Fastetanke: Hans ansikte lyste som solen

Titian_TransfigurationMin lilla Fastebönebok följer delvis en annan läsordning än Evangelieboken och Söndagen den andra veckan i fastetid handlar om Förklaringsberget. ‘His face shone like the sun.’ På engelska kallas det the transfiguration of Jesus och, igen, det där fick mig att fundera över ord och deras riktning.

Förklarad eller förhärligad har jag alltid tänkt mig som ord som går utåt – det vill säga, Jesus förklaras (eller är revealed) för sin omgivning, de förstår vem/vad Han är, vilket då följs upp av och förstärks av att doporden kommer igen. Detta är min älskade son. Lyssna till honom. Vilket ju även det är ord riktade för att de som är med ska förstå.

Ordet transfiguration säger något annat – det handlar om vad som sker med Jesus själv och ordet betyder en total förvandling – att transfigurera är att helt byta skepnad, som en metamorfos, att förvandlas från något till något. Jag vet att det även i den svenska texten står att Jesus förvandlas, men jag läste det ändå annorlunda när rubriken var ‘The Transfiguration of Jesus.’ Det sådde andra spår.

Hans ansikte lyste som solen. Man kan se det ibland, hos djupt bedjande människor, hur de liksom strålar. Som en rand av ljus omger dem, utgår från dem. Det är rätt sällsynt, tror jag, men fullt möjligt.

Veckans lilla böneuppmaning är att: ‘Pray for someone who has hurt or offended you.’ Det är en bra uppmaning, inte minst för att det inte i längden går att vara arg eller irriterad på det som är i ens bön. Så uppstår en sorts frid.

(Eftersom jag redan tidigare i veckan lade ut en bild från Betania, kvinnan med nardusoljan, så blir dagens bild från the transfiguration, av Titian.)

2 comments

  1. ”Hans ansikte lyste som solen.” Det påminner mig om någonting som berättas om inkafolket:

    ”Det berättas att Pachakuti… drog sig undan för att tänka igenom det hela i stillhet och försöka utarbeta en strategi. Under sin frånvaro fick han en stark andlig upplevelse, och när han kom tillbaka lyste han, bokstavligen, så att alla kunde se det även i fullt dagsljus.”

    ~ Ur ”Inkamästarnas arv” av Anna E. Southerington

    Jag tycker det är synnerligen intressant att det från två olika andliga traditioner berättas mer eller mindre samma sak. Jesus drog sig också undan; det står att han var ensam med Petrus, Jakob och Johannes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s