Han arbetar långt härifrån, där ingen vet

‘Kyrkan tystar kritiker med miljonbelopp’ är dagens toppnyhet i Dagens Nyheter och det handlar om cirka 115 miljoner kronor som betalats ut sedan 2010 för att bli av med obekväma anställda. Texten finns att läsa här

Huvudtexten exemplifieras av utköpta fall, en del bottnar i ifrågasättande. En text gör mig riktigt orolig. Den handlar om prästen Åsa Mårdberg som frystes ut när hon larmat om en ungdomsledare som ofredade flera minderåriga tjejer i samband med konfirmationsläsning. Texten finns här.

Det är återkommande. Just nu sitter en präst häktad i Uppsala för att ha förgripit sig på en minderårig konfirmand. Prästen nekar anklagelsen våldtäkt men har erkänt sexuellt utnyttjande. För ett år sedan kunde vi läsa om en präst som åtalats efter att ha skickat sexuella SMS-inviter till en konfirmand. I en Stockholmsförort inledde en präst för några år sedan en relation med en konfirmand under en resa till Frankrike. En annan präst, denne gift, i Stockholm, inledde en relation med en före detta konfirmand som pågick under en längre tid. I det senare fallet fick Stockholms Domkapitel massiv kritik för att man ansett att prästen inte utnyttjat sin beroendeställning och att man inte kunde utesluta att det hela var ömsesidigt; prästen gick fri och kunde upprepa sitt beteende i en annan församling. För varje fall som kommer ut finns det säkert fler som aldrig syns.

Jag tror inte att det är så att kyrkan har en övervikt av gränslösa människor som försöker ta för sig, men alla verksamheter där barn och vuxna formar starka band måste ha tydliga regler. Inom idrotten, skolan, förskolan försöker man undvika att barn är ensamma med vuxna, en lärare som inleder en relation med en högstadieelev är rätt körd. Inte minst testas vuxna som ska arbeta med barn mot belastningsregister.

Och det är där som DN texten om Åsa gör mig riktigt orolig. Åsa hamnade i en uppslitande konflikt som tvingade bort henne då hon kritiserade kyrkoherden för att blunda för ungdomsledarens beteende. Ungdomsledaren fick förvisso senare sluta, och blev senare dömd för sexuellt ofredande, ”men när domen föll arbetade han redan i en ny församling som inte kände till hans bakgrund.”

Hur är detta möjligt? Referenser? Bakgrundskoll? Vad hände när han blev dömd? Underrättar inte församlingar varandra? DN texten ger inte svar, men där hade man önskat sig följdfrågor.

Just den meningen ‘då arbetade han redan i en ny församling som inte kände till hans bakgrund’ skulle på sitt vis kunna ge upphov till verklig ‘krishantering’ – om Svenska kyrkan hade inväntat DN:s granskning innan de besvarade den. Jag uppfattar den taktiken som märklig och kommunikationsstrategiskt rätt svag – man skickar ut ett pressmeddelande där man i och för sig bejakar DN:s gransknings tes, det finns problem, men där man samtidigt lyfter fram allt det man gör som är bra. Innan man vet vad de ska skriva om. Det blir lite som att bekräfta att det är ett problem att vi sopar under mattan, och sedan sopa det under mattan. En PR-expert intervjuad i DN uttrycker det mer drastiskt. Kyrkans krishantering är fånig. Här.

När domen föll ‘arbetade han redan i en ny församling som inte kände till hans bakgrund.’ Det är en mening som oroar mig, som borde ge upphov till krishantering.

Att det diskuteras och outas på Flashback om prästen i Uppsala som sitter häktad är en sak, men även på mindre extrema forum som Familjeliv.se (ett forum för småbarnsföräldrar) finns trådar med rubriker som: ‘Präster som har sex med sina konfirmander … ok?!’ där medlemmar delar information som ‘Jag har en kompis som haft ett sexuellt förhållande med sin konfirmationspräst, och hade i några månader. När jag frågat henne lite verkar det inte vara så väldigt ovanligt att präster har sexuella förhållanden eller flörtar med sina konfirmander.’

