Det kom ett svar

Apropå föregående inlägg. Det kom ett svar. Här. Och det kom ett svar på svaret. Här.

Tyvärr, måste jag tillstå, så förstår inte Svenska kyrkans företrädare vad som är ‘problemet’, för de gör igen det där som Svenska kyrkan så slentrianmässigt gör – avfärdar sina kritiker som om de inte fattat.

Men vad är det jag inte fattar?

Så här skriver våra biskopar: ”Så nej, det är inte ”Politik före Gud” i biskopsbrevet, men väl politik utifrån tro på Gud.”

Men vem vill (en specifik) politik utifrån Gud? Är inte det samma som att sätta politik före Gud? Att fibbla lite med Gud? Att göra Gud till politiskt syfte?

Citat: ‘Men väl politik utifrån tro på Gud.’ Kanske är det rent semantiskt, men för mig är det samma sak. ‘Politik före Gud’ = ‘politik utifrån tro på Gud’.

Det är något annat som människor längtar efter när de famlande ger sig ut i tro, de valde trots allt inte att bli politiskt aktiva, de ville något annat. Som Maria L.’s ledare uttrycker. Svaret från våra kyrkliga ledare är bara sjukt sorgligt. På så många nivåer.

6 comments

  1. Jag misstänker att biskoparna är helt ärliga. Att de är så fullständigt fasta i sina vänsterpolitiska åsikter att de helt enkelt inte kan se hur det någonsin kunde vara Guds vilja att göra något annat än vänsterpolitik. Fördelningspolitik. Hållbar tillväxt-politik.

    Som kristen ingenjör med politiska sympatier långt högerut ser jag annorlunda på saken. Visst, det står inte mycket om industriella revolutionen i bibeln. Eller om den gröna revolutionen. Jag tror ändå att rätt väg att göra Guds vilja går genom tillväxt, teknisk utveckling, marknadsekonomi och global handel. Jag tror att den som idag väljer att gå över till nolltillväxt kommer vara 2300-talets Amish-sekt.

    Att biskoparna verkar umgås i en enhetlig bubbla där alla tycker så lika att ingen kommer på tanken att någon annan kan tycka annorlunda är ledsamt. För det är viktiga frågor, som behöver vridas och vändas på. Jag är inte så förmäten att jag tror mig ha kommit på alla lösningar. Ju fler vi är som diskuterar, och ju fler infallsvinklar vi har, desto bättre. Bara synd att de som bestämmer redan verkar ha bestämt svaren.

  2. Kyrkan kan inte vara centrerad i politik, de är inte ett och detsamma. Dock måste väl ändå dessa båda kunna samarbeta i olika (inte alla) avseenden? Ska man jaga Jesus ut ur politiken och politiken ut ur Jesus helt och hållet? Hur skulle det komma sig att tro på Jesus liksom inte alls berör prioriteringar och gränssättningar i samhällsfrågor lika väl som i en familjs liv eller en individs liv? Den där totala åtskillnaden känns för mig ganska så gnostisk, Guds Rike som något slags såpbubbla fritt svävande. 
    Sysslar inte kyrkor med ex sjukvård och bekämpande av fattigdom och ensamhet? Är kyrkans roll i så fall att enbart plåstra om eller får de börja fundera på vad som orsakar lidandet inklusive på samhällsvetenskapliga likaväl som på individ- och familjenivå?
    Men visst, det finns ett slags gräns där kyrkan förlorar sin egenart och då snart kan ersättas av sekulära grupperingar.

  3. De sista två meningarna i Maria Ludvigssons svar satt klockrent.
    Det är ju så att man riktigt väntar på nästa biskopsbrev om Jesusordet om ”det ni har gjort mot dessa minsta…” med en svidande kritik mot fosterfördrivningens världsrekordhöga tal per capita i just Sverige.
    Med rätta ett väldigt opolitiskt ämne då inga riksdagspartier driver den frågan speciellt aktivt, dessutom ett mer relevant teologiskt spörsmål utifrån Jesu folkbildningstal. Det var inte direkt hur vi hanterade klimatet han pratade mest om, utan hur vi agerade gentemot vår nästa. Om man nu kan kalla det som ligger i den egna livmodern och har ett eget blodomlopp med hjärtslag för sin nästa.

  4. Ibland kommer svar som en skänk från ovan. Ibland undrar jag vad det är jag är ute efter, och eftersom Eli Göndör skrev så bra i Dagen om detta lägger jag bara denna länk nu, här: http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/svenska-kyrkans/

    Slutmeningen: ”Resultatet blir således att Svenska kyrkans medlemmar och dess ledning ser kyrkans uppdrag på diametralt olika sätt. Biskop Bonnier kan naturligtvis fortsätta försvara den linje som ledningen inom kyrkan driver. Men det kan knappast, med utgångspunkt i kyrkans egen forskning, ses som uttryck för vad medlemmarna i allmänhet vill.”

  5. Bra, symptomatiskt?, att Ludvigsson frågar ”’Tillväxt behöver inkludera ekonomisk, ekologisk, social och även andlig hållbarhet.’ Finns det någon som begriper vad det betyder? Eller vad det har for politisk innebörd eller vilka politiska konsekvenser det får? Tror man att en annan semantisk definition av vad tillväxt ska vara gör skillnad för hur tillväxt skapas, utvecklas och sprider sig till dem som lever i armod och fattigdom?”
    Tyvärr tror jag att hennes fråga är befogad – det var detta som biskopsbrevet borde ha haft som grundfråga och försökt driva bättre. Kanske felet var att anspråket byggde på vad man visste ur ett naturvetenskapligt perspektiv? Man kunde åtminstone utgått från ett samhällsvetenskapligt perspektiv, för att inte nämna tanken om ett humanistiskt eller t.o.m. teologiskt perspektiv? Kristofobin antas ju så fort något ska sägas offentligt. Tänk på muslimen???
    Ludvigssons försök att driva sin linje utifrån föreställningen att den handlar om att bekämpa tredje världens fattigdom hänger likaså i luften. Hon kanske drömmer om att tillväxt ska sprida sig som frön för vinden?
    Tillväxt skapas av att några jobbar och får betalt för det i någon form. Problemet är ju bara att fördelningen inte alltid står i proportion till insats, utbildning och behov.
    En sak är säker. Västerlandet i sin nuvarande form har haft sin tid. En civilisation kan ju faktiskt gå under. Ruttna innifrån. De hedniska Rom ruttnade. Nu ruttnar det sekulariserade Europa. Begrepp som sanning och kärlek kan vi inte leva utan oavsett hur tillväxten definieras.
    Mest saknar jag Bo Branders avhandling Människan i den ekologiska väven. Ett exempel på akademiskt erkänt arbete i Hållbar utveckling som inte anses rumsrent. Han skulle ju kanske inte viga kvinnliga präster om han blev biskop. (Kanske var grundfelet att han undersökte vad fäderna lärde!) Han jobbade med Stefan Edman långt innan Edman skrev utkast åt andra.
    Företagsvärlden har ett ansvar, inte bara för sin tänkta tillväxt som ska spridas för vinden, utan för att människor också får syre för sin själ. Kyrkan är nu så genomsekulariserad en kyrka kan vara. Företag kan också sponsra delar av Svenska kyrkan som ännu säger något annat. Dagens Seglora sponsras? Katolska Newmaninstitutet sponsras? Svenska kyrkans Fria Synod sponsras? Berget i Rättvik sponsras? Det är också ett långsiktigare ansvarstagande. Men det är en politik som svider. Och den politik som inte svider är ingen politik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s