Jag Är: Je Suis

”När jag intervjuade Rushdie i London för några år sedan, i samband med utgivningen av hans självbiografiska bok ”Joseph Anton”, talade vi om hur den religiösa världens samfällda reaktion efter fatwan tycktes bekräfta denna observation: ”Satansverserna” fördömdes ju inte bara av Irans mullor, utan även av ärkebiskopen av Canterbury, Israels överrabbin och påven i Rom.

”Den oheliga guds­armén” – som Rushdie med illa dold avsmak kallade denna ekumeniska sammanslutning – har därefter stärkt sitt inflytande: i spåren av de danska Muhammedkarikatyrerna tog diskussionen om skärpta lagar mot blasfemi åter fart i Europa och det är ingen vågad gissning att sådana krav snart kommer att höjas på nytt, när de första svallvågorna av solidaritet med de mördade franska satirtecknarna har lagt sig.”

I läsningen av DN:s Björn Wiman mindes jag något annat, hur en biskop i Svenska kyrkan för några år sedan på sin blogg slammade Lars Vilks för provokation, blasfemi? ‘I dag kan jag tycka att det kanske var dumt att framställa profeten Muhammed som rondellhund, inte minst för att det just kan vara sårande för så många muslimer som inte vill framställa Muhammed i bilder.’ Hela inlägget här.

Skulle han skriva samma idag? Jag vet inte. Det är inte enkelt. Ändock. Jag åkte ned till City idag och manifestationen för yttrandefrihet, Je Suis Charlie, i den andan finns också: Je suis Rushdie, Je suis Vilks, och många fler.

‘Nu gäller det att dra gränsen mellan religionskritik och rasism’ läs hela texten Här.

Hur ska vi ha det?

4 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s