Uppdrag Granskning: Dödgrävare

Det här var ju lite intressant. Elisabet Höglund, i Aftonbladet: ‘Aldrig ­under mitt 44-åriga journalistliv har jag upplevt en journalistisk omoral i klass med denna. Det förut så aktade ”Uppdrag granskning” håller på att bli den goda journalistikens död­grävare.’

Jag hinner inte just nu vidare kommentera hennes inlägg, läs det Här, , men helt oavsett vad man anser om hennes ståndpunkter och analys, så håll med om att detta på sitt sätt är en oväntad vändning. Att Aftonbladet, av alla tidningar, tar det Heliga Rummet i försvar. Eller?

9 comments

  1. Jag diskuterade just precis det temat med en god vän häromdagen, och vi kom fram till samma sak som Elisabet Höglund. Om man går till en präst och ljuger för att få fram ett visst svar, kan man ju inte förvänta sig något annat resultat. Vad ska prästen svara om någon kommer och säger sig vara homosexuell och att han/hon vill bli heterosexuell. Även icke homofoba präster hade väl mycket väl kunnat svara att de skulle be för personen i fråga, tänker jag, för det gör man väl för en person som mår dåligt, vad det än handlar om.

    1. Fast det hade varit riktigt intressant, om de gått till vilken präst som helst och bett om förbön. Jag har mycket svårt att se att en präst i det skulle säga: De känslor du har är fel, dem kan vi inte be för – eller det vore väl att inte ta personen på allvar. Prästen måste ju i alla fall förutsätta att personen talar sanning om vad som är jobbigt i personens liv.

  2. Ja, det var intressant, det upprörande i hela denna historia, förutom dolda kameror och mikrofoner, är att varken vår ärkebiskop eller de andra biskoparna tar ställning för ”Det heliga rummet” och tystnadsplikten.
    Det behövdes en katolsk biskopsvikarie för det, Anders Piltz vet vad han talar om!
    Sedan upprör det mig också att man ”döpt” programmet till ”Böghatarna”, det fanns vad jag förstår inget som helst underlag för det, det skapar bara olust.
    Riktigt dåligt, att inte kunna förstå, att man kan ha en ”biblisk” äktenskapssyn, men inte för den skull behöver vara ”homofob”/böghatare.

    1. Jag tror att programmet hette Bögbotarna – fast det fanns heller inget belägg för det. Håller med om att reaktionen från SvK:s ledning är märklig. Det som E Höglund skriver: ‘Några av ­prästerna lovade att försöka hjälpa honom genom att be för honom men kunde inte lova att det skulle bota honom’ – var ungefär vad man såg. Prästerna kunde ju inte veta att personen fejkade – och prästen ska väl inte låta sina egna tankar styra utan lyssna och lämna över till Gud. Tanken att en människa skulle söka upp en präst för att diskutera sexuell förvirring är ju inte helt osannolik – det hade väl varit ännu märkligare om prästen sa: Sådant kan vi inte be för i Svenska kyrkan?

      Man skulle kunna ta vad som helst – säg att en kvinna är gravid och får reda på att barnet är kromosonskadat. Hennes man tycker att de ska abortera, men hon är kluven. Hon är inte abortmotståndare i sig, men upplever ett stort dilemma i situationen – barnets värde, livets helighet, etcetera, vad betyder det? Hon går till en präst. De har ett samtal om livets helighet, kvinnan upplever att även fostret hon bär har del av denna helighet, Prästen lyssnar, och ber för Guds närvaro i kvinnans liv och beslut. Ergo, man kan se rubriken: ‘Präster i SvK abortmotståndare’. Vet inte om det var en bra liknelse, men prästen kan väl i det fallet inte säga: Men du, i Svenska kyrkan tror vi på kvinnans rätt till sin kropp och att den är överordnad fostrets rättigheter, så, ledsen, jag kan inte be för dig. (Även om det skulle vara prästens inställning).

