Påsktid: Klimatord

Vet att jag rätt nyligen citerade dessa ord från Martin Lönnebo men efter att ha läst Kyrkans tidning angående Biskopsbrevet om klimatet så känns de passande, som motord. Jag har inte läst hela biskopsbrevet, bara texten i KT Här, samt då även kommentarerna på den texten.

Man kan tycka att kommentarerna på KT rätt ofta är av det mer negativa slaget, och här är de verkligen det, men man kan också se det som positivt att så många av kyrkans medlemmar dels engagerar sig tillräckligt för att lägga kommentarer men också att så många efterfrågar och längtar efter en kyrka, och kyrkligt ledarskap, som ger uttryck för tro istället för att ägna sig åt upprop. Jag vet inte hur hela Biskopsbrevet lyder, utdraget i KT andas dock snusförnumstighet.

‘Vi efterlyser mer och bättre ledarskap, inte bara i politiken. I företag och på skolor, i föreningar och familjer, i kyrkor och församlingar behövs människor som formulerar visioner, vågar ta ställning och tar konkreta initiativ, människor som inte ängsligt väntar in vad andra ska göra och tycka. I Svenska kyrkan måste vi fortsätta att se över vår egen klimatpåverkan. Arbetet som pågår i stift och församlingar behöver bli effektivare. En kristen livshållning innebär att tänka och agera långsiktigt och att se längre än kvartalsrapporter och mandatperioder.’

Vad innebär en kristen livshållning? Vad går den ut på? Hur lever man den? Hur når man den? Hur fördjupar man den i sitt liv? Hur blir man en Sann människa? Jag tror inte att det handlar om direktiv om hur man ska agera, mer då om att ge plats och skapa möjlighet, vara förebild, för växande tro.

Här tror jag mer på Biskop Martin. Finner, som sagt, dessa ord så helt igenom förlösande:

”Så här lyder kyrkans miljöprogram: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbesinning.

”Läsaren invänder naturligtvis: Där står ingenting alls om koldioxiden, svavlet, utfiskningen, vattenfrågan, överbefolkningen, avsmältningen, torkan, bränderna, metangasen och krig. Men, kyrkans uppgift är inte främst att utveckla kunskap och miljöteknik, som naturligtvis är utmärkt, utan att fördjupa våra värderingar, förvandla våra hjärtan så att vi rätt brukar vårt vetande och vår teknik. En människa, eller ett samhälle, präglat av andens nio frukter kommer att vörda, skydda och utveckla livet till dess högsta värde.”

Vi lever inte i ett samhälle präglat av andens nio frukter. Tänk om det vore så. Kan Kristen tro spela någon roll i det? Vad sker i oss om vi tar emot Kristus? Det är Påsktid, i Uppståndelsetid, i förberedelse för andens ankomst. Allt kan ske.

6 comments

  1. Kan man tänka en hälsning från kyrkans ledning som visar hur medvetna de är om hur svårt det är att prioritera? Att de vill att församlingarna särskilt ber för dem av dem som har ett större ansvar både vad gäller bedömning av underlaget såväl som för dem som ska fatta besluten och ta kritiken?
    Miljöfrågorna är nu inne i en fas där de blivit världspolitik. Ibland undrar jag om det är kärnkraftsindustrin (som jag alltså tror är en dubbel fara) som vinner mest på allt tal om miljömedvetenhet. När Vattenfall pläderade för kärnkraft i sin utställning på Kolmårdens djurpark då har något gått snett.
    I det läget behövs dels ett ledarskap som förkunnar den förvandlande uppståndelsen. Den där Finner verkar ha ordning på prioriteringen. I praktiken är det lag. Frukterna kommer i tron. Det är uppståndelsens evangelium som förvandlar! Men sedan behövs också någon som gör jobbet så att vi slipper frysa mer än nödvändigt…

