1:a Advent: Adventsfasta

Att adventstid är fastetid tappas lätt bort. Få månader på året är väl så präglade av frosseri som December. Julbord, glöggtillställningar, företagsfester, handla, handla, handla.

För några år sedan var jag på Anafora, Egypten, i November under adventsfastan, den börjar tidigare i den ortodoxa kyrkan och är mer allvarlig än vad jag uppfattar den i vår kyrka. Det är en allvarsam väntan, inte Hosianna! redan på första advent. Maten anpassas under fastan – inte kött, socker, mjölkprodukter, det jag minns är detta: När jag skulle åka hem och blev skjutsad till Kairo satte jag mig på ett café det första jag gjorde. Beställde in: en påse chips, en öl och en chokladkaka.

Vad är det då man ska fasta från eller fasta till? Jag vidhåller att det finns en grundtanke i den kristna tron som inte handlar om vad vi gör – ger eller inte ger till tiggare, är för eller emot samkönade äktenskap, stödjer staten Palestina eller inte, etcetera – som handlar inte om det yttersta, utan innerst om vad vi Är. Guds barn. Med avbilden inom oss. Om vi låter den ske behöver vi inte fundera på vilket beteende som är kristet, då Är vi kristna, i den verklighet som är vår. Hur kommer man dit?

bildEftersom min närmsta familj är amerikanska medborgare ställer jag till med Thanksgiving middag varje år, dock framflyttad till gårdagen, inte i torsdags, det tar en dag i anspråk att förbereda en kalkon.

Min bror hade med sig några ‘ikoner’ som han funnit på ett auktionshus och en av dem, Theresa av Jesusbarnet, en triptyk, har en bön inskriven på vingarna. Där finns ett möjligt svar i orden: ‘Ma mission est de faire aimer le bon dieu.’ De kom som en Adventshälsning, som jag förstår dem: ‘Min mission är att älska Gud.’

Att inse, att vi kan inte älska, inte på riktigt, av egen kraft. Kärleken kommer från Gud, Gud vill göra oss älskande, vi måste ta emot för att kunna ge.

Varför är det så svårt att ta emot?

Fastetid. Att ge upp för att kunna ta emot, ge plats åt, det finns många olika sätt att göra det. Lucka 1: Vårt syfte är att älska Gud, (att komma till kärlek).

4 comments

  1. Jag tror det ligger något heligt i kyrkoårets nyanser. Heligast: att allt är klart i det att vi tar emot Jesu sanna kropp och blod i sakramentet. Men för att få ta emot, på nytt och på nytt, behöver vi tid till förberedelse. Det är nåd att få tid till förberedelse! Mer tid inför påsken därför att det är högtiden framför alla andra. Ganska mycket tid inför julen, beroende på när vi firar den! Bikten som en del av fasteperioderna tror jag sammanfattar det mesta. Bara att ta sig tid att söka reda på någon som kan höra mig! Vem vågar jag tro kan och vill höra mig och min kamp?
    Hieronymus julbön har det mesta: julklappen till Jesus är mina synder. Ger vi så tror jag att vi kan ge andra bättre saker.

    1. Hej Jonas,

      Jag läser dina ord om bikt med stort intresse. Jag har inte kommit fram till det, ännu, men skulle gärna lära mig mer om bikt och ha det som en naturlig del av kyrkolivet. Jag har inte riktigt ‘hittat’ en ‘biktfar’ men det kanske kommer. Jag ska googla på Hieronymus – bra bön. Att ge sina synder till Jesus, att bli av med dem, förlåten. Trösterik tanke.

      1. Någon har sagt att en retreat kan vara ett bra tillfälle. Den miljön ger lite mer av ett sammanhang. Jag tror att de flesta retreatledare själva har varit med om det. Om prästen skulle visa sig vara osäker så finns ju en ordning i psalmboken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s