      Någonstans måste man ju möta och bemöta människan i det som människan säger sig vara i och vill ha bön för.

      Ja, Anders Piltz var bra. Så även, märkligt nog, Christer Sturmark i Dagen.

  3. Jo, fel av mig ”Bögbotarna” hette programmet. En obehaglig och ny term för mig i alla fall. Sturmark var bra också. Såg att programmet är anmält till granskningsnämnden, skall bli intressant att följa. Kan man verkligen spela in själavårdssamtal med dold kamera, klippa i materialet och sedan sända det?
    Som själavårdare har jag alltid haft som utgångspunkt att lyssna in konfidentens mening, försöka ställa frågor så att det hjälper konfidenten att sas formulera probblemet, att våga sätta ord på det svåra. Själavårdaren är bara ett instrument. Jag tycker prästerna i programmet gjorde just det, men eftersom även ”Calles” repliker var klippta så blev det ju otydligt.
    Jag håller med Leo Holter och hans fråga till ärkebiskopen, får man vara med i Svenska kyrkan om man sympatiserar med Frimodig kyrka?
    Det var länge sedan vi var en öppen folkkyrka.

    1. Det handlar kanske om journalistens integritet – ofta gör man ju en intervju på 20 minuter en halvtimme ur vilken man kanske använder ett eller två citat men man brukar väl bemödiga sig om att att det man använder ska vara representativt. I detta fall är det väl rätt tydligt att man haft en ‘agenda’ och sedan styrt samtalet tills personen till slut säger något ‘graverande’. Själva ordet att bota används ju fö bara av programledarna själva – så de lägger ord i munnen som ingen har sagt. Jag undrar, angående, ÄB hur intervjun med honom gjordes – det vill säga – om han fick se hela programmet eller om han bara svarade på det som reportern konfronterade honom med.

  4. Programmets dolda budskap verkar ändå ha gått hem hos Höglund eftersom hon talar prästerna som homofober…

  5. Ja, och Nej, skulle jag säga. Ok, hon skriver tydligt att hon inte försvarar homofoba präster, jag ser det som en ryggmärgsreflex, för det andra hon skriver tyder på att det finns något annat i henne som upplever det som fel, orättvist, att prästerna hängs ut, för hon konstaterar ju samtidigt att ‘Några av prästerna lovade att försöka hjälpa honom genom att be för honom men kunde inte lova att det skulle bota honom’ och blir upprörd över att detta blåses upp. Tror det finns något bra i det.

  6. Hur mycket vågar och vill Höglund egentligen säga – att det finns somliga journalister som i huvudsak tror på dem de intervjuar? Visst ska vi vara tacksamma för varje gott ord men jag kan fråga mig om ljumma ord som ändå inte försvarar lika gärna kunde vara? Hon vill försöka rädda en journalistik som gräver sin egen grav. Samtidigt måste hon (?) dubbelsäkra sig genom markeringarna. Och Piltz inlägg – vilken skillnad gör det? Jag undrar om inte Svenska kyrkans tystnadspliktsintention är strängare än Romerska kyrkans (Upptäckte just Mogrens svar i SvD). Lag först 1988?? Piltz skriver om frågar som gäller absolutionen men det gäller då specifikt sådana frågor som bekänts som synd. Svenska kyrkans tystnadsplikt gäller även själva det själavårdande samtalet. Det enda förargerligt anmärkningsvärda är just om prästerna kan anses ha kommenterat sina samtal. Jag vet inte vilket som är värst – att tvinga konfidenter till tystnad under hot om exkommunicering eller en samtid som är rädd för att det just är det som präster ägnar sig åt. De nu filmade prästerna fick bli ett belägg för att Piltz löften kan anses hålla! Men jag vet inte om jag tycker att han gav dem något egentligt stöd i sak – att de bad för dem som bad om lättnad i deras kamp med sina identitetsfrågor. De som tittat på programmet tycks ge en ganska samstämmig sammanfattning (förutom några undantag).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s