En länk: Kyrkans samtal med sig själv

‘När jag ser tillbaka på min egen tid som sökande märker jag att de tre olika perspektiv som har presenterats påminner mig om de olika sorters hinder som jag upplevde då, och som nog tillsammans till slut stötte bort mig.

Den svenskkyrkliga vagheten fick mig att känna att frågan om tillhörighet till slut blev helt irrelevant – varför vilja närma sig en gemenskap om gemenskapen är omöjlig att skilja från livet utanför den? Samtidigt kände jag aldrig en dragning åt det bokstavliga i det överdrivet tekniska talet om Kristus som historisk aktör. I det här perspektivet är det egentligen bara Hagmans liturgibaserade, allvarliga gemenskap som känns riktigt lockande. I en annan tid, på en annan plats, hade jag kanske givit den en chans.’

Citat ur en i mitt tycke riktigt intressant text om hur kyrkans samtal med sig själv kan uppfattas av någon som står utanför. Känner igen mig i mycket av det han skriver.

Tidskriften Evangelium bad psykologen Andreas Ottosson läsa tre böcker som diskuterar mission och evangelisation i vår tid. Läs hela texten här.

4 comments

  1. Kortaste strået vinner… Tack för värdefull länk. Kan undra om vi kan avvara något av dessa tre bidrag: faktisk (osannolik o statstrogen) folkkyrka, bibelkunskap (som kanske kunde fundera lite till om hur tänka och tilltro historia) och gudstjänstgemenskap. Börja var? I den närmaste kretsen.
    Svårast? – En gudstjänstgemenskap som orkar och förmår kalla präst (som i någon mening håller ihop de tre delarna). Ofrånkomligast – en statskyrka som tagit sig igenom en av de mer sekulariserade seklerna i historien (likt den ryska?!).

    1. Jag tyckte också den texten var intressant, och kände igen mig i den. Men så försöker jag fundera omvänt med – vad är det som man stöts bort av? Och vilken roll har ens eget högmod i det? Angående Gudstjänstgemenskap tror jag aldrig att den kan planeras fram – man kan skriva fina agendor, bjuda in duktiga musiker, etcetera, men jag tror de angelägna Gudstjänsterna växer fram av sig själva, för att några människor sluter sig samman och firar Gudstjänst. I det tänker jag mig att man som kyrka inte får se Gudstjänsten som något man producerar åt medlemmarna – vilket är den uppfattning som man kan få på många håll i Stockholmskyrkorna. Det finns naturligtvis en mängd undantag med. Fin Midsommarhelg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s