Där äro vi alla skyldiga

”Och förlåt oss våra skulder” är en film om gammalt kvinnoprästmotstånd, ja. Men än mer en tidlös lektion i ensamhet, i det omgivningens svek en till ensamheten utlämnad människa lever i. Vems ”felet” var att det slutade som det gjorde är både omöjligt och oviktigt att slå fast – kanske hade Inger Svensson behövt mota bort demonerna vilken bana hon än valt i livet. Det förekommer röster som till och med hävdar att trakasserierna är en myt. Men vad spelar allt det för roll för en människa som står mitt i en både inre och yttre snålblåst, en människa som tycks ha blivit allt mer ensam, och vars problem att hantera ensamheten på ett märkligt sätt tycks ha fått omgivningen att svara med ännu mer ensamhet. En människa som nu är död.

Det är mycket sorgligt. Du eller jag kunde vara offer, eller, mer sannolikt, förövare – för är det inte det lättaste av allt att sortera undan medmänskligheten tillräckligt för att slippa störa sitt eget liv. Där äro vi alla skyldiga.”

(Ur Niklas Wahllöfs krönika i DN, som är mycket läsvärd. Läs hela Här.

19 comments

  1. Nej, trakasserierna är garanterat inga myter där! Med stor förvåning insåg jag igår att detta tangerade min egen tid i Växjö stift. Inger Svensson dog 1996, jag kom dit som rektor 1993, och jag träffade flera av de intervjuade. Tänk om jag hade vetat vad det var för ett stift! Det snuskiga är ju allt det anonyma som hon tydligen hade utsatts för. Se på Bloggardag, där fortsätter den stilen!

    1. Tyckte om krönikan just för att han pekar på något vidare – att filmen handlar om ett människoöde, en tragedi – och att liknande sker omkring oss hela tiden. Samt då vad omgivningen gör eller inte gör – att hon fick så lite stöd (och det gäller ju alla, inklusive hennes systrar som mest tycktes skämmas över henne). Håller dock med dig om att trakasserierna var verkliga – och det märkliga i att de som ledde dem hänvisar till att vara mot en princip och inte en människa som om de två kunde kliniskt separeras i detta fall.

  2. Svar till Nya Tant lila: Ja men detta är ju klassisk mobbing och klassisk mobbing, från skolgården till fabriken, landar alltid i att mobbarna anklagar offret för att ha all skuld till det inträffade. Obotfärdigare syndare finns inte än en mobbare.

  3. Ja verkligen, mobbing kan bli ett livslångt trauma och det gör ju det ännu värre när man negligerar brottet och påstår att det aldrig begåtts. Eller att de begåtts på grund av en vacker princip.

    Det märkliga är att jag blivit så uppmuntrad som kristen flicka, tonåring och kvinna till att förkunna av män som i princip inte trodde på kvinnliga präster, men de lät inte principer stå i vägen för sin tro och kärlek. Principer är bra att hänvisa till för dem som inte ids tänka själva och mobbare är ju väldigt beroende av sin grupptillhörighet.

  4. Alma-Lenas kommentar 15/2 7:45 hajade jag till inför. Å ena sidan verkade det som om där funnits män som i princip inte trodde på kvinnliga präster men som ändå verkat uppmuntrande. Men dessa hade ändå inte onda principer som skulle prägla sådana som inte uppmuntrade. De senare var förblindade av principen???
    Jag tror att mobbare är rädda för att möta sin egen svaghet i den/de valt ut som offer. När vi frågar efter sak före styrka/svaghet tror jag vi kommer längre.

    1. Det finns en psykolgisk sanning i det – att man stöter bort, mobbar, just det som man är rädd för att möta i sig själv, men jag vet inte om det alltid är så eller om den tanken är applicerbar just i detta fall. Men, det gör det alltid enklare att stöta bort, eller mobba, när man gör motståndaren till något annat än den Människa som faktiskt står inför en – helt oavsett vad det är för ‘princip’ eller ‘etikett’ som man klistrar på honom eller henne. Eller?

  5. Det kusliga är hur mobben kommer igång. Var just inne på Bloggardag och såg att nu börjar mobben- och de som låtsas inte höra till den- att skuldbelägga denna kvinna, som de påstår led av en sjukdom, helt oberoende av mobbningen. Det är förfärligt! Och mobben ligger alltid beredd att sätta tänderna i någon. Oftast växlar ju föremålen!

  6. Okej, Jonas jag är ingen filosof, vad jag menar är att skylla på principer när man beter sig taskigt mot en medmänniska är äckligt och ondskefullt. Att ha en princip som man märker inte stämmer med kärleksbudet och då bryta mot den tycker jag är en rättfärdig inställning till livet.

    1. Ibland tror jag inte ens att det är medvetet – det kan vara subtila saker som förutfattade meningar som gör att man behandlar människor väldigt olika.

      Citerar igen DN texten: ‘Du eller jag kunde vara offer, eller, mer sannolikt, förövare – för är det inte det lättaste av allt att sortera undan medmänskligheten tillräckligt för att slippa störa sitt eget liv. Där äro vi alla skyldiga.’

      En del människor har väldigt lätt att förkasta allt som inte överensstämmer med deras världsbild. Filmen var ju intressant också ur det perspektivet – hur omgivningen handskades med hennes missbruk – som om det inte fanns. Det är ju också ett område där vi kommit längre idag – alkoholism är inte längre så skämmigt att människor inte vågar konfrontera det, man ser det mer och mer som den sjukdom det faktiskt är.

      I övrigt är jag helt med dig. Har man sett en annan människa i ögonen – naket – kapitulerar man till slut, då ser man att botten är samma.

  7. Att jag tog in Bloggardags kommentarer beror på att jag ser doakören där som den förlängda armen till mobbningen både av Inger Svensson och som mobbare av andra. Det tror jag att fler här har upptäckt. Så det hade liksom med den här saken att göra här. Den prästerliga mobbningen fortsätter alltså efter hennes död och man har skuldförklarat offret.

  8. Hör just på radion om domen mot chefer som drev en anställd till självmord. Cheferna förnekar förstås kränkningen. Det var också cheferna som kränkte mannen som gjorde utredningen av hans fall innan det blev rättsfall. Typiskt nog gav de honom en lista på fel han begått och dessutom ett avsked i stället för att se felen de själva begått. Nu fälldes cheferna i första rättsliga instans, men cheferna förnekar förstås brott och överklagar domen.

    1. Hörde det med. Och de jobbar kvar – märkligt nog – kommunen ska överklaga. Det blir intressant att följa och se vad som händer. Kan också se att det är extremt svårt – rent juridiskt – att bevisa en sådan koppling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s