Påsktid: ‘Hållbarhet’

Man kan definiera ‘hållbarhet’ enligt minsta gemensamma nämnare, eller så kan man sikta högre. Inom näringslivet blev termen ‘hållbarhet’ verklighet för 10-15 år sedan – i efterdyningarna av IT-kraschen, Enron-kraschen, Parmalat-skandalen, vilka i sin tur banade väg här på hemmaplan för Svensk Kod För Bolagsstyrning, vilket i sin tur banade väg för C(orporate) S(ocial) R(esponsibility), eller CSR – idag redovisar nästan varenda företag separat en CSR-redovisning. Det handlar om att redovisa hur man aktivt verkar för att minska saker som klimatpåverkan och människorättsliga orättvisor – eller, kort sagt, att lyfta fram att man är ‘juste’ i sina affärer.

Då, när det infördes, handlade det mycket om att återskapa marknadens förtroende, krasst, man ville inte bli aktiedumpad. Hur man gör affärer blev viktigt, inte bara Att de görs. Men, som sagt, det ledde också till att i princip alla företag numera redovisar enligt CSR, frågan är: Räcker det? För att vara hållbar? Över tid? Minsta gemensamma nämnare? Ska man nöja sig med det? Det är rätt mycket floskler i dagens CSR redovisning.

Kyrkans tidning skriver att SvK:s kapitalförvaltning tjänade 610 miljoner kronor förra året på sina aktieplaceringar som de kallar för ‘intressanta ur ett hållbarhetsperspektiv.’ Och man kan fundera. (Artikel Här)

Jag har ingenting emot en aktiemarknad (i.e. privat ägande), det är ett sätt för företag att växa, att dra in kapital, skapa jobb, men i det behövs ansvarsfulla ägare. Varje hållbar placering kräver på sitt sätt en ansvarstagande ägare, eller en aktivistägare.

Jag skulle ha lättare att ta till mig att Svenska kyrkan lite självgott beskriver sina investeringar som ‘hållbara’ om man i det tog ägarrollen på allvar – speciellt om man betänker att Svenska kyrkan, bland sina 10 största inhemska aktieinnehav har tre av de svenska storbankerna (SEB, Nordea, Swedbank) och två av våra stora gruvexploateringsföretag (Sandvik, Atlas Copco) och att dess största utländska innehav är Unilever, av alla företag man kan äga aktier i. Unilever?

Föreningen Aktiespararna har gjort en grej av det där. Man köper aktier, och använder sina innehav för att kräva ordet på bolagsstämmor och där har man genom åren ifrågasatt fallskärmar, bonusar (speciellt inom bankvärlden), fabriksnedläggningar. Däremot har jag har aldrig sett eller hört talas om att Svenska kyrkan på liknande sätt tagit sitt ansvar som aktieägare och gjort sin röst hörd på en stämma. Kanske är man nöjd med de 600 miljoner i vinst som man gjorde på sitt aktieinnehav förra året? Men kan man kalla det ‘hållbart’ ägande? Kanske, enligt den minsta gemensamma nämnaren, de företag man investerar i har en CSR-redovisning, men är det verkligen ‘hållbart’? Känns mer som om Svenska kyrkan med detta medverkar till att devalvera ordet ‘hållbarhet’.

Någonstans när man ser hur Svenska kyrkan agerar, i verkligheten, genom sina aktieinnehav, bland annat, blir de vackra orden rätt tomma. Som biskopsbrevet om miljön och dess fördömande av miljöförstöring och konsumism – hur får man ihop det med aktieinnehav i Unilever och Hennes & Mauritz?

Skulle kunna skriva mer om detta, för det sipprar ned. Vad man säger och vad man gör, och den blindhetens ocean som breder ut sig där emellan. Hur man bedriver verksamhet är viktigt, inte bara Att man gör det.

Hela listan på Svenska kyrkans aktieinnehav Här (Listan är på sid 17).

Kejsarens nya kläder (Här.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s