Hemligheter

I söndagens evangeliepassage från Matteus finns en mening, eller tanke, som återkommer då och då. Jesus botar ‘alla’ och ‘förbjöd dem strängt’ att avslöja vem han var. I Markus talas om hur han förbjöd dem att berätta om vad de hade varit med om (innan människosonen uppstått från de döda).

I andra fall, som i kvinnan vid Sykars brunn, är det omvänt, hon går genast ut och berättar, vittnar, och många kommer till tro.

I veckans text ges förklaringen till att det som sagts genom profeten Jesaja ska uppfyllas, apropå varför Jesus förbjuder dem att berätta. Jag har genom åren hört olika förklaringar, eller tolkningar, till varför Jesus beordrar denna tystnad, ingenting som direkt övertygat eller som lagt den meningen till ro i mig. Varje gång den, eller en variation av den, dyker upp utmanar den. Berätta, eller inte.

Och hans namn skall ge folken hopp.

11 comments

  1. Kan fråga mig om aningen/kunskapen om vad korset, offret och uppståndelsen gör för skillnad måste vara med för att det ska bli något helt. Den kunskapen tror vi var förutsagd men inte er/känd av alla.

    1. Det blir en märklig tidloop för visst, Jesus säger ju att förbudet endast gäller tills dess att Uppståndelsen har skett för då ska alla veta vem han är, så kunskapen om honom inbegriper någonstans kunskapen om korset, men i det finns även då en tanke om att de som möter honom i dagens text egentligen inte förstår vem de har mött. Eller? Eller så är jag bara fast i min cirkulära tid – förutsagd är ett bra ord.

      1. Att förstå vem vi mött tror jag inte sker på en gång. Växtprocessen är nog mer cirkulär inåt än linjär utåt.

    1. Det beror kanske vad man lägger i ordet ‘förstå’. Nä, på någon nivå kan man nog inte det, men å andra sidan kan man ju ibland erfara en sorts intuitiv ‘förståelse.’ Gud vill vända oss ut och in, tänker jag mig ibland när jag nästlar in mig i Jesusord. Få oss att se olika perspektiv – utmana oss. Men samtidigt är det som du säger – ju mer man får del av Guds mysterium desto mer inser man att det finns kvar att utforska. Bra så. Eller?

  2. Fast jag funderar ju även på det där du skriver – vi läser ju ändå Bibeln utifrån ‘facit i hand’ – vi har korset och uppståndelsen som en del av förförståelsen. I Bibelns möten har ju inte människorna det – å andra sidan skrevs ju inte Bibeln i realtid utan i efterhand och tecknades ned även den ‘med facit i hand’ (eller facit så långt i hand).

  3. Jag bara menar att ”världen” ibland kräver av oss, bekännande kristna, att vi ska veta/ha allt klart för oss, men det är ju inte meningen. Förundran är en viktig beståndsdel i tron och detta att det alltid finns mer att upptäcka är befriande, som Luther får vi lyfta på hatten och gå vidare i tro.
    Visst i en mening har vi facit, men samtidigt väntar vi ju på att allt skall uppenbaras, den dualiteten är ju livgivande!

  4. Det där är i sig en världens paradox – att man föreställer sig att alla troende är helt igenom övertygade fundamentalister som inte lyssnar till förnuftet. Pust.

    Allt har redan skett, sker, och kommer att ske, ur evigheters evighet in i evighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s