Frågvis, om ?

Att ställa en fråga, att avsluta en mening med ‘?’ och inte ‘.’ är på sitt vis modigt. Man riskerar ett svar, och ett som kanske inte alls var det som man hoppades på. Ändå öppnar man sig för dialog med ‘?’. Det är att ta en risk.

Jag tycker om bloggen Stillsam och läste inlägget ‘Har Svenska kyrkan en lära?´ med det efterföljande frågebatteriet som satte av mig i olika riktningar. Det är väldigt många frågor, Här kan man begrunda dessa.

Guds frågor kommer till oss genom bibeln. ‘Var är du människa?`- jag har aldrig uppfattat den frågan som uppfordrande – Gud vill visa sig för oss, men Var är vi?, man kan ana en förtvivlan i den frågan: ‘Var Är du Människa, jag finner dig inte.’ Gud som Sökaren.

‘Vem säger människorna att jag är?’

‘Vem säger ni att jag är?’

Att fråga.

‘Finns det plats för mig i Svenska kyrkan?’ var nyligen en annan fråga som ställdes, i tidningen Dagen, direkt till Ärkebiskop Ante Jackelén. Det hedrar Ärkebiskopens kansli att man besvarade frågan, eller så gjorde man inte det. Man skrev ett svar men undvek frågan. Det där kan man fundera över, varför är det så att Svenska kyrkan utgår från att varje fråga är ett ifrågasättande som man måste försvara sig emot, och inte det som den är: En tillfrågan. En undran. Man utgår från att man ifrågasätts istället för att se sig som tillfrågad. Hur blev det så?

Gunnar Hyltén-Cavallius, präst, skriver om detta i Dagen. Tycker det är bra. Här.

Man ska vara tacksam över de som ifrågasätter, de kan lära oss, de som nickar jakande leder till stiltje. Det där fick mig att minnas något helt annat, min studietid, länge sedan, jag pluggade på college i USA och ville byta major, inriktning. Från filosofi till journalism och jag hade avtalat möte med student dean, rektor? Han hette John Keats, och jag skämtar inte, han hette faktiskt så, men han var ingen Brittisk romantiker, snarare en journalistisk legend som skrivit för the New Yorker och som hängde kring det runda bordet på Algonquin, med Dorothy Parker. Han skrev hennes biografi, You might as well live. Han har gått ur tiden, hans obituary finns här.

Redan då oroade jag mig över hur den som jag var, det som jag gjort, skulle inverka negativt på det som jag ville göra, såg ingen röd tråd, men han sa till mig: Philosophy and journalism. Same thing, it’s all about asking questions.

Jag är präglad att tro att det inte finns några dumma frågor, frågan i sig är viktig, den kräver mod, inbjuder till dialog, däremot finns det dumma svar. Värst bland dessa: Att inte ta frågan, den frågande, på allvar, att stänga dörren.

5 comments

  1. Tänkte precis som du om ÄBs icke-svar. Men frågaren svarade vänligt och tackade för reaktionen. Måste vi vara så snälla i SvK? Är vi så ovana vid att maktpersonerna i vår kyrka bryr sig att vi blir glada över icke-svar.

    1. Det har varit i Kyrkans tidning en serie debattinlägg med om just detta med hemlöshet, att många troende inte känner sig hemma i kyrkan, precis som brevet jag refererar till ovan, och intrycket man får är ju att denna grupp växer och blir mer vokal i sin undran. Jag uppfattade, som du, att svaret från ÄB inte svarade just på den frågan. Det blir lite som att de som upplever besvikelse eller misstro mot kyrkan får ta hand om det på egen hand, på annan plats, men de är förstås välkomna i kyrkan ändå. Nä, jag tycker inte att det var ett svar. Det finns ett avsnitt i den text jag länkar till ovan, prästen Hyltén-Cavallius, som jag tror är viktigt att lyfta
      fram och prata om:

      ”Om en ledare vill tysta kritik – och så kan ärkebiskopens yttrande uppfattas – då infinner sig vad som skulle kunna kallas en rädslans kultur. Det uppkommer en strävan att anpassa sig, att vara till lags, att inte blotta sig med icke korrekta åsikter. Det myckna talet om ”värdegrunden” kan hämma mångfalden av åsiktsyttringar. Utstötningsmekanismer slår till i anställningsprocesser på olika plan. Bland kyrkfolk finns en besvikelse. Man sörjer över både de teologiska förskjutningarna och den allt smalare åsiktskorridoren. Inte så få glider bort eller konverterar.”

      1. Han har så rätt i detta.Vi är nog många som tankar energi i väckelserörelser inom och utom SvK även om vi är mycket aktiva i SvK och älskar den gemenskapen. Jag har svårt att förstå varför SvKs ledning uppfattar till och med frågor som kritik, det är konstigt att man som ÄB i utfrågningen före ÄB-valet tycka att man har mer gemensamt med folk utanför kyrkan än med oss som redan finns där, för så läser jag ÄB-kansliets svar. Vi som tror som Maria är främmande element som ska hållas lugna snarare än behandlas med den respekt som ger ett rakt svar.

  2. Jag kan vara ganska krass i mina eftertankar och tycker att det mesta av det sk samtalet är ett pseudosamtal. Å ena sidan stryka välvilliga samtalspartners medhårs, å andra sidan jaga förkunnare och själasörjare som media definierar som ‘för mycket’ med blåslampa. Den enda frågan gentemot dagens kyrkoledning som jag finner relevant är när väckelsegrupperna välkomnas att välja ett par tre biskopar som kan fortsätta odla mångfalden. Nu härskar enfalden, hur samtalsvillig den än framställer sig. Samtidigt begriper jag att ledningen sitter i nomenklaturans knä och vi inte kommer någon vart. Men att fråga efter mer ledning är ändå ett hoppfullt tecken. Sök, fråga, först efter Guds rike och rättfärdighet så ska det andra tillfalla er.

    1. Jag saknar en del av förhistorien men det har ändå slagit mig hur det senaste året det framkommer allt fler ‘nödrop’ från människor som upplever sig marginaliserade i kyrkan eller att de inte tas på allvar – som till exempel den där kvinnan i Dagen som jag förstod det var en ‘vanlig församlingsmedlem’ och inte del av något högre maktspel. I det kan jag tycka att det är märkligt att man inte tar sådana frågor på allvar genom att möta dem – vad man gör är ju istället att man försvarar sig på ett sätt där själva frågan marginaliseras (men så är det inte, din fråga är fel ställd).

      I det, och tack för den påminnelsen, är ju det viktigaste att på något vis hålla blicken klar med sikte på det som är av nödvändighet. Guds rike först.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s