Fastetid: Mediahantering

Har följt Marks kommun och Kinna i det mediala och funderar på det rent journalistiska perspektivet, ur tidningens perspektiv, ur Svenska kyrkans perspektiv, mediehantering, krishantering. Idag har Biskop Eckerdal och kyrkoherde Johansson talat ut i Kyrkans tidning och uttryckt samsyn, det uppstod missförstånd, det blev fel, de enades i att allt var journalistens fel som framställde KH Johansson på ett sätt som han inte kände igen sig i. Allt frid och fröjd i kyrkans värld. Allt är journalistens fel. Vi har en syndabock.

De flesta läsare av SvD kommer aldrig att ta till sig denna samsyn, de läser inte KT, de kommer att minnas, i den mån de läste de ursprungliga artiklarna, homofobi, kyrka, och en biskop som underblåser deras oro, som vill ta sin underordnade i örat. Ursprungsartikeln i SvD kan man läsa på olika sätt, men den berättar även om en kyrklig vigsel, och om en församling som möjliggjorde den, men det var inte det som biskopen valde att lyfta fram i sin första intervju, snarare tvärtom. Här.

Ser ni vad jag menar? Biskopen köpte (av räddhågsenhet?) den mediala bilden, journalistens syn, och vilseleddes (?) att tala skarpt (utan att ha satt sig in i situationen?). En dag senare förkastar han den bilden. Rättning. Men hur trovärdigt blir det att en dag senare skylla allt på journalisten, som man så sökte sin likhet med en dag tidigare?

Det där får mig att tänka på Sheraton. Den romska kvinnan som inte fick tillträde till frukostbuffén. Det är en helt annan historia, som är vidrig. Men ändå, hotellchefen, när media ringer, uttalar sig inte direkt, hänvisar till en intern utredning om vad som skett. Han väljer att tala med sina anställda innan han fäller sin dom medialt, i det kan man kan undra: Tänk om Biskop Eckerdal gjort detsamma?

6 comments

  1. Journalistromantik mitt i fastan? Eller är talet om media”hantering” en självrannsakan?
    Är det tillslut journalistkåren i Sverige som av överlevnadsinstinkt, omedvetet(?), kommer att rädda tanken om samvetsnogrannhet? Den gamla tron om media är ju att den är åtminstone mer eller mindre sanningsenlig. Kan kåren vilja fortsätta att förvalta ett sådant förtroende?! Att bryta lögn?! Att kämpa mot ondska. Kan ibland fråga mig om inte de ryska journalisternas livsvillkor – att jobba med hotet från hänsynslösa intressen – ska antas vara det normala. Största problemet att vi inte tror att hänsynslösa intressen dominerar även detta land?
    Läste om David igår, 1 årg GT för i söndags (3e i fastan). Den smädade rättfärdigheten segrar på korset. Andra årgångens GT, Jesaja i Folkbibelns översättning – en underbar fasteprofetia.

    1. Det är alltid bra med självrannsakan.

      Det var länge sedan jag arbetade i ett dagligt nyhetsflöde, numera är det mesta av det jag skriver så kallad uppdragsjournalistik, det vill säga, kund-, personaltidningar, sådant som ‘riktiga’ journalister fnyser åt. Man ska överleva som frilans med. Många ‘riktiga’ journalister skulle inte beteckna mig som en ‘riktig’ journalist, det är som det är. Romantiken kring journalisten inbillar jag mig odlas utanför journalistiken, varför såg Biskopen det som nödvändigt att bekräfta journalisten istället för att bekräfta sin kyrka? Är det en relevant fråga att ställa? Jag tycker det, men, helt ärligt, jag vet inte.

  2. Tack för din sammanställning, ytterst belysande. Håller med dig, varför ber inte biskopen att få återkomma efter att ha kollat upp fakta?
    Inte nog med att det ställde till problem för fler och ökade på missförståndet, misstro skapas för kompetensen hos vår kyrkas ledare.
    Det som hände på Sheraton var ju faktiskt värre, men där skötte sig ledningen proffsigare.

    1. Frågan kanske kokar ned till: Kan vi i vår kyrka rymma personer med olika syn på äktenskapet? Kyrkomötet har sagt att så är fallet, men hur fungerar det i praktiken? Biskopen hade ju kunnat lyfta fram att olikheter finns, men att kyrkan, bortom dess individer, står för detta: a), b), c). och inte slagit ned på sin anställde så som skedde, och utan att ha talat med vederbörande. Ja, det som skedde på Sheraton är mycket värre – men där kan jag ändå finna en viss sundhet gentemot att hantera journalister – att motstå längtan att vara journalisten till lags – och att värna om sina anställda, i.e. att inte köpa journalistens sanning rakt av innan man undersökt vad som skedde. Man behöver faktiskt inte prata med en journalist som ringer.

  3. Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur man kan få det till att media har gjort fel. Den här trakten har väl länge varit känd för sin hållning både då det gäller kvinnor som präster och samkönade äktenskap. Vad som i mina ögon har hänt är att Owe Johansson har gjort en pudel och ställt in sig i leden, åtminstone officiellt och att biskop Per Eckerdal har slätat över de verkliga förhållandena. Det påminner mig om en häxprocess som fanns i Blekinge 1679 och som drevs av kyrkoherden Knut Hahn, sedermera biskop och hans kaplan. När de hade fått de två kvinnor dömda till bålet, fick de det till att de skulle halshuggas först, vilket gjorde att de betraktas som humana! Tror Owe Johansson att hans negativa, offentliga hållning till äktenskap för samkönade par INTE påverkar omgivningen på en liten plats? Då har han inte mycket tilltro till kyrkans inflytande! Vad hjälper det sedan att gå med i manifestationer mot homofobi, skadan är ju förmodligen redan skedd.
    Bra om SvD:s reportrar kan få en ändring till stånd, åtminstone ytligt sett!

    1. Det är väl bekvämt att skylla på media. Men det uppstår många frågor när man läser texten i KT. Biskopen gör väl där även han lite av en pudel – eller? – men det uppstår många frågor. Biskopen agerar ena dagen väldigt skarpt, i SvD, vilket någonstans tyder på tilltro till det som journalisten säger, men så mynnar det ut i något helt annat. Det finns mycket här att nysta vidare i. Själv tänker jag att KH i fråga om vigseln agerade i enlighet med Svenska kyrkan, det vill säga, han förordade en annan präst eftersom han själv inte såg sig som rätt person, och frågan blir väl då hur denna ‘väjningsrätt’ ska tolkas. Homofob är ett starkt ord, är man det per automatik om man som präst i Svenska kyrkan inte vill viga samkönade? Jag är inte helt säker. Heller inte helt färdigtänkt i detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s