Fasteord: bönen innan Bönen

På tal om att undgå bön, att springa bort från, att tro sig vara Gudvillig när man i själva verket är rätt ovillig – har gömt sig – kom jag att tänka på en sak efter det förra inlägget. Jag får ibland frågan när jag föreläst om det verkligen var så att Gud bara kom sådär utan kontext, eller ‘fanns det människor som bad för dig?’ eller ‘någon i din omgivning som var troende?’

Sådana frågor är inte helt enkla att besvara. Jag vet inte om det fanns människor som bad för min omvändelse, det kan säkert ha varit så. Samtidigt, och i efterhand när jag ser tillbaka till tiden före omvändelsen eller frälsningen kan även jag tolka den som ett bönesvar. Att jag bad, ja, inte i Gudsord, det var mer som bön innan Bön.

Jag arbetade rätt hårt då, hade jämt mycket, dessutom arbetade jag för en amerikansk nyhetsbyrå så man var aldrig riktigt ledig. Det kunde ske, och det skedde, att telefonen ringde vid 4-tiden på morgonen för att det gick något rykte på någon asiatisk börs om att Electrolux höll på att förbereda ett bud på något lokalt bolag och ‘can you check this out with your sources at Electrolux?’ Fyra på morgonen? Dessutom var alla Ecofin möten på helgerna. Jag var sällan riktigt ledig och när jag väl fick barn blev det svårt att få ihop tillvaron.

bönen innan Bönen var då en period under vilken jag gick omkring och malde frågor som: ‘Ska det vara så här? Är det så här jag vill leva? Jag orkar inte.’ Det var ingenting fromt över det, inte vad jag skulle kalla Bön, och aldrig hade jag kunnat föreställa mig att Gud skulle braka sig igenom som ett svar på dessa frågor, erbjudandes en helt annan möjlighet. Men så skedde. I efterhand kan jag se att det där malandet, undrandet, ‘ska det vara så här?’, i själva verket var bön, en konstant bön riktad in i det diffusa. Så ber en människa innan hon förstår att det finns någon som lyssnar.

Det andra jag kan fundera kring – apropå att gömma sig för Gud – är att jag i min ungdom hade en stor förkärlek för troende män, det kanske var någon sorts omedveten replacement project som pågick, i.e. det fanns en Gudslängtan inom mig men eftersom jag inte trodde på någon Gud så blev denna längtan felriktad med resultatet att jag förälskade mig i män som var troende (detta beteende är inte ovanligt).

I gymnasiet var jag under en ganska kort period tillsammans med en man som var utbytesstudent från USA och som ville bli pastor. Det var min första, riktiga ‘kärlek’ men allt rann ut i sanden när han åkte tillbaka till USA. Under en tid blev jag dock hans ‘missionsprojekt’- han skickade långa brev där han påtalade mitt behov av ‘frälsning’ (salvation) och jag minns två ord, att han beskrev mig som ‘spiritually dead.’ Det var inte elakt menat, även om det var beskt att läsa, han trodde ju verkligen på möjligheten att väcka det döda, men jag tog enormt illa vid mig och besvarade aldrig hans brev. Han skickade även namn på personer som kunde hjälpa mig. Jag gick aldrig vidare med det. Några år senare skrev han och berättade att han flyttat till ett friary (ett sorts kloster). Han blev munk.

Allt detta utspelade sig för 30 år sedan och kanske borde det ha fallit i glömska men för någon månad sedan uppstod han i min bön och jag undrade över det. Tack vare Internet är det ju möjligt att hitta folk och jag visste namnet på staten och staden dit han flyttat och hans namn är rätt ovanligt. Han är på ett annat friary nu men jag lyckades spåra fram en mailadress och skrev till honom och berättade att Gud, sent omsider, blivit min, om mitt dop och om min tro. Svaret kom som ett enda stort: Hallelujha! och med orden: I have prayed for you often through the years.

Så, ja, människor har bett för mig. Säkert fler än jag vet om. För att jag skulle växa i mod och kraft att våga säga Ja. Jag tycker om detta att min omvändelse – det mest betydelsefulla i mitt liv – även är ett bönesvar för andra. Vackert så. Så väver Gud oss samman. Spinner vidare.

12 comments

  1. Ja så där är det nog med oss alla om vi börjar forska! Vilken fin berättelse som förgyllde min dag. Välsignelse över den generösa mannen som inte glömde dig och tog sitt uppdrag som kristen på allvar.

