Fastetid: I Mitten

Inför Midfastosöndagen. Hittar inte mycket som svar på Jesu uppmaning: ‘Ät mig. Drick mig.’ Mitt kött. Mitt blod. Det verkar inte vara så många, eller så finner jag dem inte, som rent konkret tar sig an den meningen. Kärlek som längtan att äta, dricka. Vad betyder det? Och nu talar jag inte nattvardsteologi. Utan rent konkret. Köttigt. Bildligt.

Ur minnets vrå kom två rätt disparata bilder.

Ett dop som jag var med om på Anafora i Egypten, med Biskop Thomas, nu är vi i den koptiskt ortodoxa kyrkan, där man efter dopet trär ett rött band runt barnet, som ett yttre tecken på att dopet inlemmar oss i Kristi blodomlopp. Mitt blod är ditt. ‘The DNA of Christ is in you’, så säger han faktiskt, Biskop Thomas. Kristi DNA i vårt blod. Jag skrev en gång en artikel om HUGO – kartläggningen av människas DNA – och lärde mig: om man kunde dra ut den DNA spiral som ryms i en människa skulle den sträcka sig från jorden till månen och tillbaka. Man kan gå vilse i evighet.

Men även Joni Mitchells ‘A Case of you’.

”Oh, you’re in my blood like holy wine
You taste so bitter and so sweet

I could drink a case of you.”

Hela texten här. Joni sjunger, lyssna här.

I could drink a case of you.

Ändå är det inte det jag gör.

Jag bakar ett bröd. Började i morse med att skålla. Det jäser just nu. Enligt receptet ska det bli En limpa, men degen expanderar, håller på att bli gigantisk. Ett jättebröd. Det finns en lärdom i det med.
bild

10 comments

  1. Hur blev det färdiga brödet?
    Får mig också att tänka på ”elementens” inneboende kraft, har något med DNA (ett mönster och ett arv) att göra. Vad händer när vinet inte längre får vara vin och brödet inte längre bröd?

    1. Det blev jättegott – det var ett långbröd – inte svårt men flera olika jäsningar så det tog en dag. Men det är ju ofta så, det blir bättre med tiden.

      Din sista fråga är intressant – jag har inte satt mig in så mycket i det, men vet att det är mycket omdiskuterat. Jag kan tycka om, apropå egypten då, och även mässorna i övre salen på Bjärka, när man har ett riktigt bakat bröd – en brödkaka – i nattvarden. Men, behöver läsa på mig angående avalkoholiserat vin och de oblater som nu används. Vad jag ibland kan tycka är att allting blir så komplicerat i Sverige – har man liknande debatter utomlands? Jag vet inte.

  2. Ja, börjar man fördjupa sig i nattvardsgåvornas symbolik och frälsande kraft så är frågan inte så lätt,
    Jesus använde bröd och vin, varför det? Vinet och det som kommer från vinstocken, finns med som tolkningsram genom hela Bibeln.
    Bröd, bröd som mättar hunger, bröd som ger liv, bröd som delas så det räcker till alla, bröd som bakats av säd (finaste vete), som resultat av människors arbete.
    Det handlar om Herrens heliga måltid, instiftad med bröd och vin, för att symbolisera och förvandlas genom hans ord till hans kropp och blod, för vår salighets skull!
    För att inte människor med alkoholproblem eller glutenintolerans ska känna sig delaktiga, utesluter vi en annan grupp, som känner att ”det allra heligaste blivit kränkt”.
    Att ha två olika kalkar, en med alkohol och en utan uppfattas som utpekande och har på många ställen tagits bort.
    Frågan är om en ”flisa” bröd, försiktigt doppat i vinet verkligen åstadkommer någon skada?
    Tilläggas bör ju att en enbart brödet är s.a.s. tillräckligt.
    Det blir ett problem när vår kyrka inte är tydlig med detta, kyrkomötet vill inte fatta ett beslut (motioner har funnits) men läronämnden har gjort ett uttalande: http://svenskakyrkan.se/default.aspx?id=692887
    I övrigt hänvisas till kyrkoherden/prästens lokala pastorala ansvar.
    Några av våra biskopar har då uttalat att för dem spelar det ingen roll och solidariteten är de viktiga.
    Men skriver Kjell Pettersson (präst) alla dessa ändringar, druvjuice i stället för vin, majsbröd (glutenfritt) i stället för ojäst bröd av vete, skapar en osäkerhet kring vad jag får i nattvarden. När jag går till nattvarden vill jag att den så nära som möjligt följer det som gjordes vid instiftelsen. Vi vet att det var vin som användes då, vi vet att det var ojäst vetebröd som användes då – vilka är skälen att ändra på detta? Hur långt kan man egentligen ändra? Och vem har mandat att göra detta?
    Ja, man kan lugnt säga att frågan behöver lyftas upp och bearbetas till en tydlig handlingslinje, annars har vi bara uteslutit en annan grupp.

