Påsktid: En bok om kärlek

I helgens DN var det en lång intervju med Lena Andersson med fokus på Ester som är huvudperson i Egenmäktigt förfarande. Läste boken och blev rätt imponerad – den är välskriven, spännande på sitt sätt, och så äger Lena Andersson den där förmågan att tränga så djupt in i personerna hon skapar att de blir, på sitt sätt, allmängiltiga. Man känner igen sig.

På så vis kan jag förstå de som menar att boken kan vara smärtsam läsning, även om jag läste den mer med den lättnad som kan uppstå i insikten om att man är inte ensam.

Några valda citat ur artikeln. Hela kan läsas Här.

‘Lena Andersson är visserligen inte Ester Nilsson. Men de har samma obarmhärtiga blick på ”intellektets fuskare och smitare”. Så har jag i alla fall tänkt varje gång jag skymtat Lena Anders­son sedan boken kom ut.

Hugo Rask har ett annat tillkortakommande man kan känna igen sig i: kulturmannens fega förhållningssätt till bekräftelse. Hugo Rask trånar efter världens blickar men vägrar de krav som följer med äkta närhet.

- Jag är faktiskt överraskad av den aggression Ester väcker. En man var väldigt upprörd: ”Hon är ett våp, så jävla naiv.” Annars är det mest kvinnor som reagerar så. Esters aktivitet är provocerande. För den anses så okvinnlig.

Är Ester medveten om det?

– Nej, det är hennes blinda fläck. Ester tycker könsrollerna är oförnuftiga och struntar därför i dem. Men man kan inte strunta i ett fenomen som alla andra förhåller sig till. Detta har inte riktigt fångats upp i mottagandet av romanen, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s