gång jag tar upp den påminner om Guds omtanke i dopet, som får mig att tänka på Gud, först av allt.

bild (25)

6 comments

  1. Har haft mycket att göra idag men ska ta mig en titt på den där repliken igen. Jag blev illa berörd av den – helt klart – men ska fundera ett varv till. Man undrar om det i morgondagens KT kommer någon reaktion på den?

  2. Och frågan då, Alma-Lena, blir, för jag instämmer delvis i det du skriver, ser han det själv? Hur en sådan replik kan uppfattas? Ser han det och struntar i det (maktmissbruk? arrogans?) eller ser han inte?

  3. Jag vet inte, han gick ju förstås inte i svaromål till dem som kommenterade hans artikel. Kanske förstår han inte själv hur elak och sårad han gav intryck av att vara eller så ville han verkligen avrätta med en skarp penna. Men det kan ju vara i hastigt mod han skrev, jag vill tro det. Artikeln gav knappast det intryck han avsåg hos andra läsare än den som skrev artikeln om de höga lönerna. Det jag tror är att han ville verka verserad inför allmänheten och dräpande mot den som skrev artikeln han svarade på.

    1. Jag tänkte på det utifrån perspektivet biskop/präst – visst är han biskop för den präst som skrev det ursprungliga inlägget? Det blev lite som att en chef offentligt skäller ut en av sina underordnade. Det är rätt häpnadsväckande. Tyckte jag då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s