Vad är en ärkebiskop?

Egentligen borde man åka till Uppsala på söndag för att närvara vid ärkebiskopsvigningen – även om jag kan tänka mig att det blir trångt så skulle det vara spännande att vara med och jag antar att det är en öppen gudstjänst. Så kommer inte att ske.

Som kyrklig lekkvinna – ska jag kalla mig så? – kommer jag på att jag egentligen inte riktigt vet vilken roll ärkebiskopen har, och jag inbillar mig att majoriteten av kyrkans medlemmar egentligen inte bryr sig eller ens vet om att vi får en ny ärkebiskop på söndag. Mitt eget intresse är heller inte så stort, jag har svårt att se hur valet av ärkebiskop får genomslag i den församling eller Gudstjänster som jag är del av, men ändå. Har läst Kyrkans tidnings långa intervju med Ante Jackelén och tänkte bidra med några tankar. Läs den här.

Positivt finner jag det att läsa att Gudstjänsten är kyrkans puls. Citat: ‘Det är svårt att bygga upp en Gudstjänstfirande församling om det inte firas någon Gudstjänst. Det kan bli en ond cirkel. En kyrka ska utstråla Gudstjänstglädje.’

Sådana citat gör mig glad. Frågan är om Svenska kyrkan inte redan hamnat i den onda cirkeln – gudstjänsten är knappast i fokus – men jag kan inte annat än instämma i och bli glad över orden ‘En kyrka ska utstråla Gudstjänstglädje.’ Bra. En sådan kyrka vill jag verka för, med och i.

Ett annat citat som gör mig glad för att det lyfter fram något viktigt är detta. Citat: ‘Kyrkan är inte till för sin egen skull utan är till för världen. Då kan vi inte bli en trivselklubb för anställda och en innekrets.’ ‘Då kan vi inte bli’ är som att uttala en risk, jag skulle säga att den gränsen redan passerats.

‘Då kan vi inte vara en trivselklubb för anställda’ skulle kanske varit mer passande, men ändå, bra att det uttalas. Många icke-anställda uppfattar kyrkan som primärt för sig själv – extremt intern, extremt fokuserad på de anställda, och helt blind för detta faktum. Så, ja, jag blir glad över de orden: ‘Vi kan inte vara en trivselklubb för anställda.’ Bra.

Sekularisering kommer upp i artikeln. Jag förstår inte vad hon menar när hon säger, citat: ‘Dagens sekularisering består i att man försöker inbilla folk att det är ett nytt påfund att man tolkar.’ Vet inte. Känns som en intern spark åt något, någon, apropå den interna kyrkan då. Som lekkvinna, eller icke-anställd, är det andra saker som jag funderar kring, apropå sekularisering, och det handlar mer om kyrkans utbud, vad man gör, hur man syns, hur man väljer att använda medlemmarnas pengar.

Som, till exempel, sommartid. För många Stockholmsförsamlingar innebär det att terminen är avslutad och vad ska man då hitta på? Sommarcafé! Vilken bra lösning. Det är väl iofs trevligt med café på kyrkbacken några veckor men jag stör mig på detta. Apropå hållbarhet, att verka för världen.

Om man ser det omvänt. I Stockholm finns hundratals, kanske tusentals
cafeér, och många drivs med kniven på strupen av unga människor, inte sällan nysvenskar, som kämpar sig upp i ottan för att få sin verksamhet att gå runt. Hyror ska betalas, osäkerhet bekämpas, familjer försörjas.

I detta väljer Kyrkan att ge sig in på en marknad och prisdumpa den marknaden, kyrkan kan servera kaffe och lunchpaj billigt under några sommarveckor för den behöver inte tänka på överlevnad, eller hyra, och någonstans stör det mig, att man inte ser vilka signaler det skickar. På Södermalm, där jag bor, är det massor av bostadsrättsinnehavande småbarnsmammor som frekventerar kyrkans Sommarcafé, och även många kyrkligt anställda. Det är inte det att jag missunnar dem billigt kaffe, men någonstans vänder det sig inom mig. Så mycket trovärdigare då om man som kyrka körde soppkök för de många hemlösa som också finns på Södermalm.

