Mellandagar & Mellanting

Det ligger något kravlöst i ordet mellandag, som något som ligger mellan det som skett och det som komma ska. En mellandag. En vilodag. Pusta ut efter? Ladda upp inför? Egentligen kanske den viktigaste av dagar? Vad gör man med en mellandag?

Jag tror att vi svenskar är rätt unika med det där ordet mellandag, eller i alla fall kan jag inte hitta referenser till det annorstädes. Mellandagar är dagarna mellan jul och nyår, men trots att de är icke-specifika refererar de inte till alla dagar som kommer mellan högtider som ligger nära i tid. Dagarna mellan nyår och trettondagen kallar vi inte för mellandagar.

Mellandagar kan man fundera över mellanting. Det som inte är det ena eller det andra, som befinner sig någonstans där i mitten. Som denna mellandag med rapporteringen och agerandet kring Tsunamin 10 år senare. Jag antar att våra tidningar och television ville göra något aktningsfullt, värdigt, minnas, men jag kan inte låta bli att känna dålig eftersmak. Vet inte, men dessa återberättelser, tidningsuppslag med 56 personer som vågen svalde, intervjuer med överlevande, 4 öden, följ dem på webben.

Någonstans känns det inte alls värdigt, mer som snaskeri. För övrigt funderar jag på, denna mellandag, att upp emot 300,000 människor dog i tsunamin, av dessa var cirka 500 svenskar, och uppemot 5 miljoner människor blev hemlösa, antagligen väldigt få svenskar. Så någonting i denna vilja att göra Tsunamin till ett Nationellt Svenskt Trauma stör mig. Varför köper vi det?

Så även detta, apropå mellandagsfundering, mellanting.

‘Ingen sorg jag har känt i livet hittills kan jämföras med den många av er lever med. Men jag vill säga detta: Att älska någon är något av det vackraste och samtidigt svåraste vi människor kan göra. Genom att älska binder du band till andra som kan göra så fruktansvärt ont när de bryts av. Och i dag minns vi alla de band som slets itu för tio år sedan.

‘Vi kan hylla livet, i all sin bräcklighet, för att ha gett oss människor att älska. Vi samlas i dag för att hed­ra alla er som förlorade livet i tsunamikatastrofen i december 2004. Era liv släcktes men minnet av er lyser i mörkret.’

Sade Stefan Löfven vid minnesgudstjänsten i Uppsala Domkyrka. Det är vackra ord, det är inte det, men det är någonting i det där civilreligiösa, den där sammanblandningen, mellantinget, som jag inte tror på. Varför predikar Statsministern i kyrkan?

Domkyrkan i Uppsala, ärkestiftet. Statsminister, Kung och Ärkebiskop. Det är också en treenighet, men den känns förlegad, daterad, fel. Det är någon annan sorts kyrka som människor längtar efter, som inte lierar sig med makten. En annan sorts treenighet som Julens berättelser vill oss.

Morgondagens texter, och kanske är detta en av de mest glömda söndagarna i kyrkoåret, Söndagen efter Jul, mellandagssöndag på temat Guds Barn. Som vill rycka oss ur mellandagslättjan, mellantingslättjan, som säger till oss: Ni är inte mellanting.

‘Ni är Guds Barn. Och är ni Guds barn har Gud också gjort er till arvtagare.’

2 comments

  1. På tyska kallas mellandagarna för ”Zwischen den Jahren”, alltså ”mellan åren”, ganska likt de svenska mellandagarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s