När får vi se en Biskop i Let’s Dance?

Ingemar Stenmark ska vara med i Let’s Dance. Känns som en lågoddsare. Hans vinnarskalle kombinerat med folkets kärlek. Fast det där med Ingmar Stenmark och Let’s Dance fick mig att fundera över något helt annat: När får vi se vår första biskop i Let’s Dance?

Rätt snart, antar jag. Tänker inte ge mig in på om det är bra eller dåligt för kyrkan, mer att det är oundvikligt. Det är dit vi är på väg. Präst söker partner, enligt SvT är intresset stort, prästpresentationer, så får de som känner sig manade att söka, prästen väljer. Eller, Gift vid första ögonkastet, expertpanelen agerar matchmakers och arrangerar äktenskap, däribland en präst. Idrottsgalan. På Spåret.

Sverige rankas som ett av världens mest sekulära länder. Statistik är alltid stretchbar. Tidningarna Dagen och Kyrkans Tidning vinklade nyheten olika. Dagen fokuserade på mest sekulära, Kyrkans tidning på att Förtroendet för kyrkan ökar.

Sifo:s Förtroendebarometer, här,, visade även den ett ökat förtroende för Svenska kyrkan förra året, men samtidigt att Amnesty, Frälsningsarmén, och Systembolaget uppvisar större förtroende. Förtroendet för Svenska kyrkan är inte så starkt som man kanske vill tro.

Ökar förtroendet genom att anpassa sig och ta del av det sekulära? Är det så Svenskar ska komma till tro? Eller bidrar det till sekulariseringen?

Tidskriften Evangelium publicerade en dialog kring ÄB:s medverkande på Idrottsgalan. Läs den här. En annan vinkling på anförandet är Expressens, ett sekulärt sådant, där står: ‘Carolina Klüft och Therese Sjögran försökte få det att spraka till en början men sedan kom ärkebiskopen Antje Jackelén och mässade.’ Här.

Jag tror att det handlar om detta: Carolina Kluft och Therese Sjögran talade ur sig själva, det fanns en botten i det de sa, en sanning, speciellt då kanske Sjögran, Jackelen talade inte ur sig själv, hon anpassade sig för att passa in i det sekulära sammanhang som efterfrågade henne, då blir det inte sprakande, bara fegt. Och till besvikelse både för troende och icke-troende.

Så inträder den Stora Frågan. Om man nu som ÄB får möjlighet att tala inför så många som Idrottsgalan innebär, varför anpassa sig till det sekulära, varför inte ta chansen, i detta sekulära land, att tala ur sig själv, att tala om … Gud, Jesus?

Mysterium.

Jesus skapar tro. 3:dje söndagen efter 13:dagen. Morgondagens evangelietext:

‘Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: ‘Den rättfärdige skall leva genom tron.’

På det må vi tro, och tala om, sprida, förvisso på det vis som är vårt, men låt oss inte bli för bekväma i det som är vårt, Gud, hjälp oss att våga.

3 comments

  1. Om de är med som sig själva och sammanhanget inte är oetiskt eller går ut på att objektifiera och/eller exploatera människor, deras längtan, rädsla mm, så tycker jag att det är helt ok. Annars inte.
    Nog måste väl präster kunna delta i små grodorna och säcklöpning, även varianter av det, även på TV.
    Å den andra sidan blir det fel (tycker jag) om de använder lekdeltagandet som en strategisk plattform.

  2. Jag får det men ”präst söker partner” inte att gå ihop: Å ena sidan skriker folk i högan sky (och med rätta) när det protesterar mot intrång i den personliga integriteten såsom övervakning av nätet, datalagring, avlyssning mm. Å andra sidan är man beredd att exponera sitt privata livs innersta skrymslen för allmänhetens beskådan i allsköns dokusåpor. Detta ovärdiga spektaklet borde inte präster låna ut sig till, det är något helt annat än På Spåret där det bara är uppfriskande med en blandning av deltagare från alla håll, även präster/biskopar.

    1. Klaus & Thorsten,

      Tack för era kommentarer. Visst är det skillnad på medverkan och medverkan, i.e. vad man medverkar i. Jag tänker också på var gränserna går och hur de tänjs – det går ju inte att komma ifrån att sammanhangen säger något. Vad man ställer upp på. Jag har nog, dessutom, en rätt gammaldags syn på prästerskapet som säkert kan revideras.

      Håller med om tankarna kring På Spåret – dessutom var ju ÄB Emeritus tydligt där som privat person, det vill säga inte prästklädd. Det gör också en skillnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s