Ett Fredspris till Kristus själv?

Funderade vidare på det där med att Påve Franciskus tippas belönas med Nobels fredspris vilket överraskade mig, positivt då. Hittade lite fler texter om det, bland annat denna.

Kom på mig med att tänka att jag skulle vilja lyssna till hans reaktion på ett sådant pris just för att jag inbillar mig att han är en sådan människa som aldrig skulle ta på sig äran utan som direkt skulle deflektera, det här är inte mitt pris, det är ett pris som tillkommer kyrkan, Kristi kropp, och i förlängningen, tänker jag mig då, lite som att Jesus Kristus själv prisas, inte posthumt då, utan rent konkret i de människor som lever genom Honom och därmed levandegör Honom, 2000 år plus senare, på ett sätt som är så trovärdigt att världen lyssnar. Sådana människor är extremt sällsynta, men så inspirerande. Kristus lever.

Allt detta gör mig lite upprymd, och är ett enormt positivt betyg för Kristi kyrka i världen.

Med detta inte sagt att Malala eller Snowdon inte är värdiga pristagare. Men oavsett vem som får fredspriset är jag tacksam över att Påve Franciskus är med i diskussionen, det säger någonting om någonting som gör mig glad. Dessutom fungerar datorn igen. Det är också en källa till tacksamhet.

11 comments

  1. En fungerande dator och en påve som finns med i fredsprisdiskussionen, vad kan man mer begära? Nobels fredspris till Kristus själv, vilken häftig tanke! Varför har ingen tänkt på det förut?
    Dags för oss kristna att räta på våra ryggar, guds ställföreträdare på jorden är i alla fall med i diskussionen, mycket glädjande! Pace e bene!

    1. Kul att du förstod. Var lite osäker på hur jag skrev, om det blev förståeligt då. Dels är det ju tanken med Guds ställföreträdare men tänker också på de människor genom tiden som levt så djupt i sin relation till Gud att de strålar av Kristus själv, och hur viktiga sådana människor kan bli som förebilder. Påven är väl en sådan människa, även då Franciskus och Clara, och en del av helgonen. De finns ju även i vår tid – man kan glimta det ibland – och för mig har de människorna varit otroligt betydelsefulla.

      Datorn är viktig med – jag har en på kontoret men försöker hålla isär det och inte sitta med ‘privata’ saker under arbetstid – utan loggar in kvällstid och läser bloggar, skriver här och läser FB. Behöver schemalägga mig – disciplin.

  2. Olusitgt spår tycker jag men i linje med Roms anspråk – världens fredsstiftare. Tror att många av fredspristagarna har varit Kristus-människor. Jag vet inte vilken kyrkokropp på jorden som skulle anses som den mest fredsstiftande – kanske den som offrat sig själv mest?
    Skulle Franciskus få priset för att han taggar ned eller för att han vill låta offentligt pröva de för sexskandaler anklagade eller för att han vill välkomna sådana som hans företrädare avvisat (de frånskilda)?
    Tyvärr tror jag att både Rom och Moskva idag är så inblandade i världspolitiken att t.o.m. Svenska kyrkan står sig ganska slätt. Ryska munkar lär nyligen ha ställts sig i skottlinjen.
    Påven lär ju nyligen varit i Bryssel och varnat för tredje världskrig. Har inte sett många kommentarer på svenska om det.
    Om påvens i Rom politiska muskler ska värderas så varför inte jämföra med SvKs försök?

    1. Läste din kommentar ytligt under eftermiddagen och funderade på vad det var som du upplevde som olustigt. Jag inbillar mig att Franciskus, i fråga om fredspriset, mer handlar om hans utsträckta hand, till exempel som i konflikten palestina-israel, inbjudan till Peres och Abbas om … gemensam bön! Det finns ett sådant hopp i det, precis så som man vill, eller jag vill, att en kyrka ska agera.

      Ser inte honom som politisk, mer som att han pekar på något annat, bortom politiken (detta sagt så ska jag googla på det du skriver om Bryssel för där vet jag inte vad du syftar på), kan vara duperad.

      Och, det är positivt att han vill pröva sexskandalerna – gå till botten med det – jag ser en genuin vilja i det, inte bara window-dressing. Jämför med Svenska kyrkan som ser mellan fingrarna på präster som utnyttjar minderåriga (konfirmander) eller som, i fallet i Stockholms stift, ställer sig på prästens sida när prästen fällts i domstol för köpt sex av prostituerad. Inte anledning att avkraga.

