Påsktid: Att stänga ute

Detta blir problematiskt för mig:

“Gud älskar dig precis som du är. Detta är vad vi tror på i Svenska kyrkan.” (Kyrkoherden i Sofia församling, Söder, Stockholm, på Facebook, utskickat i tid för att möta Uppdrag Gransknings sändning, som jag inte sett, men studerar
dess tidevågor.) Kyrkoherden fortsätter:

”Ändå väljer vissa präster att stanna kvar i vår kyrka, fastän de inte skriver under på detta. I Svenska kyrkans namn ägnar de sig åt förbön för att “bota” homosexuella. Därför är detta en fråga om vår trovärdighet som kyrka.”

Ja, det är en fråga om vår trovärdighet som kyrka, håller med, men vad otrovärdig vår kyrka blev där genom sin kyrkoherde i Sofia. Vad hon säger är ju, trots allt, att Guds kärlek är betingad, att den inte omsluter alla, att den inte räcker till. Ser hon inte vad hon gör, eller?

Vad svår Gud är, eller inte, så här tror jag: Gud älskar oss så som vi är för att vi ska våga vara det bästa inom oss. Guds kärlek, om vi tar emot den, är
betingad, den vill något annat än det vi är, vill omsluta och omforma. Kan vi inte det befinner vi oss någon annanstans, som Svenska kyrkan och dess prästerskap, men det är inte där vi behöver befinna oss.

4 comments

  1. Svårt ämne att fundera över för det är på ett sätt så uppenbart, på ett annat sätt så fördolt. Så många borde säga något när de i praktiken lämnar ut kollegor till TV-underhållning, tillråga på allt i kärlekens namn.

    Vad är respekt för den som vill vara normal – annorlunda, eller just annorlunda för sakens skull? Är dagens markör gentemot en tänkt vuxenvärld att prova en ”annan” könsroll?

    Är det en kärlek utan något pris man frågar efter? Guds kärlek kostade Sonens liv. Hur kan vi få ta emot den kärleken? Vad är vi beredda att offra?

    Jag är rädd för att den samhällskontroll som återigen bekräftas med ett upplägg som UGs inte befrämjar respekten för andra. Den underbygger misstron inte bara mot journalister och präster utan mot alla människor. Guds kärlek beror av någon som vågar pröva ta emot den som sann.

    1. Det är ett svårt ämne, men ännu svårare, kan jag tycka, är detta med en kyrka som dikterar vilka som får plats och vilka som kyrkan inte har plats för, som om Guds kärlek vore betingad. Man kan inte i en mening säga att ‘alla’ får plats och i nästa säga ‘utom’ dessa – det blir konstigt då.

  2. Hej Carolina!

    Jag framhåller också ofta – i likhet med Söderprällen – att ”Gud älskar dig precis som du är” (t ex här: http://hakans-blogg.blogspot.se/2010/08/jonas-gardell-uttrycker-i-sin-tv-serie.html), dock aldrig med undertexten att det är ok att ”förbli som man är”. Och det är en viktig skillnad.

    De som hänvisar till Guds villkorslösa kärlek på det sätt som ofta görs i homosexdebatten gör det högst selektivt, och menar knappast generellt att Gud accepterar ALLT (jmf t ex uttlevd pedofili, kleptomani… you name it).

    Men problemet är att man FÅR DET ATT LÅTA SÅ, fast det egentligen bara handlar om Guds acceptans för – eller rent av välsignelse av – en SPECIFIK företeelse, i det här fallet homosexualitet. (En syn som jag för övrigt – som bekant – delar till fullo.)

    Att i tid och otid slänga sig med ”Gud älskar dig precis som du är” för därmed sällan diskussionen/debatten framåt, det leder snarare till att man pratar fullständigt förbi varandra. Ungefär på samma sätt som tillhygget ”rasist” så fort meningsmotståndare har en annan åsikt i invandringsfrågan.

    ”Gud älskar oss så som vi är för att vi ska våga vara det bästa inom oss. Guds kärlek, om vi tar emot den, är betingad, den vill något annat än det vi är, vill omsluta och omforma.” Just så.

    Allt gott!

    /Håkan W

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s