Uppenbart ljus

De där orden – Uppenbarelsens Ljus – gårdagens och veckans tema – stannade kvar. Helt oberoende av texter och Kyndelmässodag och välsignade ljus. Vad är det för ljus som vi talar om?

Uppenbarelsens ljus är två. Det possessiva, det ljus som är Uppenbarelsens Ljus, som uppenbarelsen äger, som är uppenbart ljus, som kan inte vara annat än ljus. Av nödvändighet ljus. Uppenbart så. ‘Jag är vägen, sanningen och livet.’ Livets ljus. Detta är vad ljuset handlar om. Det som är. Ljus. En sorts ljusets riktning som går tillbaka till källan.Uppenbarelsens ljus kan också få en att fundera utåt – det ljus som den kastar, det ljus som den kommer med, som vill spridas, det ljus som som människor väjer sig från. När ljuset kom in i världen, ja, vad valde då människan?

Ett ansikte som strålar av ljus. Det kan vara bländande att beskåda. Vad är det då som vi ska se. ‘Kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.’ Vari består den kunskapen? Hur når man den? Kanske är det just det som ljuset vill oss, att nå insikten om att befinna sig i mörker, men parallellt även kunskap om källan. Det behöver inte vara så här. Det finns en annan väg.

‘Jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.’ En bild av förtvivlan – eller förtröstan? Tja, även det beror nog på perspektiv, dagsform. I mitt eget andliga liv har någonting i den övertygelsen varit viktig. Gud kom och därmed vann Gud. Striden är liksom redan över, förbi, Gud vann. End of story. Att jag inte lever mitt liv så som sådant är en annan historia. Min tro är svag. Men, Gud kommer att ge, igen och igen, alla de stunder som vi kommer att behöva, tålamodets Gud, för att förkroppsliga den övertygelsen, så att den en dag blir vår, i märg och i ben.

Nu när jag ser de där Mika orden igen läser jag dem trotsigt. ‘Jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.’

‘Det finns en frid, trots allt,
som inte vinns i flykt från det vanliga livet
utan i kampen och hängivelsen
för det äkta livet.’
(M. Lönnebo).

2 comments

  1. Och jag tänker att det är det som är så härligt, att Gud inte ger upp utan försöker nå oss igen och igen och igen, därför att han tror på oss, även om vår tro är svag. Och det är den ju många gånger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s