För uppbygglighet

Som troende är det väl egentligen rätt naturligt att hamna i funderingar kring uppbygglighet kontra nedbrytande. Vad man utsätter sig för i sitt Kristusväxande, vad man utsätter andra för. Apropå det sista har min tanke, och kanske är den naiv, alltid varit att i de fall som min tro slagit bakut – och ibland kanske tagit sig väl starka, och stundtals negativa, uttryck – så skulle Gud aldrig tolerera att dessa uttryck blev till skada för en annan människas tro. Jag är inte så viktig.

Också omvänt, när en annan människa, och kanske då en annan troende som man ville förtroende för, agerar destruktivt för ens tro får man akta sig för att inte bli missmodig, och se till att besvikelsen över en person inte ändrar form och blir till besvikelse över Gud. Det är lätt hänt. Jag träffar många människor som talar om sin besvikelse inför det religiösa, det kyrkliga, som vänder tro ryggen. De är inte så viktiga, vill jag säga, men det är ju inte sant. Det är jätteviktigt hur vi som som kallar oss kristna är, hur vi beter oss, hur vi bemöter, och inte som individer då, utan som kyrka, Kristi kropp.

Nu vill jag bara länka till en blogg som i princip alltid levererar något uppbyggligt, Datinggod. Så även denna bloggpost om den profetiska bördan och Jeremia. Texten är värd att läsa och fundera över i sin helhet, men jag citerar bara den sista paragrafen, man kan läsa den som bön.

”May we find ourselves, even in the midst of frustration, embarrassment, discomfort, and doubt, with the word of God burning like a fire in our hearts. May we grow weary of trying to keep that held in and instead, dare to pick up our crosses, deny ourselves, and be the prophets the world so desperately needs. May we all share in the prophetic burden.” Hela texten Här.

Jag tillhör de som kan uppleva det som förmätet att tro att jag på något vis skulle inräknas till dem som skulle vara ‘the prophets the world so desperately needs’ – men i samma stund som jag tänker de orden talar Anden i mig, viskar ‘du, ni, alla, är så kallade.’ Man får vara tacksam över att de orden slår ned i vissa som en yxa, och i det visar att skillnaden mellan oss och Jeremia är på en gång så ohyggligt liten, som en liten hinna då, och så oändligt mycket större, som en mur. Läs texten. Att svämma över. Att inte kunna hålla inne. Guds hinna. Som vi bygger murar inför.

‘Varför är du så feg?’, viskar Anden.

6 comments

    1. Precis rätt fråga att ställa. Och, då tänker jag mig att det är bra att ställa den frågan, och att den kommer att besvara sig, om inte direkt så över tid (lite som att Gud är med och Anden talar även när vi är vilse och för oss, sinom tid, på korrekt kurs igen).

  1. Frågor är viktiga och om vi har tålamodet kommer svar, ibland från oväntat håll. Instrumentet heter bön. ”The highest form of prayer is to stand silently in awe before God.” (Isak Syriern)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s