Jag har ingen susning kring hur ovanligt det är. Eller hur vanligt. Men, varhelst det sker, är det inte ok. Jag kan förstå de föräldrar som idag känner en oro över att upplåta sina barn till kyrklig konfirmation, och att deras oro bekräftas av DN-artikeln. För ‘då arbetade han redan i en ny församling som inte kände till hans bakgrund.’

För att göra ett långt blogginlägg väldigt kort: Heja prästen Åsa Mårdberg!

11 comments

  1. Visst är det lite märkligt, att ungdomsledaren hade en ny anställning innan domen föll, men att Åsa Mårdberg hade svårigheter att få ett nytt arbete. Då funkade tydligen djungeltrumman!

  2. Jag har ett annat fall där en ung kvinnlig präst blir mobbad av en kyrkoherde som fick sluta sin förra kyrkoherdetjänst pga att han missbrukade porr på arbetstid och på kyrkans datorer. När hon anmäler till domkapitlet blir han och hans kompisar friade och hon blir uthängd på nätet som en ”gnällig kvinnlig präst som inte har kallelsen”.

    Djungeltrumman funkar alltså väldigt selektivt även här . Det verkar som att man är desperat att få män i kyrkans tjänst på samma sätt som i skolan/förskolan så man sätter skygglapparna på. Den som påpekar problem får inga tjänster, den som är problemet kuskar runt och förstör.

    Jag anmälde i förväg till en präst att en av de vuxna ledarna på ett läger var tafsig och otrevlig mot sommarjobbande tonårsflickor på sin tjänst på en kyrkogård. Flickorna kom till mig och jag bevittnade och fick ta tag i hans äckliga prat med flickorna flera gånger. Tror ni han fick avstå lägerledandet? Nej, han skulle få en chans att visa att han fixade det. På vems bekostnad, undrar jag.

    Kyrkan förlorar så mycket cred när den vill undvika konflikter till varje pris.

    1. Ja, för de berättelser som kommer fram – de fall jag refererar till är ju sådana som blivit offentliga och omskrivna – finns det säkert många som aldrig kommer fram. Det brukar vara så. Just i fall där ungdomar blir utsatta för ofredanden eller liknande borde vara nolltolerans – men jag kan se se där med att tjejer ses som gnälliga när de klagar. Det var väl inte så farligt, eller så. Samtidigt kan jag också se att man ska ge människor en andra chans – men det är en jättebalansakt när det handlar om barn/ungdomar. Ja, man förlorar väldigt mycket i cred, och det förvånade mig, lite, faktiskt, hur kyrkan debatteras på nätforum som till exempel familjeliv. Ett stort glapp där mellan hur man vill framstå och hur man framstår. Sedan kan man ju alltid mena att det alltid kommer finnas personer som vill skada kyrkan med att medverka och sprida historier i media men jag tror på det där ingen rök utan eld. I dagens DN finns en uppföljningsartikel där bland annat många präster ute i landet applåderar DN:s granskning. Det är lite sorgligt kanske att det är det som ska till, men många såg den som positiv i och med att den sätter fokus på en situation som på många ställen verkar ha nått den punkt då den inte kan undvikas. Man får se vad som händer.

      1. Du har rätt i att det värsta är folk som inte har sin utkomst av kyrkan, speciellt minderåriga, och blir utsatta. Vi vet ju bara om det som folk vågar anmäla och det är ju oerhört svårt i vår organisation som är så konflikträdd och den snälla anställda är det bättre att bråka med än den oberäkneliga eller kanske till och med farliga anställda, dessutom ofta en man. Förövare av dessa slags brott kan ju vara skrämmande även för sina chefer. Men att rehabilitera sjuka människor med att de ska utsättas för frestelser är inte rätt väg att gå. Man ska i så fall som chef vara den enda som riskerar att utsättas för brott och inte slänga barn till dem.

