Arbetsmiljöfrågor

Sedan lite drygt ett år tillbaka har jag arbetat en del med ett företag inom hälsovård och skrivit mängder av text kring arbetsmiljöfrågor. Det har innefattat både extern och intern kommunikation, samt i viss mån även direkt copy för marknadsavdelning. Jag föredrar att arbeta med återkommande kunder där man ges möjlighet att sätta sig in i ett ämne eller bransch och inte ständigt kastas in på nya områden och just detta uppdrag är riktigt intressant.

Historiskt, eller om man ser bakåt, under den mer industritunga eran så var de flesta arbetsrelaterade skador kroppsliga åtkommor, som belastningsskador, och det är väl relativt enkelt att säkra en arbetsplats mot fysiska skador. Ergonomi, säkerhet, och sådant. Värre är det idag då den snabbast växande arbetsmiljörelaterade sjukdomen handlar om psykosocial ohälsa – det är ett ord som rymmer mycket men som kan sammanfattas i att människor inte mår bra på sina arbeten och blir sjuka av stress som bottnar i för hög arbetsbelastning, mobbning, brist på tydlighet, dåligt ledarskap, olösta konflikter, eller ständig nåbarhet. Det skrivs väldigt mycket om detta just nu och jag läser det mesta av det, inte minst då för att hålla mig uppdaterad i arbetet.

Jag vet att kyrkan har rykte om att vara en problematisk arbetsplats. Ändå förvånade det mig när jag läste artikeln i dagens DN ‘Arbetsgivare dåliga på att hantera personalens stress’.

Citat: ”De senaste tre veckorna har Arbetsmiljöverkets inspektörer besökt 1.705 arbetsplatser i hela landet för att kontrollera hur arbetsgivare identifierar, dokumenterar och åtgärdar risken för stress.

Insatsen har koncentrerats till små och medelstora företag i några omvittnat stressfyllda branscher: förskola, transport, hotell och restaurang, bank och finans, religiösa samfund, bibliotek och tillverkning.

Hela 57 procent fick anmärkningar. Allra värst var bristerna hos kyrkor och andra religiösa samfund, där tre fjärdedelar av arbetsgivarna fallerade i sitt arbetsmiljöarbete.”

Hela texten finns att läsa Här.

Det är ingen rolig läsning, som en tickande bomb.

3 comments

  1. En aspekt på detta med arbetsmiljön inom Svenska kyrkan är att sjukskrivningstalen för kvinnliga präster är mycket höga jämfört med andra yrkesgrupper, och har så varit i många år.
    En intressant tolkning ger Katri Niemelä i sin avhandling ”Female clergy as agents of religious change”. Artikel finns på nätet med denna rubrik.
    I övrigt kan man väl säga, efter nästan 20 års arbete inom kyrkan, att kunskapen och intresset för arbetsmiljöfrågor är minimal. Värst av allt är nonchalansen för arbetstidsfrågor, viket ju för den enskilde är en viktig arbetsmiljöfråga.

    1. Rapporten som jag refererade till handlade inte om graden av psykosocial ohälsa utan just om hur väl rustad man är att möta den som arbetsplats, och det var i just det som kyrkan rankade så dåligt. Det är väl precis som du säger, att det hänger ihop, om kunskapen om och intresset för hur arbetsmiljön påverkar är dåligt ser man ju inte tecknena när någon börjar må dåligt. Överlag är det just kvinnor som drabbas idag – kvinnor generellt sätt mår sämre. Jag ska kolla din länk nu. Tack för den.

    2. Nonchalans för arbetstidsfrågor – ja man kan tänka sig att det drabbar kvinnor värre, som dels har svårare att säga nej (och inte respekteras när de gör det) och dels oftare har huvudansvar för barn samt gamla föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s