  2. Jag är ju så gammal, att mina första möten med bibeln var med Bibel 1917, jag fick en ”Bibel för barn” av S:t Görans församlings söndagsskola 1958. Jag kan väl inte påstå att jag fördjupade mig i den då, men den hade fina bilder, typ skolplanscher och de berättade. Men en mening har satt sig ”Outrannsakliga äro Herrans vägar.” Gillar ordet outrannsakligt, helt säkert förstod jag inte då betydelsen, men något ”magiskt” var det med det. På något sätt insåg jag att det fanns mer att utforska. Gillar ordet outrannsakliga för Guds vägar, det finns alltid mer att utforska tänker jag.

    1. Outrannsakligt är ett fint ord. Över huvud taget kan jag tycka om de där lite gammaldags språket, att de religiösa orden kan få vara annorlunda från de vi använder i vanligt tal. Det är väl heller inte fel att inte förstå allt, gjorde man det skulle livet bli rätt trist i längden. Jag har väl i princip endast läst Bibel 2000, men jag har en del av släktens gamla biblar, farmors, morfars, och jag ska ta fram dem och läsa lite i dem. Nya ord kan ge nya infallsvinklar. Själv kan jag ju se när jag ser bakåt att Gud försökt nå mig hela tiden – det är som det är.

  3. Jag känner verkligen igen det här med bönen före bönen. Jag fick två funktionshindrade barn med sömnstörningar och fick aldrig sova. Livet blev en ständig kamp mot myndigheter och skolor för att barnen skulle få det de behövde. Själv levde jag under många år med tankarna att om livet ska vara på det här viset så skulle jag helst slippa. Och på något vis blev det nog en bön: ”Hjälp, jag härdar inte ut!” Så för mig stämmer orden ”There’s a crack in everything. That’s where the light comes in.” De tillskrivs oftast Leonard Cohen, men han har säkert hämtat dem från Bibeln för det står så där. Just nu minns jag dock inte precis var i Bibeln det står. Gud hittade in till mig, eller jag släppte in honom, genom den spricka som uppstod när jag fullständigt gick sönder.

    1. Det låter mycket tungt. Hoppas du är igenom det nu. Det är kanske vanligare än man tror – att man ber redan innan man vet vad/vem man ber till. Det där Cohen citatet är väldigt sant. Jag tror med att det finns ngt liknande i Bibeln men vet heller inte riktigt var. Tack för att du delade.

  4. Egentligen, Carolina, så måste vi våga tro att Gud är före oss hos varje människa. Har en relation till varje människa som Skaparen. Genom livets olika skeden arbetar han med oss, ”knådar oss”. Det är också befriande att tro så, eftersom det inte är vi som ”kommer med Gud,” han finns där redan. Det som vi ibland kan göra, är att låta människor upptäcka Gud i sitt liv, hur han varit med utan att de vetat det. Se spåren, glädjas åt upptäckten.

  5. Visst – och det är också så det har varit för mig. Insikten att Gud fanns där långt innan jag upptäckte det. Det svåra är när man tar den erfarenheten till människor av ingen tro – som kan bli upprörda om man talar om att Gud verkar även med dem helt oavsett dem. Jag har träffat människor för vilka orden – jag ber för dig – tolkas näst intill som ett övergrepp. Ändå ser jag det som en brist, hos mig då, att jag inte är mer frimodig. Men, allt har sin tid.

  6. Redan arken byggdes med en öppning för ljuset ovantill (1917), i övrigt beströks den med jordbeck, för att vara tät. (1 mos 6:13-22), vidare står det, när alla hade gått ombord att ”Herren stängde igen om honom.” Och i vers 8:6 ”Efter 40 dagar öppnade Noa fönstret och duvan fick ”berätta” om nya livsmöjligheter.
    Vi är skapade med en ”spricka” i muren, ofullkomliga och olydiga. Sprickan kan öppnas från båda hållen. Bönen finns redan i oss ”Hjälp!” Tänker på psalmversen ”Klippa du som brast för mig”, det är ju egentligen redan fixat s.a.s.
    Man kan försöka lappa igen sprickan, men den krackelerar ändå till slut, bättre att som Cohen påminna sig att ljuset är där att släppa in.
    P.S. Kan inte avst från att dela ett citat av Groucho Marrx : ”Blessed are the cracked for they shall let in the light.”

  7. Livets verkliga orättvisa – att inte ha någon som ber för sig.. Viktig tanke att församlingen ska be för alla människor alla kategorier. Tycker om Paulus eller motsvarandes uppmaning att tacka och be för alla människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s