Passionsvecka: Den sjunde dagens vakuum

bild Jag hade ingen baktanke med att läsa Passionsveckan parallellt med Skapelseberättelsen, det skedde så och det finns ett mönster där.

På den sjunde dagen vilar Gud, han har ägnat tid åt att blåsa liv in i, andas ut.

På den sjätte dagen kommer människan in i skapelsen, i ett Guds andetag är hon liv. På den sjätte dagen dödar skapelsen Gudsmänniskan, det har ingenting med Guds andning att göra, det har med oss att göra, mig och dig. På den sjunde dagen andas Gud in och världen blir ett vakuum, en parentes för oss som vet vad som sker på den åttonde dagen, men ändå. Påskafton, en dag i andnöd. Panikångest. Innesluten i ett vakuum.

Man kastas mellan. Jag var och handlade idag för vår påskmåltid och jag har inte så mycket släkt men min bror skulle komma och jag bakade ett bröd, dukade ett bord, ställde fram den enda ikon jag har som relaterar till Passionsberättelsen och jag vandrade på Götgatan, Folkungagatan och pubarna var välfyllda och det var folk överallt, alla affärer öppna, och jag vet inte var alla befann sig, inombords, men i detta, på Götgatan, kom en dam som jag känner från kyrkan, jag vet inte hennes namn, men vi talade en stund och igenkände vår berättelse, vårt inre befinnande, den allra mest avgörande berättelsen, i varandra. Välsignad påsk, sa hon, när vi skildes åt, med reservationen: Jag vet att det är lite tidigt.

Så verkar Gud, också på Götgatan.

Skillnaden mellan död och liv i död. Att andas in, och ut. Allting bär sin egen motrörelse.

Den åttonde dagen finns egentligen inte i den kristna berättelsen, det är sju dagar och sedan ny vecka. Ur en Skapelseveckas perspektiv, sker uppståndelsen på den åttonde dagen eller är det det första dagen, igen? En petitess i sammanhanget, möjligtvis, men om man nu ska dra denna parallell till sin spets, och det tänker jag, så hamnar man i den åttonde dagen. Mer om det imorgon. Tills dess, den åttonde dagen är nära. Snart här nu. Som en Guds utandning.

Välsignad Påsk.

4 comments

  1. Det är något fantastiskt med stilla veckans sju dagar, dagar fyllda av händelser och händelselösa dagar, väntans dagar, längtans dagar. Vi har ju facit och ändå (med hjälp av bibelläsning och gudstjänster) känns dramat verkligt, år efter år, det berör på riktigt och man väntar och väntar på ”hoppets ord”.
    Tack för fina påskveckotexter, en välsignad påsk och påsktid önskar jag dig! Amen.

  2. Ja. Håller med. Och vare år ser man något i berättelsen som man inte sett tidigare, och ju mer man blir ett med berättelserna, desto mer berättar de.

    Detsamma till dig!

    (Jag tycker för övrigt att det är ett bra stöd med de dagliga läsningarna – att hela veckan blir berättad – och bara som ett boktips, för påsktiden, är en bok som jag inte tror finns översatt men som på Engelska heter: Fifty moves for Easter tror jag fast hittar inte nu på nätet, har boken på kontoret och ska kolla men det är Anselm Grun som skrivit för Påsktiden – att leva i Uppståndelsen – den är verkligen riktigt bra). Från Påsk till Pingst.

  3. Var i Grekland en gång och besökte ett kloster, dagen började med laudes kl 07.00 och därefter ”gudomlig liturgi (Mässa) till c:a kl 10.00. Man var fastande, sedan kvällen förut och man stod upp hela tiden. Man hade inte en chans att tappa koncentrationen. Efter gudstjänsten var det ”kyrkkaffe” dvs ett glas ouzo och utropet ”Christos anesti!” (Herren är uppstånde!) Först därefter bjöds på en rejäl frukost.
    Tack för boktips!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s