    1. Jag ska läsa på om detta. Jag vet att man successivt i Stockholms kyrkor tagit bort vinet och ersatt med druvjuice. Jag tror att frågan du ställer är viktig – rent principiellt – även när slutar något att vara något och blir något annat? Hur mycket kan man ersätta och hävda att det är samma sak? Även mässan håller ju på att omformas på ett sätt där mycket lite finns kvar av det som en gång var. Det är intressanta frågor. Jag minns hur en judisk man berättade som sitt sabbatsfirande – om detta med att inte använda hiss (och han bodde typ 15 trappor upp i New York), att inte hantera pengar, att inte ta tunnelbanan så kan man ju då naturligtvis ställa sig frågan: Varför? Hans svar var att om han började tulla på sabbaten så visste han inte var det skulle sluta. Det var en ren försiktighetsåtgärd att hålla fast vid allt. I.e. börjar jag ta tunnelbanan så finns risken att jag köper en tidning i kiosken, och har man väl gjort det så blir kanske nästa steg… osv.. och till slut har man, även om det inte var det man menade, det sker omärkt, förflyttat sig så pass långt att man med ärlighet inte kan säga sig observe the sabbat. Igen, detta var en from man som inte menade att Gud kräver detta, men att påminnelserna i sig, i besvären, påminner om det heliga. Det är väl svårt över huvudtaget att tala om helighet och att kränka den i dagens kyrka – man talar sällan om det heliga och om vikten av det.

      Angående det där med två kalkar har jag lite svårt att förstå varför det skulle vara ett problem – det är väl ändå inte så att folk står och spanar efter vem som tar vad under nattvardsgången. I de fall som jag stått inför det har jag varit rätt pragmatisk – vänster eller höger beroende på kön – men vad vet jag. Det som är trist är ju detta antingen eller – ok om man inför druvjuice men varför då inte ha båda? Det där får mig att tänka på nattvardsfirande med knäfall vid altarringen, vilket jag tycker om, och jag frågade KH i den församling jag bodde varför man tog bort det och svaret var just att många upplevde det som ett längre steg än om prästen stod nere på golvet. Nu var det så att det ofta var två präster medverkande, så varför inte ha båda? Men, igen, det gick inte för då skulle de som kände att knäfallande var för långt borta känna sig utanför. Varför inte både och?

      Mycket att fundera vidare kring. Det är väl bra i fastetid.

    2. I ökenmässan började jag fundera över brödet.då man ger vetebröd men har en oblat för glutenintoleranta .Men man doppar oblaten tillsammans med brödet i akten då prästen välsignar bröden ..
      .Min dotter är hyperkänslig för någon beröring av vete och skulle få magont av den sortens behandling..Eller skulle välsignelsen ta bort symptomen av vetekontakt. ? Tyvär har hon inte prövat då hon inte tar nattvard.Visst kan man uppleva samma andliga gemenskap trots gluten
      eller alkoholfritt .!! /Maria W

      1. Jag håller med om att man säkert kan uppleva samma andliga gemenskap, men frågan återkommer: Alla gör inte det? Gör jag det? Jag tycker om det i ökenmässan, och även på Bjärka Säby, att man bakar ett bröd under bön som förs in i mässan, det blir så konkret då, och i det kan man ju erbjuda ett både och – bröd och oblat – vilket man gör – och för mig som äter av brödet är det inget problem, jag tar detta, andra inte, men det Är samma andliga gemenskap, samtidigt kan jag se att min inställning kan få andra att känna sig utanför. En påflugen fråga, hur gör du själv?

        Detta sagt, jag tror på oblat Och bröd, vin Och druvsaft, i samma mässa. Alla ska med.

  3. Tack för ditt fylliga svar, visst är det härligt att det finns mycket att fundera över i trons värld, vad ska vi annars ha fastan till? I den här frågan känner jag stark samhörighet med din judiske vän, jag vill inte riskera att ”ramla i diket”, jag vill vara nära det heliga, så nära det går. Hädanefter tar jag trapporna upp till min lägenhet på söndagarna, 8 trappor ska jag väl klara, med väl avvägda pauser, som en påminnelse om vilodagen.

  4. Jag tror att jag ska göra detsamma. Av ren självbevarelsedrift. Fast jag bor bara en trappa upp. Jag brukar tänka på hans berättelse, den har levt kvar, just som en förmaning att inte tappa bort, ja, det heliga. Att det är så lätt att det försvinner. Och att vi, jag, har ett ansvar att i alla fall försöka levandehålla det i det som är mitt. I det kan jag se det som vi började i – Jesus sa: Detta är min kropp, mitt blod – bröd och vin – och vilka är vi då att ersätta det med andra substanser, eller element? Och utan reflektion?

  5. Orden, elementen och den vigde tjänaren är vad som behövs, och församlingen förstås. Det är självklart att hänsyn ska tas av hälsoskäl, då går det så klart bra med Alkoholfritt vin och glutenfritt bröd. men det är undantaget och kan inte ersätta brödet och vinet vid instiftelsen.
    Olof Hartmans tackbön säger allt: ”Ett enda bröd och en enda mänsklighet”. Vi delar bröd och vin för varandra också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s