Mirakel

I slutet av Mandela, filmen om Nelson, kommer ett citat. Det är berättarrösten som återknyter till inledningen, som säger: ”Ingen är född att hata, man lär sig att hata. Då kan man också lära sig att älska, eftersom kärleken är naturligare för det mänskliga hjärtat”.

Det är en sådan där mening som många tycker om rent spontant. Jag med. När man beundrat den kan man fundera på om den stämmer. Inledningen, ja, så är det nog. Vi är som människor knappast födda för att hata, antagligen inte för att älska heller, vi föds, så lär vi oss i interaktion med vår omvärld, både att älska och att hata. Varje situation har sitt val, medvetet eller omedvetet. Så den sista meningen. Är kärlek ‘naturligare’ än hat? Vad menar man när man talar om kärlek som ett mer naturligt tillstånd? Mer i enlighet med oss själva? Ämnad att älska? Till vilken gräns? När har man rätt att inte söka älska? Var går min gräns?

Det är väl snarare tvärtom. Enklare att säga Nej än att bejaka, att slå bort än att locka till, att stänga än att öppna, att titta bort än att titta in i, att hämnas än att försonas. Enklare, ja, men kanske inte mer naturligt. Där någonstans blir en människa likt Nelson Mandela i det närmaste helgonlik. Den onaturliga människan känner, trots allt, igen sig i något i den naturliga. Som lockar. Det finns hopp i det.

Det finns mängder av teorier kring kärlekens pris – det kostar på att öppna sig i kärlek – det ställer krav och gör en människa sårbar. Så mycket enklare då att slippa, att säga nej. ‘Varje steg i kärlek är ett mirakel’ – så har Martin Lönnebo uttryckt det. Jag är benägen att hålla med. Och, ja, jag tror på mirakel.

2 comments

  1. Varje människa har ett val, och om jag förstår dig rätt så menar du att det valet kanske inte alls alltid är så lätt eller kommer naturligt. Om man farit riktigt illa är det kanske lättare att stänga dörren till kärlek och välja hat. Jag vet inte, men det tycks ju vara så. Men vi har trots allt alla ett val; vi väljer varje dag, vi varje situation. Och väljer vi inte så har vi ändå valt, valt bort kärleken för den kräver ett aktivt val.

    1. Tänkte på en person som Mandela – hans val – och hur det imponerar på så många. Nu är det utifrån filmen då, men att välja att söka en fredlig lösning när han hade kunnat koka över av längtan efter kamp och hämnd. Man kan ta det perspektivet på sin egen vardag – att välja kärleken istället för hatets väg (nu är det väldigt starka ord, men man kan ju även tänka i termer som vänlighet/misstänksamhet eller generositet/snålhet). Vad är det mest naturliga? Vad kommer naturligt? Och kanske, framför allt, var går vår gräns? Det är ju en sak att visa vänlighet och kärlek mot dem som man faktiskt tycker om, men hur förhåller man sig till sina ‘fiender?’ eller för den delen till de som vi är likgiltiga inför. Det sistnämnda är väl det som på sitt sätt är mer intressant. Detta sagt, jag tror att det ligger något i den där tanken att man kan ‘lära’ sig godhet – att göra gott gör en till slut god – men det är inte självklart. Ja, att inte välja är också ett val. Och var dag är en ny dag, som ger oss nya möjligheter….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s