I fablernas värld

bildVaknade i morse ur en dröm som har sin upprinnelse i en huggorm, en kanin och en massa sorkar. Vet inte om huggormen syns på bilden, den är lång och svart, och har huvudet nedstucket i ett sorkhål, därav den bruna gräsmattan.

En timme efter denna bild låg ormen lojt i solen med en rätt stor utbuknad på kroppen, nästan som ett ägg. Kaninen har en bur runt hörnet men efter att ha sett ormen ville jag inte lämna kaninen på landet under dessa dagar som jag är i stan – det finns människor där som kan mata honom, så han fick komma med. Egentligen är det väl ingen bra ide att ha kaniner i stan i burar – men vi har haft honom sedan barnen var mindre, skaffade honom samma höst som min mor dog – jag var antagligen rätt svag för tjat då.

Vi låter Gråis hoppa runt rätt fritt – men endast på loftet i lägenheten, där buren står. Sonen undrade dock igår om vi inte kunde låta Gråis få vara i hela lägenheten och det var väl ok – även, igen, om jag inte kan säga att jag helhjärtat tycker om det eftersom han är så gammal att han har glömt hur det var att vara rumsren. Men, och han skuttade runt, har en tendens att följa efter en, söka kontakt.

Drömmen då. Jag drömde att Gråis dog, att jag vaknade på morgonen och fann honom död – dödsorsak okänd – men jag hade en sinnesnärvaro i drömmen som fick mig att tänka, i drömmen då, att det var bra att han fick tillbringa sin sista natt inte hänvisad till övervåningen men var han ville. Det lugnade mig, i drömmen, att hans sista minne inte skulle vara instängdhet utan något annat. Skriver detta helt utan någon större insikt i hur kaniner minns, men ändå. Drömmen sa mig något.

Så har jag läst andra årgångens texter. Tycker om de där frågorna som människor över tid och rum förhållit sig till, sökt sina svar till. ”Vem säger människorna att jag är? Och ni, vem säger ni att jag är?” Man kan lyssna in svaren som ges i veckans texter, de är väldigt olika, apropå på vad man bygger kyrka, apropå Apostladagen. Sänd mig.

Gråis läser  bok.

Gråis läser bok.

855_10151230796247896_619852604_n

2 comments

  1. Älskar Jesu tvådelade fråga; Vem säger människorna att människosonen är? Och sen den centrala frågan, vem säger ni att jag är?
    Finns det någon viktigare fråga, för oss som vill kalla oss kristna, att svara på?
    För Petrus som levde nära Jesus är svaret enkelt och självklart! Amen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s