Så, apropå sekularisering. ‘Sommarcafé’ är för mig ett tydligare uttryck för sekularisering än ‘hur man tolkar.’ Jag kan ha fel.

Sist, och här vill jag mig tro veta mig inte ha fel. Kyrkan tycker om att jämföra sig med det världsliga företaget, och den gör ofta det till sin fördel, som i ‘vi är så mycket bättre’.

Jag vänder mig mot det, och det handlar om min erfarenhet som ekonomijournalist, som korrespondent under många år för Dow Jones Newswires i Stockholm, som skribent för Wall Street Journal, som Bureau Chef för Dow Jones Newswires i Norden, som nyhetschef för Nyhetsbyrån Direkt inom Bonniers Affärsinformation, och även om jag lite drastiskt drog från den världen för några år sedan i behov att finna något annat, något att tro på, som bär, som Är, så måste jag säga att det som jag drog mig till har fel, vår tillkommande ÄB, när hon säger, citat: ‘Vore vi ett världsligt företag skulle vi inte publicera siffrorna på det viset. Men vi vill vara transparenta i det vi gör.’

Faktum är: Svenska kyrkan ligger enormt mycket efter i det som ‘världsliga företag’ faktiskt gör i fråga om transparens. Varenda företag som är listat skickar ut utförliga beskrivningar varje kvartal om intäkter, utgifter, inklusive lön till vd och ordförande. Finns det någon församling inom Svenska kyrkan som gör detsamma? Något stift? Är transparent, på riktigt? Vad betalar vi för? Kyrkoherdens lön? Kyrkorådets ersättning?

Detta sagt, det vore bra om Svenska kyrkan ville verka för att bli mer transparenta, och inte fastna i att tro att de redan är det. På söndag är det förresten: Missionsdagen. Heliga trefaldighets dag. Och den stora frågan är: ”Tror du detta?”

Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”

Det enda riktigt viktiga.

5 comments

  1. En diskussion om hur budgetplanen speglar prioriteringarna skulle revolutionera verksamheten. Gissar att fastighetskostnaderna kommer först, därefter??? Tänk en budgetplan där kärnverksamhetens – gudstjänstens – kostnader klargjordes först och allt annat i relation till det. Om ärkebiskopen åtminstone ställde frågan skulle det nog göra skillnad.
    Vettigt att fråga sig vad ärkebiskopen gör för skillnad. Finland har en likadan, där i Åbo. Danmarks motsvarighet bestäms av huvudstaden. Norge har en preses. Just nu verkar avståndet mellan Uppsala och Stockholm lite för litet. Kan Antje Jackelen göra någon skillnad just som kvinna? Oroas av hennes tillsynes medvetna otydlighet om vem Jesus är.

  2. Intervjun verkar tyvärr vara borta från KT. Hittar den inte genom att googla dina citat.

    Ang. Antje och ”dagens sekularisering”. Man ska akta sig från att alltför hårt tolka lösryckta citat men det låter mer som att hon pratar om ateism. Om man definierar sekularisering som att större andel av befolkningen är icke-troende är det logiskt. Att icke-troende alltid argumenterar emot de mer bokstavliga kristendomstolkningarna, gärna exv. skapelsetro enligt Bibelns berättelser rakt av vilket rätt få ändå omfattar. Såna som jag, som inte tror att en icke-kristen kommer till tro genom KG Hammar-versionen. Förvisso har Bibeln alltid tolkats men en del av de nutida tolkningsvarianterna torde väl ändå vara rätt moderna. (Det där skulle jag gärna hitta något skrivet om.)

    1. Sekularisering är kanske ett sådant där annat ord som man behöver definiera rätt tydligt. Många talar ju om Gudslängtan i en sekulariserad tid, inte då som ateister, men med sekulariserad mer i betydelsen inte religiös (eller tillhörande ett samfund). Är en troende människa som tror på något större, eller kosmos, sekulariserad? Jag vet inte. Men, håller med. Lösryckta citat är svåra, och lösryckta ord.

      1. Blev lite nyfiken men minns inte riktigt resten av texten. Jag tror min käpphäst när jag läste den mest handlade om detta med att inte vilja bli en intresseklubb för anställda, eftersom det är just så som många uppfattar SvK redan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s