Den första kärleken

Det är intressant hur bibelord kan hoppa fram i en. Detta citat kom jag att tänka på idag, det är från Uppenbarelseboken. ‘Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.’ Det är precis i början, 2:4, och kanske är det för att jag känner mig träffad av de orden som de ständigt återkommer. På ett bra sätt då.

Dessutom är ju aldrig slaget förlorat, uppmaningen efteråt är ju att omvända sig, igen. Fast det är något annat i de där orden, apropå att ha övergett sin första kärlek, Gud som den första kärleken, omvändelse som igenkänning, som hakar in sig. När det där Gudomliga strålar igenom till en så vet man ju att det är just så som det ska vara, man känner igen sig. Dessutom finns det något fint i att den första kärleken aldrig lämnar oss, urkärleken, som väntar tålmodigt. Vinsten, åt den som segrar då, apropå Himmelriket, är att få ‘äta av livets träd, som står i Guds paradis.’

Missade Mässan idag eftersom sonen halkade illa igår och slog armen. Han hade väldigt ont i morse och jag ringde närakuten. Eftersom dom inte har ortopedi så tyckte hon att vi skulle åka direkt till akuten, vilket vi gjorde. Väl på Sös visade det sig att de endast tar emot vuxna, över 15, men då fick vi sjukvårdstransport, gratis taxi, till Astrid Lindgrens. Ja, det var mycket folk på akuten, många ledsna barn, det tog lång tid, men i det så möttes vi i av idel vänlighet där vi forslades till doktor, röntgen, tillbaka till doktor och sedan till gipsrummet (sonen hade en fraktur i armen, fick armslinga).

Jag blir alltid lika imponerad av sjukvårdspersonal för jag vet att de arbetar under enorm stress. Ändå blir man så proffsigt och vänligt bemött. Känner mig tacksam över det, att det ofta faktiskt fungerar.

4 comments

  1. Efter kvällsmässan idag kom orden om himmelriket och pärlan tillbaks. Din pärla var vacker. Tänk att vi får den lagd i vår hand vid kommunionen. Vi blir musslan som får innesluta pärlan, sakramentet, hemligheten. Att få upptäcka den skönheten pånytt kan det utvecklas med orden om att pånytt få betrakta pärlans skönhet i sin öppnade mussla.

  2. Det är typiskt att människan måste trotsa Gud och äta av kunskapens träd, livets träd stod ju där också. Eftersom de/vi inte kan ta ansvar och stå för vad de/vi gjort skickar Gud ut dem/oss att lära sig/oss att bli människor och sätter ett skyddande svärd och keruber för Livets träd, så att vi inte ska behöva gå lidande här på jorden, utan i Gud, i oändlig tid.
    I sinom tid kommer det att uppenbaras för oss att vägen till livets träd går att finna, och kommer att öppnas.
    Dag Sandahl brukar säga: ”Den som missar en mässa, missar en massa!”, men det går att ta igen, att missa omsorg om någon närstående går inte att ta igen.
    Hoppas sonen inte har alltför ont nu i sin arm nu.

    1. Fint skrivet. Så är det väl, att även när de/vi glömmer så glömmer inte kärleken, den vill hela tiden visa oss. Jag tyckte om att jag saknade mässan – det är en bra känsla. En präst sade en gång till mig att Gud kallar oss till mässa, och jag tror att det är så. Fast Gud kallar oss väl också att ta hand om våra barn, så i ett sådant läge får man vara där man behövs mest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s