      I den katolska kyrkans utredningar om pedofiler inbegrips umgänge med ungdomar och gränsen dras vid 18 år. I Svenska kyrkan är det utan allvarlig åtgärd när en präst har sex med en konfirmandledare som är 16 år. Det vore positivt om Svenska kyrkan, med ÄB Ante Jackelen i spetsen, tog tag i det, lovade att utrota det. Nu har vi en kyrka som avkragar en präst som talar fel i en predikan men som låter en präst som skickar sex-SMS till en minderårig fortsätta vara präst. Det skickar fel signaler.

      Det där med Kristus-människor är svårt. Någon del av mig vill hålla med dig, Buddah, Muhammed, många fredspristagare, är på sitt vis Kristusmänniskor, Kristus verkar i alla. Ändå vill jag tro att det finns någon sorts vågbrytare där, att tron på Kristus faktiskt gör avgörande skillnad, att den är avgörande, och att den vill något helt unikt med oss. Men Buddah var inte kristen, inte heller Muhammed, de ville något annat. Kan man vara Kristusmänniska utan att vilja Kristus? Vet inte, får problem med det.

  3. Jag tycker det blir olustigt om kyrkogemenskaper kommer ifråga för priser. Möjligtvis kyrkoledare men ändå konstigt om innevarande kyrkoledares insatser ska poängsättas.
    Dubbelkollade själv – påven i Rom är inbjuden till Bryssel i november. Kanske inte fel om de även inbjöd patriarken i Moskva.
    Talet om Kristus-människor tror jag att jag vill förbehålla dem som delar en församlings liv.
    Jag tror att de flesta församlingsledare har sådana brister att de själva helst skulle vilja avgå (de sägs att Johannes Paulus II späkte sig). De som tror att de kan komma ifråga för priser borde uppmuntras avgå.
    Om människor som lever församlingsliv sköter sina jobb och får pris för det gläder jag mig! Det hedrar församlingen. Präster som predikar Guds ord hedrar församlingen. Otuktiga präster skändar församlingen. Ursäkta fyrkantiga ord men det är ord också till mig själv.

    1. Ledsen för sent svar – jag har haft dataproblem och missade det du skrev när det skrevs. Nu när jag i efterhand tänker på detta håller jag delvis med dig, det är kanske inte riktigt rätt väg att ge kyrkoledare eller kyrkogemenskaper denna typ av pris, eller kan i alla fall se det problematiska i det. Detta sagt, jag tror att den nuvarande påven inte skulle tro sig komma ifråga, just därför var spekulationerna kring priset intressanta, och jag fann det hoppfullt. Inser att jag har en positivare bild av påven än vad jag har av den katolska kyrkan i sin helhet, men kan ändå i det sätt som han agerar och är tro att det är vägen till kyrklig förnyelse. Att han gör det på ett bra sätt.

      Tror att det var Platon som en gång sade att de bäst lämpade att styra en stat var filosoferna, för de har inget eget intresse i att styra utan söker sanningen. Lite så är det väl med prästerskapet med – präster som predikar Guds ord hedrar Kristus. På sitt vis är det väl ord till oss alla som strävar eller i alla fall försöker att leva mer i enlighet med Kristus – att man i det ibland måste rannsaka sig själv genom att fråga sig om det handlar om Gud och församlingen, eller om en själv. Visst behöver vi ibland tala i fyrkantiga ord – även till oss själva.

      I vilket fall var det roligt med Malala som Nobelpristagare. Det finns hopp i det med!

  4. Franciskus var så ny då. Jag tycker det hade varit befängt att ge honom priset, och jag förstår inte riktigt för vad han skulle ha fått det. För att han är populär och människor knyter stora förhoppningar till honom? som Obama, vilket jag tyckte var ett fruktansvärt pinsamt pris.

    1. Jag håller med dig. I efterhand var det väldigt märkligt att Obama fick priset, man fick nästan upplevelsen att han tyckte det själv, och det hade inte varit speciellt lyckat med Franciskus som pristagare. Däremot minns jag att jag fann det intressant som fenomen – och som ett uttryck för den enorma förhoppning som finns/fanns för påven, och att det säger någonting om vår tid. Vad människor hoppas på och sätter sina förhoppningar till är kanske inte värt ett Nobelpris, men att kunna väcka sådana förhoppningar säger något. Som jag då inbillar mig är positivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s