Åkte tåg idag. Köpte Expressen. Trädgårdsmingel i Almedalen. ‘I Skandias trädgård blev det trångt när … (alla) ville lyssna på Expressens eftersnack.’ En ruta bredvid. ‘Eftersnack i samarbete med Skandia bank & försäkring.’ Skandias trädgård? I samarbete med. Expressen?
Sist jag var i Almedalen var länge sedan, jag vet inte när, men mina minnesmarkörer minns att Ingvar Carlsson var statsminister då, Göran Persson Finansminister, jag behöver googla, kanske var det 1994, eller 1991, Gudrun Schyman var partiledare för Vänsterpartiet, det minns jag, även att det då inte fanns det där med företagsträdgårdar. Ingen med sin självaktning i behåll skulle ha gått till dem.
Tiderna förändras. På sitt vis är det kanske bra. Almedalen har gått från att vara angeläget för ett fåtal till att vara folkfest. Någon måste betala för det.
Om jag vore i Visby nu, 20 år senare, skulle jag gå och lyssna på de Nikodemussamtal som hålls i Domkyrkan. Det påminde mig om de där tv-intervjuerna som gjordes med partiledarna av en psykolog, eller om att få en annan ingång till de politiska ledarna. Apropå Ärkebiskopens sommarprat, människan som i grunden religiös, och om vad som går förlorat när den dimensionen försvinner, men jag fattar inte vad han menar, apropå Stefan Löfvens utfrågning i domkyrkan. Här: ‘Jag är stolt över svenska kyrkan men jag tror inte på Gud.’
Hur fick han det att gå ihop? Hur kan man vara stolt över en Kyrka om man inte tror på Gud. Vad är det då, egentligen, man är stolt över?
Almedalen 2014.
Rambling thoughts 
Ja, Olle Burell sade ju att valarbetet inför riksdagsvalet var en trestegsraket för S:
Först kyrkovalet, sedan Eu-valet och så riksdagsvalet. Kan inte komma ifrån att Svenska kyrkan är bara ett medel i valarbetet för S. Tänk om han ändå sagt at han var stolt över sitt dop!
Han leder ett parti, som ju faktiskt inte vill att vi ska ha svenska kyrkan som kyrka, vad jag förstår.
Det var väl ungefär så jag läste texten med, den jag länkade till, men det skulle vara intressant att höra hela samtalet – om det handlade om tro och trons roll i dagens samhälle. SKa försöka se om det finns upplagt någonstans.
Det enda jag kan hitta är ett blogreferat:
http://blogg.kyrkanstidning.se
Tack. Såg det. Läste även om samtalet med Schyman idag som lät intressant – hur tänker våra politiker om tro? Undrar om det finns inspelat.
Jag har en bok som heter God in the White House – om hur Gudstro påverkar presidentskapet i vilken det hävdas att USA aldrig skulle rösta fram en icke-troende president, folket kräver någon sorts kyrklighet (för naturligtvis är även en icke-kristen president otänkbar). Boken är rätt gammal men förutspår att afroamerikaner samt kvinnor kommer komma före en ateist till Vita Huset, vilket historien visade sig vara sant. Det förväntas ju av presidenten att uppträda näst intill prästerligt – och avsluta sina tal med orden: God Bless America. I Sverige är det tvärtom – en uttalad religiös övertygelse är en belastning för en politiker. Bara som en tanke.