Vem är det som verkar?

”Är det jag som verkar i de profeter som profeterar lögn och predikar sina egna bedrägliga påfund?” undrar Herren, ur veckans GT text, Jeremia.

Det där, apropå kallelse, att förkunna, att vittna, att försöka förstå sin erfarenhet, är en jätteviktig fråga. Nu antar jag, när den kommer från Gud, att den är retorisk, det är något annat vi ska få syn på, men just det där är riktigt svårt. Eller, riktigt enkelt. Att särskilja, urskilja. Vad är av Gud och vad är av människa?

Å ena sidan är det enkelt. I slutändan kommer Gud vinna – är det av Gud överlever det, helt oavsett våra futtiga försök. Å andra sidan kan sådant uppta en. Är detta bra för min tro? Igen så kommer jag att tänka på en ökenmoder, Amma Synkletika, som menar att man helt enkelt ska hålla sig borta från pladder, det ogudaktiga, att det kan vara direkt skadligt. Det busenkelsvåra.

6 comments

  1. Urskiljning är en svår konst, Ignatius av Lloyola`s hela undervisning går ut på att förmedla metoder för urskillning. Några viktiga råd: läs och meditera över Guds ord, var i tystnad, skaffa en andlig vägledare, och vandra långsamt tillsammans.
    Öva urskiljningens svåra konst, Anden hjälper till genom de andliga frukterna. Det som skapar en god ”magkänsla” är sannolikt rätt väg, men det är en långsam process och du bör inte gå den utan en vägledare.
    Ignatianska reträtter är lärorika, trots att man är i tystnad nästan hela tiden, bara ett kort samtal/dag med vägledaren.

    1. Det låter lite väl hardcore för mig även om just Ignatianska övningar kommer upp lite här och där just nu. Det kan vara ett tecken. Men jag funderar mycket på det. Har en bok ökenandlighet då en del framställs just som skickliga i urskiljandets konst – jag har inte funderat på det så mycket utan går mer på den där ‘magkänslan’ – i.e. någonstans kan jag tycka att det är rätt enkelt, man vet liksom direkt, ande talar till ande eller något sådant. Men, du har rätt i det där med andlig vägledning – och det är inte det enklaste idag.

  2. I Korintierbrevet stryker Paulus under vishet, kunskap, tro. Det tror jag ger andlig urskillningsförmåga. Uttydningen av tungotalet placerar han sist för dessa vänner, precis dessförinnan profetians urskillning. Innan dess helbrägdagärningarna och kraftgärningarna… Lite annan ordning och betoning till de kristna i Rom. Undrar om inte vi i dessa dagar ligger närme Korint i mentalitet.

    1. Jag har inte den kunskapen att jag kan göra direkta kopplingar mellan Korintierbrevet och Romarbrevet. Men, om jag förstår det rätt så är ordningen: Vishet, kunskap, tro, helbrägdagärningar, kraftgärningar, profetian och tungotal – till Korinterna. Hur skiljer sig den ordningen från Romarbrevet?

  3. Profetia, diakoni, undervisning, förmaning, fördelning, ledning, barmhärtighet. Här lyfts profetian fram och därefter de handgripliga insatserna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s