8 eft 3: Födslovåndor

Det finns en uttalad rörelse i veckans texter som på en gång kan tyckas oroväckande och lugnande, beroende på var man befinner sig. Varningen: ‘Lita inte på lögner som: ‘Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.’ (Gud, bevara mig från de som tror sig besitta Herrens tempel), och så Löftet: ‘Om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar … (…) … då skall jag bo bland er.’

Någonstans måste ju någon ha trott på det där löftet, ändrat sitt liv, för han kom ju faktisk, Gud då, och han bodde här, mitt ibland oss, hur otroligt det än må vara, han födde sig till oss för att ge oss möjlighet att födas genom Honom, gav oss möjlighet att få instämma i ‘… vi är Guds barn.’

Allt det där får mig att tänka, rent konkret då, på födelsens kanaler, som mamma då, på hur sjukt smärtsamt det är att föda fram barn, liv, öppningen är så trång, måste vidgas långsamt under stegrande smärta. Eller, annorlunda sagt. ‘Den port är trång och den väg är smal som leder till livet.’

Så är det. Gud som den ständigt förlossande modern. Det är också en Gudsbild. Gud i ständig smärta för att föda, finna, möjliggöra. Men som fortsätter, ständigt hoppas, trots smärta, på oss.

Så låt oss be:

‘Led min vandring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje.’

2 comments

  1. Ja, kanske är hela den nuvarande tillvaron, kosmos,  en flera miljarder år lång förlossning.  Smärtsam för Gudomen,  smärtsam för alla kännande varelser. Men något är på väg att födas.

    1. Tycker om den där tanken om att vara i vardande – på olika plan. Personligt, vi är på väg att bli, men att även skapelsen i sin helhet är i vardande, på väg att att ömsa skinn. En annan moderlig, födande, Gudsbild som jag fann när jag började läsa bibeln, i vuxen ålder, är den där bilden som blir så tydlig i Exodusberättelsen om mannat – beskrivningen av hur alla samlar och får så mycket som de behöver, helt oavsett hur mycket de samlar, vilket för mig gav bilden av den ammande modern – mjölken kommer så länge barnet suger. Slutar barnet att suga sinar det. Vad mycket enklare det hade varit för Gud att skicka kylskåp till folket i öknen, eller ge dem mat som inte ruttnade efter ett dygn, som gick att spara. Men han gjorde inte det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s