  3. Detta bekymmer kan jag tänka att jag som ev. nolltolererande förälder själv måste ta i. Det gäller kyrkans konfirmandundervisning, det gäller skolan, det gäller idrotten. Normen ungdomarna får med sig är att bara de själva tycker att det är OK så är det det. Präster som undervisar annorlunda tror jag lågprioriteras som konfapräster. OM den regeln inte är OK – vilken gräns ska gälla annat än den som jag som förälder sätter?
    Tack till dem som säger ifrån, medveten om att det kan/brukar kosta jobbet.

    1. Personligen har jag inte haft anledning att vara så orolig – eller har inte varit det, och visst är det upp till föräldrar att besluta för sina barn. Blev förvånad dock att läsa på relativt sansade forum om skvaller kring präster och kan man lita på kyrkliga företrädare vid till exempel konfirmation. Det får större konskekvenser än man tror när någon går fel.

      Sedan är det kanske så mer i kyrkan att utomstående klumpar ihop det mer – om en präst beter sig illa så blir det i större utsträckning ett betyg på hela kyrkan (eller människor kopplar det så) än andra yrkeskategorier. En läkare som gör en felbedömning ser man mer som en person som gjort fel och söker sig till en annan läkare men om man blir illa behandlad av en präst upplever man det att kyrkan är fel. Säger inte att det borde vara så men tror att det är mer så när det kommer till just kyrkligt anställda. Men, vet inte.

  4. Intressant med din läsning av artiklarna, Carolina. Att det förekommer präster som beter sig uselt vet vi ju sen tidigare. Det brukar kvällstidningarna vara snabba att rapportera om. Dessa artiklar som igår förekom i DN, tänker jag snarare vill fokusera på den inre arbetsmiljön. Att den kan vara riktigt hemsk vet alla som någon gång blivit utsatt. Det jag tycker är spännande i detta läge är att när tidningarna rapporterar om ”sex-präster” med mera, då är det ok att uttala sig som anställd i Svk. Alla tar avstånd osv. Den här gången tänkte jag att det blir intressant att följa debatten i sociala medier, höra vad biskopen mfl har att säga. Resultatet? I stort sett INGEN säger ett ljud. Ingen vågar länka till dessa artiklar. INGEN vågar ta upp debatten. Idag börjar en och annan skriva och då är det ENBART för att efterlysa en mer nyanserad bild av kyrkans arbetsmiljö. För den som blivit utsatt av kyrkoherde och kyrkoråd är det inte mer nyanser som behövs, utan ett krafttag för att göra något åt dessa hemska strukturer som möjliggör för psykiskt våld mot kyrkans anställda. För, jo, präster är också människor och kan fara illa. Men detta verkar vara en alltför het potatis för att tas på allvar…

    1. Den större problematiken kring arbetsmiljön tyckte jag att det blev rätt stort genslag kring – men jag fastnade just i det där med att man omplacerar en människa som inte var präst utan ungdomsledare förvisso – men som betett sig illa mot konfirmander – och sedan fryser ut *the whistleblower* som i detta fall var präst. Men, jag har förstått att problemen är rätt stora. Personligen upplever jag att man ofta ser det där i kyrkans värld – man bemöter kritik eller granskning med att säga ‘men så illa är det inte’ och då blir det ju en återvändsgränd och de som möjligen klagar eller upplever det annorlunda blir per automatik överkänsliga eller i alla fall fel ute. Tänker mig att det kommer en tid, någon gång måste ju situationen implodera eller dras till sin spets.

  5. Den kyrkoherden som är intervjuad gör verkligen inget gott intryck. Man blir nästan lite mörkrädd av hennes svar, vilka å andra sidan kan vara ryckta ur ett sammanhang. Läste kyrkans akademikerförbunds svar till ÄB – finner det väldigt spetsigt formulerat, men å andra sidan är det ju sant. Det är ju inte pengarna eller summan i sig som är intressant, att några får pengar, utan de bakomliggande orsakerna till att man köper ut människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s