    1. Visst behövs de som gör jobbet och dem ska vi be för! Det är väl knappast någon idag som kan uppleva det som kontroversiellt att värna om miljön eller klimatet, men meningarna går ju isär i hur man bäst gör det. För mig handlar det mycket om trovärdighet – eller som att man i nämnda biskopsbrev gör upp med ‘konsumismen’ och i det fördömer, på sitt sätt, kapitalismen, samtidigt som, bara för att ta ett exempel, Svenska kyrkan på nationell nivå har en aktieportfölj värd cirka 5 miljarder (som man gjorde en vinst på förra året om 600 miljoner kronor) och där man bland sina 10 största innehav har tre av våra storbanken (SEB, Nordea och Swedbank), samt H&M, till exempel, och det största utländska innehavet är Unilever – som ständigt är kritiserat av djurrätts, människorätts, miljö-aktivister – och det är väl mer sådant där, att man går ut med ‘pekpinnar’ mot något som man samtidigt gynnas av som jag kan störa mig på, rent trovärdighetsmässigt. Sedan tror jag att många gärna skulle se en mer bedjande hållning – och mer av trons frukter. Håller helt med dig i det.

  2. Viktiga påpekande. Bilden av kapitalägandet borde inte vara något okänt liksom heller inte engagemanget på bolagstämmorna!?
    Kapitalägande och förvaltning tycker jag att det borde talas mer om. Jag är inte för att kyrkan, stiften/pastoraten/samfälligheterna, monterar ned sitt kapital till förmån för ett fattigdomsideal. Däremot behövs motexemplen (som isig blir direktberoende av välvilliga gåvogivare)… Utan finanser kan vi inte agera. Men hur förvalta, i vilka former? Fastighetsägande och markinnehav förefaller vara tidlöst om än inte så effektivt. (I farotider borde man medvetet söka de fasta investeringarna.) Utan hus och plats att vara på blir det definitivt ingenting, det får de små församlingar erfara vars fastigheter nu rationaliseras bort.
    Men när själen i kyrkans arbete består i alla de ”rätta” gröna, röda eller ??? trenderna, då blir det ihåligt och ekar.
    Platser där människor kan få erfara omsorg på kristen basis, det kommer det att behövas mycket av. Men om dit inte kommer människor som fått avgöra sig för Jesus då hänger det ändå i luften.

    1. Och man får inte glömma bort att det finns platser i vår kyrka där människor erfar omsorg på kristen basis. Det där med aktieinnehav var ett exempel – jag kan uppleva det där glappet mellan vad man säger och vad man är som problematiskt. Om man nu som kyrka vill verka för minskad konsumtion och slit-och-släng, ska man då tjäna en massa pengar på aktieutdelningar i H&M? Det pågår en debatt om ökade klyftor – de rika blir rikare – de fattigare fattigare – ska man då som kyrka avlöna sina biskopar så att de hamnar i de 2% av Sveriges befolkning som har högst lön? För mig blir det: Hur får man ihop det? Jag får inte det, det finns ett glapp där, som jag tror att man på sikt behöver hantera. För trovärdighetens skull.

      1. Bra konkretion av förvaltarfrågan: Ska vi ha H&M-aktier? Om inte – kan vi då handla där ö.h.t.? Vill inte driva med frågan utan mena att den är seriös. Jag tror det är konkreta exempel på vardagskonflikter för inte så få som ska handla t.ex. kläder.
        Hur mycket oärlighet ska förvaltning på kristen bas tåla? Vatikanbanken borde vara experter? Finns där något tänk? Hur gör andra kyrkogemenskaper? Hur tänker ”frikyrkans” grupper? Kristna businessmen – där finns väl en hel organisation för sådant?! Vem skriver sådana artiklar? Vem betalar för sådana artiklar? Bifogar biskopsbrevet en liten budget med vilken det går att förverkliga allt fint där sägs? Kort sagt – utan referens till finansiering av det goda arbetet förefaller brevet dessutom tyvärr ganska verklighetsfrämmande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s