Andlighet bortom Gud

Mauritshuis_Fabritius_605Andlighet är på sitt vis ett rätt krångligt ord eftersom det betyder så olika beroende på vem som talar. På sätt och vis är det kanske så med alla ord, men i fallet andlighet blir det känsligt eftersom ordet i sig rör vid det som är oss närmast.

Som troende är man väl (?) benägen att göra kopplingen till Gud, det andliga, eller anden, som själva sambandscentralen, kontakten, förmedlaren, närvaron, jag har i alla fall svårt att förhålla mig andlighet utan Gud, eller bortom Gud, det är helt inom Guds domän. Ändå är det inte allt för ovanligt med sekulära människor som ser sig själva som andliga men som för den sakens skull inte talar i termer av Gud.

Jag vet, man kan naturligtvis hävda att Gud verkar även i människor som inte är medvetna om det, men det kan lätt bli något sorts översitteri i att så hävda. En del människor menar ju att andlighet är någonting bortom Gud, och att Gud, eller tron på en Gud, kan vara ett hinder i en andlig utveckling, kanske för att de jämställer Gud med religion, och då kanske främst religiös dogm. Det är inte helt enkelt.

Sådana tankar dök upp efter läsningen av Donna Tartts Steglitsan som är en 800-sidor lång episk roman som hon arbetade med i 10 år innan hon ansåg sig klar. Den har många teman men andlighet i konsten, eller konst som en vägöppnare för andlighet, är ett av dem. Jag tycker att hon gör det fantastiskt när hon beskriver öppningen i mötet med det skönaste, det vackraste, det sannaste, ungefär som Gud uppenbarar sig.

‘Men, om en målning verkligen letar sig in i hjärtat och förändrar ens sätt att se, tänka och känna, då säger man inte: ‘åh, jag älskar den här tavlan för att den är universell’ eller ‘jag älskar den här tavlan för att den talar till hela mänskligheten.’ Det är inte skälet till att någon älskar ett konstverk. Det handlar om en hemlig viskning från en bakgata. Psst, du där. Ja, du. En individuell chock.’

Att bli tilltalad.

Där finns även ett försök till definition, vad är det vi talar om när vi talar om Gud. ‘Du måste förstå att när jag säger ‘Gud’ använder jag ‘Gud’ som begrepp för ett långtidsmönster som vi inte kan dechiffrera.’

Den lilla fågeln, Steglitsan, som målningen kretsar kring är av Fabritius och
jag blev lite nyfiken på var man kan se den efter att ha läst boken. Googlade. På Mauritshuis i Haag och när jag klickade mig runt där så mindes jag att jag faktiskt besökt det museet, många år sedan, där finns för övrigt Vermeers bild av flicka med pärlörhänge som också inspirerade till en rätt hyllad bok.

5 comments

  1. Underbar text Lins. TACK och kram från mig som tror på en universell Gud och som hoppas att religionerna utvecklas till en universell kunskap om Gud. Tror att en sån finns och då kommer striderna.om trons innehåll och utrryck bli mindre viktiga. Vi kommer veta att det finns en Gud. Kvantfysiken öppnar upp för helt nya upptäckter bl a. Men Guds personliga tilltal är ingen motsats till det universella, tror jag. Det universella för mig är att Gud är en, religionerna många. Andlighet är min personliga upplevelse av Gud, religion.är en kollektiv erfarenhets-, och förklaringsmodell. Mycket förenklad tanke. Tack för inspirerande text. Utsökt målning. Ha en välsignad dag!

    1. Det är väl ingen förenklad tanke, snarare tvärt om. Jag är rätt lika, men ser nog Jesus som personifierad det universella, i vilket fall är Gud både bortom och hitom det religiösa. På sitt vis uppmanar ju Jesus oss ofta att se bortom dogm – fast utifrån där hans tid. Det roliga i detta är ju att människor som är helt sekulära – eller som absolut inte vill ta in en tanke på en Gud – ibland kan bli lika fundamentalistiska i sin icke-Gud tro som de anklagar de Gud-troende för. Inte helt enkelt. Frid, ljus & Välsignelse!

  2. Spännande definition, att meditera över. Kan inte låta bli att associera till Job 42:5-6, ”Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon. Jag är tillintetgjord och ångrar mig i stoft och aska.” Därefter återupprättas Job när han ber för sina vänner.

    1. Jag tyckte om det där tilltalet. Pst. Du där. Ju mer jag funderar på Gudsbilden – eller tanken på Gud som ett långtidsmönster omöjligt att deffichera så vet jag inte. Långtidsmönster, ja, ur evighet till evighet, men ändå att Kristus är en nyckel i den där avkodningen, även om vi inte, i detta liv, får allt uppenbarat. Läste nyligen boken om Job som gavs ut på Gaudete förlag – Mörkersyn, en vandring med Job. Rekommenderar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s