Cellandning

imagesI mässan idag läste prästen föregående Söndags GT text, ur Salomos vishet. ‘Må Gud nu hjälpa mig att klä min insikt i ord.’ … ‘allt lärde jag känna, det dolda och det synliga.’

Vid middagsbordet igår talade vi cellandning. Sonen ska ha prov på det imorgon, NO, cellen, dess uppbyggnad, kärna, membran, mitokondrier, lysosomer, celldelning, vad behöver en cell för att leva, för att andas, för att dela sig, förökas, överleva? Näring och syre. Lysosomerna kallas också för cellens avfallsverk, allt som tränger sig på behöver den inte, en del behöver bli till avfall. Kroppen är smart, på så vis.

Märkligt nog hamnade prästen idag i cellen efter sin läsning ur Salomos vishet, apropå kärnan då, att den finns där, outforskad, som vill något med oss. En biolog utforskar på sitt vis. En kvantfysiker på sitt vis. En teolog på sitt vis. Samma cell. Alla kan nå djupare, inte mutually exclusive då, utan mutually inclusive.

Tyckte om det. Apropå avkodning. Det sägs att slumpen är Guds sätt att förbli anonym, men det kan ju lika gärna vara omvänt. Gud vill inte alls förbli anonym, det är väl inte Hans fel att människan finner fascination i slumpen.

5 comments

  1. Stackars Gud, han har det inte lätt med människorna.
    Det stora dock, han ger aldrig någonsin upp, det är det stora!
    Guds främsta egenskap: Han är, tänk om vi kunde lita på det han säger om sig själv: ”Jag är den jag är”. Ett fascinerande uttalande som man inte blir färdig med.

    1. Minns en annan betraktelse, där prästen beskrev Gud som sittande vid ett bord med en lång kö framför sig av människor som ville ha saker, be om saker, Gör detta! Ge mig detta!, och hur kön aldrig sinade. Då kom en människa fram och sade: Vad kan jag göra för dig?

      Det är en bra bild att ha med sig. Och, nej, Gud ger aldrig upp och just den vissheten är stor, och tröstande.

  2. Jag har en bild av Gud som ständigt återkommer: Han sitter där på ett moln och tittar ner på människorna, lutar huvudet i handen och säger: ” Oj, oj, oj! Och i nästa ögonblick kastar han sig bakåt i molnen, och brister ut i gapskratt! Jag föreställer mig att hans hjärta sväller av kärlek till sin älskade skapelse, människan!

  3. Ens barn kan ge mycket god input. 🙂 Min dotter som är kemist berättade en gång att man inom kemin pratar man om att atomer alltid strävar efter att anta en så låg energinivå som möjligt, att bli en ädel gas-struktur, man säger att atomerna strävar efter att bli fulländade.
    Utan Gud är vi väl som icke fulländade atomer?
    Dottern sa oxå att atomer som blivit fulländade och fått ädelgas struktur, har ett gemensamt
    fullt ytterskal som gör dem starka- inget kan rubba en atom med ädelgas struktur.
    Så blir vi också starka i gemenskap med Gud Bara med Gud kan vi bli det vi är tänkta att vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s