Annandag Pingst: Ett enda dop

Det är väldigt lyxigt att få vara en hel dag lyssnande till kloka människor som talar om dopet och det var ett bra sätt att spendera denna annandag pingst, på Johannesakademins seminariedag ‘Ett enda dop’ vid vackra Bjärka-Säby i Östgötaland.

Har på intet vis samlat mina intryck men när jag lämnade Bjärka-Säby i eftermiddag funderade jag på min egen dopsyn som på sitt sätt bottnar helt i det subjektiva, min erfarenhet, men där den subjektiva erfarenheten leder till det totalt objektiva. Det är Gud, Kristus, själv som agerar i dopet – ingen mindre än så – därav blir min dopsyn denna: Döp, bara döp. Gör det inte så krångligt. Var lite mindre ‘kyrkliga’ – Lita på, bara lita på, att Gud, och den helige Ande, gör sitt i dopet, som Kristus lovar.

Samtidigt som jag skriver detta kan jag, motsträvig människa som man är, fundera kring det som den katolske biskopen Anders Aborelius sade om att det finns fall där man som kyrka kan råda till att skjuta upp dopet, att vänta med att döpa ett barn, för dopet innebär även förpliktelser. En familj som döper en nyfödd åtar sig att fostra barnet in i Kristen tro, en församling som döper åtar sig att vara ‘hem’ åt den döpte. Vill man inte vara hem, vill man inte vara ‘hemma’, kanske man ska fundera ett varv till. Vad innebär dopet? (Detta är mina funderingar kring det som sades, inte ett referat, jag kan ha missuppfattat, men jag fann en poäng i det som väcktes i mig av det som han sade).

För övrigt bär jag med mig en del tankar från det föredrag som Samuel Rubenson höll, apropå dopet i den tidiga kyrkan, dopet som något helt igenom konkret, befriat från symbolism, ett reellt skeende. Och att vi döps in i Kristi kyrka, Kristi kropp, inte in i en lokal gemenskap.

6 comments

  1. Och det är viktigt, ett dop i den treeniges namn, är giltigt i alla kristna kyrkor, omdop är otänkbart. Kyrkan som en organisk gemenskap mellan Kristus och alla döpta och troende, levande och döda, i himlen och på jorden.

    1. Ja, och när man ser det så kan man fundera över varför man inte kan fokusera i just det – dopets enhet – istället för att nästla in sig i olikheterna i teologi och liturgi, fast intressant var det, att lyssna på. Och inspirerande.

  2. Jo, jag förstår att det var en intressant och givande dag, ser fram emot att du berättar mer.
    Apropå enhet, håller verkligen med dig om att vi borde tala mer om det gemensamma, det är ganska mycket om man tänker efter: Dopet, Bibeln, Trosbekännelsen, Fader vår, Fridshälsning, Välsignelsen. Ja också Fadern, Sonen och den helige Ande förstås.
    En skön Medevisommar önskar jag dig med mycket grönbete och svamp!

  3. Jag tror nog det är historiskt korrekt att säga att man inte döpt barn om de inte förväntats uppfostras till kristna. Utöver föräldrarna har väl eg. dopfaddern ett historiskt ansvar här (även om fadderskapet även haft många andra konnotationer genom tiderna). För att hårdra kan man tänka sig ett dop där ingen av de inblandade tänker att det har någon särskild betydelse alls – då kan man fråga sig varför Gud skulle verka i ett sådant dop. Man närmar sig gränsen till det magiska tänkandet, där Gud gör vissa saker bara människan gör si och så.

    1. Jag kan tänka mig att Guds verkande är helt oavhängigt vårt, det vill säga att Gud verkar i alla dop men sedan faller det ju på den enskilde, och kanske dennes familj, att fostras till att på något vis vara kyrka och leva i sitt dop. En aningens skillnad från dig. I Sverige var det ju dessutom tvångsdop av barn in på 1860-talet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s